Att avlära det gamla: Konstnärliga metoder utmanar stadsplaneringens ramar

Vad menas med reflexiv kapacitet?

För att nå uppsatta klimat- och hållbarhetsmål krävs nya arbetssätt inom stadsutveckling och transportplanering. Sådant kräver inte bara lärande utan också avlärande – att släppa taget om förgivettagna idéer och praktiker utan att direkt veta vad som ska ersätta dem.

Projektet tar avstamp i behovet av ökad reflexiv kapacitet. Reflexivitet innebär att kritiskt granska och reflektera över egna tankesätt, vilket kan leda till nya perspektiv, större handlingsutrymme och ökad meningsfullhet i planeringsarbetet.

– Tidigare forskning visar att metoder där praktiker får tid och utrymme för gemensam reflektion är viktiga för sådan förändring. I dagens förvaltning ges skrämmande lite plats för det och då riskerar gamla, ohållbara idéer blir förgivettagna, säger Lina Isacs.

Projektet utforskar särskilt de logiker som kallas ekonomistiska – det vill säga då mätbarhet i pengar och ”effektivitet” dominerar – och som ofta är just förgivettagna som nödvändiga men som av många upplevs hindra nya angreppssätt för hållbar samhällsutveckling.

Vad är en ”salong” och varför använder ni den här metoden?

Centralt i projektet är de fyra salonger som genomförs på Skeppsholmen i Stockholm, två i Statens konstråds lokaler och två på Moderna Dansteatern. En salong kan ses som en experimentell miljö där deltagarna erbjuds konstnärliga uttryck och existentiella samtal för att skapa utrymme för nya perspektiv och utmana det självklara. I salongerna undersöks konstens förmåga att skaka om och skapa nya referensramar i processer där traditionella strukturer annars är svåra att rubba. Deltagarna får erfara konstverk utan att veta innan vad de ”står för” (att öva på icke-vetande), skriva om så kallat ”skav” ­(som kan förstås som motstridiga känslor, inte alltid verbaliserade, där det inte finns ett enkelt handlingsalternativ) och göra reflektionsövningar i grupp och enskilt.

 – Vi tänker att skavningarna har ett värde och kan fånga generella samhällsteman. Att fånga dem är ett sätt att få syn på hur man arbetar, på sin praktik. Vi tror att det kan stärka ens omdömeskunskap och bredda ens tankerymd och därmed tydliggöra vilket handlingsutrymme man har, men även vilka möjligheter som finns till motstånd inom rollen som tjänsteperson, säger Gunilla Edemo.

De fyra salongerna genomförs under 2024 och 2025 med deltagare från bland annat Trafikverket, Region Stockholm och flera kommuner.

– Det här är en chans att testa radikala angreppssätt för att skapa nya vägar framåt. Erfarenheterna kan synliggöra det transformerande arbete som redan sker i marginalen och som drivs av tjänstepersoner, men som ofta osynliggörs av dagens strukturer. Vi hoppas att vi ska inspirera andra aktörer och stärka kunskapen om konstens roll för reflexivitet, och för hållbar stadsutveckling, avslutar Lina.