Konsten att misslyckas

Jag kommer ihåg när jag med bultande hjärta och skakiga fingrar tog upp mobilen för att se mitt resultat i Flervariabelsanalysen. Det är något särskilt med den där minuten när man lever i gränslandet mellan eufori och djup besvikelse då ens puls höjs till tidigare otänkbara nivåer. ”TENTAN ÄR RÄTTAD” var meddelandet som hade triggat svettpärlorna i pannan att börja rinna. Jag loggade in, navigerade mig till resultatsidan, tog ett djupt andetag och läste.

Jag hade känt det i magen redan efter tentan och under veckan då jag väntade på resultatet hade samma känsla krupit sig in i mitt medvetande flera gånger. Men att se den känslan förverkligas svart på vitt i en enda bokstav var en chock. Under veckan som kom kände jag mig tom och apatisk. Det kan låta löjligt och banalt, det var trots allt ändå bara ett resultat utav många, men mitt F förändrade mig ändå på något plan. I stunden kändes det tungt. Nu i efterhand kan jag tänka att det var en av de viktigare stunderna av mina studier på KTH hittills.

Utan att dra för stora växlar på mitt misslyckande så känner jag nu mig ändå mig mer benägen än tidigare att våga chansa och att våga anta nya utmaningar med större risk för misslyckande.  Om 10 år när jag är klar med mina studier kommer Flerviabelsanalysen att vara ett minne blott men insikten att jag vågade satsa och vågade misslyckas kommer att bestå. I mina ögon är det värt enormt mycket mer än ett godkänt resultat på en tenta.

Jag avslutar passande nog det här inlägget genom att klämma in en gammalt klyschigt Youtubeklipp som kan få en att bli revanschsugen på den tenta eller sak som tidigare besegrat en.