Ciao a tutti!!
De säger ju att alla vägar bär till Rom, vilket är ett talesätt som verkar applicerbart på Milano också. Att ta sig till och från staden med allmänna transportmedel som buss eller tåg är nästan för enkelt. För några få hundralappar går det att byta land med buss, eller för den som vill betala lite mer går det att nå allt från Rom till Venedig på några få timmar med expresståg.
När en väl tagit sig till Milano erbjuder staden stora möjligheter till förflyttning. Runt nästan varje hörn finns en tunnelbanestation eller buss- eller spårvagnshållplats, som alla trafikeras av stadens ATM. Så efter lite mer än en månad på Milanos tåg och bussar har det blivit dags att dela med mig av mina spaningar vad gäller kollektivtrafiken.
- Kollektivtrafiken i Milano är utbredd och framförallt BILLIG! Jag betalar endast 220kr/månad för mitt busskort.
- Utbreddheten är även applicerbar på tunnelbanan som har fler knutpunkter än vad exemplevis Stockholm har. Det enda negativa är att tunnelbanan verkar gå överallt utom till Acquabella där vi bor, men det är ju inte riktigt stadens fel att vi flyttat just hit. Dessutom bygger de en tunnelbana hit just nu, vilket ju är trevligt för de som ska bo kvar när vi åkt hem, haha.
- En annan sak jag tänkt på är att bussarna inte ropar ut nästa hållplats, så det gäller att vara alert med Google Maps i högsta hugg och plattjänsterna på.
- Spårvagnarna går över hela staden (till och med till Acquabella) och gör sig lika bra som transportmedel som fotoobjekt. Speciellt de allra äldsta vagnarna som verkligen bidrar till stadens charm.
- Kollektivtrafiken går frekvent i rusningstrafik och på dagtid, något mer sällan på kvällarna och så slutar tunnelbanan att gå helt på natten. Eftersom nattbussarna/90-bussarna som går som i en ring runt hela staden inte är att rekommendera nattetid så har det blivit en hel del promenader och cykelturer hem för oss.
- Ibland får förarna för sig att strejka – då är det bar gå av och byta transportslag.
