Nu är jag äntligen framme! Efter att ha flugit först till Helsingfors, sen vidare till Venedig med flyg, buss därifrån i 50 minuter till Padovas station och sist en 20 minuters promenad till lägenheten som jag ska dela med fyra andra studenter. De andra kommer först nästa vecka så för tillfället har jag stället för mig själv. När jag kom fram fick jag en snabb genomgång av lägenheten av hyresvärden, packade upp, tog en välbehövd dusch, bäddade och somnade direkt. Jag hade egentligen ingen plan för hur jag skulle ta mig från flygplatsen men jag pratade med en italienare på planet som visade mig vilken buss jag skulle ta. Alla är väldigt snälla och lätta att prata med!
När jag vaknade gick jag till den närmaste affären för att köpa frukost. Vid det här laget hade jag inte slagit på kylen eller funderat ut hur gasspisen fungerade så det blev bara torrvaror. Till frukost blev det flingor med äpple och sojamjölk. Nu när jag har testat spisen och slagit på kylen blir det lite mer spännande mat framöver. Efter frukost kollade jag på universitetets zoom-genomgång av läroplattormen, de riktiga välkomstaktiviteterna är på plats och börjar nästa vecka. Efter det gav jag mig ut på äventyr i värmen!
Mitt mål för dagen var från början att hitta vegansk gelato och eventuellt köpa en cykel. Jag hade spanat på Facebook marketplace efter lämpliga andrahands-cyklar och trodde jag hade hittat en bra, men precis efter att säljaren hade föreslagit en tid slutade hon svara. Det blev ingen cykel men jag fick lära mig mer italienska istället. De säljer böcker längs vägen i mitten av staden på minst fyra olika ställen, så jag stannade och köpte två böcker. En barnbok på italienska och engelska som uppvärmning — Il Mago Di Oz (trollkarlen från Oz) av L. Frank Baum, och sen en novellsamling från en känd italiensk författare — Cento Novelle (hundra noveller) av Luigi Pirandello.
Efter att ha köpt böckerna köpte jag en macka med hummus, svamp och vegansk mozzarella och promenerade till Prato Delle Valle som är en stor park med statyer av helgon och vatten runtomkring. I Prato Delle Valle åt jag mackan och satte mig under ett träd för att läsa Il Mago Di Oz en stund. Efter att ha gått så långt var det jätteskönt med lite vila, jag längtar verkligen till när jag skaffar en cykel. Medan jag väntade på att cykelsäljaren skulle svara gick jag och kollade i köpcentret intill, Ipercity, det fanns bland annat en väldigt välsorterad matbutik som hade lite allt möjligt. Köpte lite smågrejer som är bra att ha, bland annat en matlåda. De flesta i butiken pratade inte engelska så jag tog mig fram med hjälp av min än så länge begränsade italienska och google translate. En bra fras för att fråga om saker i butiker är ”Sai dove posso trovare ___?” — vet du var jag kan hitta.
Efter att ha gått igenom hela Padua var jag jättetrött och tog bussen tillbaka. På busshållplatsen frågade jag en äldre man om hur man köper biljetter, han pratade inte jättemycket engelska men vi hade ändå en lång meningsfull konversation och han hjälpte mig att prata med busschauffören. Vanligtvis köper man bussbiljetter på tobaksbutiker men det går också att köpa en dyrare biljett på bussen. Padua är en cykelstad, lite som Italiens Uppsala. I och med att bussarna sällan är på tid är det ett effektivare sätt att ta sig runt. Min plan är att köpa en cykel och sen sälja den när jag åker.
Nu är jag tillbaka i lägenheten, 22 550 steg senare. Jag har precis ätit middag, pasta med tomatsås och ostronskivling. Buona Notte!
Men hej Carolina! Så roligt få din blogg adress så att jag kan följa din resa i Italien hoppas du får en trevlig och lärorik resa där och att du får trevliga kompisar att bo med . Lycka till och var rädd om dig❤️Kram Mirja
Tack Mirja ❤️ Hoppas allt är bra med dig!