A systematic approach to seakeeping evaluation
Tid: Fr 2026-09-18 kl 14.00
Plats: D3, Lindstedtsvägen 5, Stockholm
Språk: Engelska
Ämnesområde: Farkostteknik
Respondent: Marion Zu , Flyg- och rymdteknik, marina system och rörelsemekanik
Opponent: Professor Paola Gualeni, Universitá di Genova
Handledare: Professor Karl Garme, Flyg- och rymdteknik, marina system och rörelsemekanik; Associate Professor Anders Rosén, Lärande i Stem; Magnus Boström, Kalmar Maritime Academy, Linnaeus University
QC260824
Abstract
Fartyg är rörliga arbetsmiljöer och fartygsrörelser kan påverka ett säkert och effektivt utförande av arbetsuppgifter ombord. Genom att påverka besättningens balans, perception, kontroll samt hantering av material och utrustning kan fartygsrörelser försämra säkerheten och den operativa förmågan. Sådana begränsningar bör beaktas tidigt i fartygsdesign och upphandling genom utvärdering av sjöegenskaper. Konventionella metoder för utvärdering av sjöegenskaper baseras dock ofta på generiska rörelsekriterier som inte i tillräcklig utsträckning fångar sambandet mellan fartygsrörelser, arbetskrav ombord och besättningens prestation.
Syftet med denna avhandling är att utveckla en systematisk ansats för utvärdering av sjöegenskaper som kopplar fartygs sjöegenskaper till funktionskrav, arbetsuppgifter ombord och slutanvändarnas behov. Genom att kombinera litteraturöversikter, intervjuer, fältobservationer och numeriska simuleringar identifierar studien centrala begränsningar i konventionell praxis för utvärdering av sjöegenskaper och utvecklar ett systemorienterat, fartygsspecifikt och uppgiftsbaserat ramverk för sådan utvärdering. Ansatsen demonstreras genom två fallstudier av Kustbevakningens fartyg KBV 202 och Sjöfartsverkets farledshållningsfartyg Fyrbjörn och visar att uppgiftsbaserad utvärdering ger väsentligt annorlunda operabilitetsbedömningar än konventionella generiska metoder. Därutöver utvecklas en uppgiftsinformerad estimator för rörelseorsakade avbrott som möjliggör prediktion av avbrottsfrekvens utan att förutsätta någon given kroppsgeometri eller hållning.
Resultaten visar att utvärdering av sjöegenskaper bör utvecklas mot fartygsspecifika och uppgiftsbaserade angreppssätt som bättre stödjer ett säkert och effektivt utförande av arbete ombord. Den föreslagna ansatsen utgör en strukturerad och försvarbar grund för att översätta funktionskrav och slutanvändarbehov till relevanta kriterier för utvärdering av sjöegenskaper.