En japansk kvinnorobot som ska användas vid en modelltävling. (Foto: Koji Sasahara)

Sexism i robotriket?

ROBOT

Publicerad 2016-05-11

Är robotarna som tar över allt mer av våra sysslor han, hon eller hen? Och spelar det någon roll.
– Vi människor har en tydlig tendens att beköna produkter och teknik. Att göra alla robotar neutrala är jag tveksam till, säger Sara Ilstedt, professor i produkt- och tjänstedesign vid KTH.

Hon forskar inom produktutveckling ur ett hållbarhets- och användarperspektiv och har studerat hållbara livsstilar.

Ett sätt att reducera osäkerhet inför ny teknik är att förmänskliga den och då ligger det nära till hands att ge roboten ett kön.

– Generellt kan man säga att vi som användare läser in olika egenskaper hos maskiner över lag och därmed även robotar för att lättare kunna relatera, interagera och kommunicera med dem, säger Sara Ilstedt.

Inom en tjugoårsperiod kommer hälften av alla jobb i Sverige att automatiseras och/eller digitaliseras. Till skillnad från tidigare då robotar används främst inom tung tillverkningsindustri och i slutna system kan vi och framtida generationer räkna med att få robotar på våra arbetsplatser i hemmen.

KTH-professor Sara Ilstedt.

I Japan, som ligger långt framme när det gäller användning av servicerobotar, görs robotarna oftast så att de kan kopplas till ett kön eftersom det anses gynna viljan hos användarna att ta till sig den nya tekniken. Även om roboten inte har något kön envisas vi med att ge dem ett.

– Ofta blir maskiner som är stödjande och hjälpande en hon liksom vårdrobotar. Medan teknik i sig ofta är maskulint kodat. Könlösa maskiner tenderar dessutom nästan alltid att bli maskulint kodade i alla fall, säger Sara Ilstedt och tillägger att KTH och Maskin är exempel på företeelser som i sig har en maskulin kodning.

Röst, form, gester, drag,  namn och sysslor ger roboten en karaktär som ofta kan förknippas med ett visst kön.

 Dessa koder är väldigt starka, enligt Sara Ilstedt och därför blir designen viktig för att locka till meningsskapande samspel. Risken finns att teknik och maskiner genom sin kodning blir begränsande.

Hur gör man för att inte återföda könsstereotyper i robotvärlden?

– Det blir lätt en väldigt förenklad syn på vad som är kvinnligt och manligt som vi måste tänka till kring. Att det inte blir antingen eller utan både och. Varför inte queera robotar?

För att skapa igenkänning och acceptans görs nya produkter oftast så att de påminner om något vi redan känner till. Nya gränssnitt relaterar till något användaren är van vid och redan relaterar till som exempelvis datorns skrivbord .

 – Eftersom robotar bygger på människan är det lätt att man tänker han eller hon och olika egenskaper som förknippas med det. Men varför inte våga leka med former och uttryck och skapa något tredje?

Att bara göra tvärtom för att blanda könsrollerna är inte tillräckligt, enligt Ilstedt, som leker med tanken att vård- eller omsorgsrobotar skulle vara manligt kodade och vice versa.

– Det blir för enkelt och kan lätt hamna i inverterade och politiskt korrekta  stereotyper i stället – så det gäller att tänka till. Man får heller inte glömma den kulturella kontexten som också varierar.

Att ge teknik en konnotation som medvetet kopplar till kön kan givetvis också vara attraherande och locka till såväl konsumtion som användning.

– När jag var yngre tyckte jag alltid att det här med teknik designat specifikt för kvinnor respektive män var larvigt. Men numera tror jag att det snarare handlar om att uppvärdera kvinnligt kodad teknik.

Text: Jill Klackenberg