Hoppa till innehåll

Webbutveckling, systemförvaltning och design

Our take on web, social media and other tech stuff. From the people behind www.kth.se

Vi borde ha register över stängd data, inte bara de öppna.


Foto: http://www.flickr.com/photos/wahlander (CC BY-NC 2.0)

Det blåser nya vindar i världen. Transparens och öppen data är det nya ledordet. Fler och fler länder tar fram direktiv för hur myndigheter ska bli mer öppna och transparenta, och i Sverige vill vi inte vara sämre och följer efter. Vi bygger öppna api:er, myndigheter bloggar och ger oss nya insikter direkt från ansvariga. Allt detta tar oss närmare det vi vill ha; mer transparens och öppenhet.

Men vänta! Öppenhet och transparens – det låter bekant?

Stora delar av internetvärlden jobbar hårt för att få en bråkdel av det vi redan har: offentlighetsprincipen.

Vi kan dagligen läsa internationella bloggposter som hyllar andra länders myndigheter första steg mot öppnhet. Få av dessa internationella debattörer kan nog tänka sig möjligheten att begära ut sin statsministers e-post. I deras värld är det stort när delar av informationen blir offentlig, ”öppen” data. Hos oss är det initialt inte lika viktigt att jobba att göra datat öppet. Vi startar i en position där vi redan har rättigheten att ta del av informationen. Vi behöver det vill säga inte få hela myndighetsbyråkratin att ändra på sig.

Nästan allt är öppet, men vad är hemligt?

Jag tror vi borde tänka om när det gäller öppenheten på internet för myndigheter i Sverige. Det viktigaste borde inte vara att lista våra öppna data, utan tvärt om. Vi borde ha öppna register som tydligt säger vilken data du inte får ut från myndigheten, den data som mydigheten inte tycker ska vara transparant. Det behöver inte vara data heller för den delen. Lika viktigt tror jag det är att belysa varför man inte får se innehållet på ett intranät. I dag slår vi oss för bröstet när vi släpper ett nytt öppet data-api, men det är ju egentligen bara att ge medborgarna tillgång till det som de redan har tillgång till. Missförstå mig inte, vi behöver api:er, bloggar och allt det där också, men demokratin behöver snarare veta vad som inte är offentligt. Att medborgarna får ta del av det som myndigheten inte vill att de ska se, då har vi transparens.

Vårt data är redan öppet, men inte tillgängligt

Dagens diskussioner kring öppna api:er påminer om gamla myndighetswebbplatser. ”Den här datan vill vi publicera”, ett inifrån och ut perspektiv. Om vi vänder på upplägget och visar att den största delen av vårt data är öppet för folk att använda, men inte tillgängligt, kommer vi snabbare att driva på utvecklingen av datakällor för samhället att använda. Användarna som vill nyttja all vår data ska tydligt få veta vad de kan kräva av oss, och inte som i dag, vara glada när vi publicerar det som är enklast att lösa internt på myndigheten.

Därför tror jag att vi ska börjar uppge vad som är hemligt, dels för att få bättre transparens, och dels för att jag tror det möjliggör en snabbare tillväxttakt av publika api:er.

Vad tror ni, skulle det hjälpa oss framåt ytterligare något steg?

——–

Jag vill bara påpeka att detta är mina egna tankar och inte KTH:s offentliga.

——–

Tillägg 27 januari 2012
Efter en diskussion i gruppen Opengov – öppen offentlig förvaltning inser jag nu att jag är för slapp när jag säger ”data” eftersom jag inte enbart syftar på strukturerad data. Jag menar information mer generell, vare sig det är webbsidor, RDF, eller API:er.

 

 

 

3 reaktioner till “Vi borde ha register över stängd data, inte bara de öppna.”

  1. Tänkvärt. Alldeles för mycket data är ”öppet men inte tillgängligt” eller till och med ”offentligt men kanske hemligt” med flit, ofta för att någon har bestämt att det ska vara offentligt, men någon annan har tyckt att vi kan ju inte lämna ut det datat till vem som hellst.
    Ett uppenbart exempel är bilregistret, där vem som helst kan få ut information om besiktning, skattning och ägare för ett givet fordon, men det är gjort så att man ska behöva hämta information för hand om bara en bil i taget, så folk inte får för mycket information och missbrukar den.
    Ett annat exempel är de personuppgifter vi på KTH hanterar. I princip är alla antagningar och betyg offentlig handling, men vi lämnar bara ut lite i taget, för hand, till den som lyckas kontakta rätt person och till och med motivera varför man vill ha datat. Vi borde naturligtvis antingen göra ett API så att alla enkelt kan komma åt alla sådana uppgifter, eller ändra reglerna så de faktiskt inte är ”offentliga”.

  2. Jag är inte övertygad. Man måste gå tillbaka lite till vad syftet med offentlighetsprincipen är. Syftet är inte att tillhandahålla allt data i allmänhet åt alla utan att det ska gå att granska myndigheters agerande och beslut för att stävja korruption och maktmissbruk. Att det inte går att komma åt data över ett API betyder inte att det är hemligt på något sätt ur offentlighetsperspektiv. Det är kolossal skillnad på att något är hemligt och att det inte går att få ut på ett systematiskt sätt med automatiserade tjänster.

    Det går att jämföra med att det inte är ett större problem att man registrerar statistik om vad jag studerar på en sajt, men att det blir ett integritetsproblem när man systematiskt kan koppla ihop det med allt annat jag läser på alla andra sajter och på så sätt kartlägga mycket mer om mig som person.

    Så när det gäller data som inte är personligt, schemainformation, lokaler osv, är det fritt fram. När det gäller information som ytterst är kopplat till enskilda personer, som t.ex antagningsinformation skulle jag säga att det absolut inte är det, även om informationen i sig är offentlig.

Kommentarer är stängda.