månadsarkiv: maj 2018

Avfallet ökar

Ny statistik från Avfall Sverige, kommunernas branschorganisation för avfallshantering, visar att mängden hushållsavfall ökar. Det är på tvärs med målsättningar inom både Sverige och EU och visar hur långt bort vi är från en cirkulär ekonomi.

Hushållsavfallet är dock bara en liten del av den totala mängden avfall. Totalt i Sverige uppkommer närmare 170 miljoner ton avfall, alltså drygt 15 ton per person och år. Den största mängden är gruvavfall (cirka 140 miljoner ton). Hushållsavfallet är knappt 5 miljoner ton (eller 473 kg per person och år) och resterande (knappt 25 miljoner ton) är avfall från industrier, bygg och rivningsavfall med mera.

Av hushållsavfallet går ungefär hälften till förbränning och cirka en tredjedel till materialåtervinning. Väldigt lite av hushållsavfallet går till deponering.

Utsläppen av växthusgaser från avfallssektorn har utvecklats på lite olika sätt. Deponering av lätt nedbrytbart avfall leder till utsläpp av metan som är en växthusgas. De utsläppen har minskat kraftigt från cirka 3,5 miljoner ton koldioxidekvivalenter år 1990 till cirka 1 miljon ton år 2016. Samtidigt har utsläppen från avfallsförbränning ökat nästan lika mycket (från ungefär ett halvt ton år 1990 till knappt 2,5 ton år 2016. Det är framför allt förbränning av plastavfall som leder till dessa utsläpp.

Det är intressant att notera att idag är utsläppen av koldioxid från el och värmeproduktion från avfall större än utsläppen från fossila bränslen. Det är någonting som flera städer nu märker när man gör upp planer för att bli koldioxidneutrala. I fokus står då ofta utsläpp från trafiken, men om man blickar lite framåt så märker man att avfallsförbränning (för de kommuner som har det) är en källa till utsläpp och att det i dagsläget finns få planer på att minska dessa. Men även dessa utsläpp behöver komma ner till noll när Sverige ska bli koldioxidneutralt och det är viktigt att de processerna startar i tid.

För att minska utsläppen från avfallsförbränning behöver förbränning av plast minska. Det kan ske genom ökad återvinning, att man börjar tillåta deponering/lagring av plast (deponering av svårnedbrytbar plast ger låga utsläpp av växthusgaser) eller att samhället minskar användningen av plast. Ytterligare ett alternativ är att utveckla infångning och lagring av koldioxid från förbränningen. Kanske behövs alla strategierna.

Veckans tips: Prenumerera på nyhetsbrev från KTH Sustainability Office. Vi behöver ditt aktiva godkännande för att kunna skicka ut det. Klicka här.

Klimatoro och hopp

I veckan kom ny statistik för Sveriges territoriella utsläppen av växthusgaser. Den visade en minskning under 2017 med 1.4 procent jämfört med 2016. Det är bra att det minskar, men det går alldeles för långsamt. För att nå målet om ett klimatneutralt Sverige (som riksdagen fattat beslut om i bred enighet) så behövs årliga minskningar med 5 till 8 procent per år. Om man dessutom betänker att de produktionsrelaterade utsläppen, som också inkluderar internationella transporter, var i stort sett oförändrade 2017 jämfört med 2016 så är det tydligt att omställningen går alldeles för långsamt. Det är oroande. Men det finns också hopp.

För att nå klimatmålen behövs minskningar inom alla sektorer. Men det finns också möjligheter redan idag att minska utsläppen i alla sektorer. Inom transportsektorn kan vi resa mer miljövänligt genom att avveckla fossila bränslen och använda mer kollektivtrafik, cykel och gång. Byggsektorn kan redan idag bygga mer miljövänliga hus. Vi kan äta mer klimatvänlig mat. Listan kan göras lång.

Så vad behövs för att öka hastigheten i förändringen. Jag tror att det är inom tre områden som vi behöver göra saker:

  • Det måste kosta att släppa ut växthusgaser och priset måste vara tillräckligt högt.
    Idag får man betala koldioxidskatt för vissa utsläpp. Men andra utsläpp är gratis eller har alldeles för låga priser. Det gäller exempelvis utsläpp från matproduktion, flygresor och många utsläpp från industrin. När det är för billigt att släppa ut växthusgaser innebär det att den som ansvarar för utsläppen skickar räkningen till de som drabbas av klimatförändringar. Det är inte juste och leder till för höga utsläpp.
  • Vi måste ha en långsiktig och stark teknisk utveckling.
    Det finns mycket teknik tillgänglig idag som gör att vi kan starta omställningen. Men det behöver också utvecklas ny teknik inom en lång rad områden. Det handlar bland annat om nya tillverkningsprocesser för material, ny teknik för flyg och system för negativa emissioner av växthusgaser. Här har samhället en viktig roll och ny teknik behöver stöttas och subventioneras hela vägen från forskning i labbskala, via pilot och demonstrationsanläggningar till de klimatsmarta lösningarna erövrar marknaden.
  • Långsiktiga beslut måste vara i linje med långsiktiga mål.
    De investeringar som görs i byggnader, transportinfrastruktur, industrier och så vidare kommer att finnas kvar länge. Då är det väsentligt att de blir i linje med de långsiktiga målen för ett hållbart samhälle även om det inte är det mest lönsamma alternativet i dagsläget. Annars bygger man in låsningar och målkonflikter i existerande anläggningar vilket försvårar omställning.

Veckans tips: Omställning pågår, om än inte så högljutt. Debattartikel av Karin Bradley och Åsa Svenfelt i DN.

Klimatneutralt samhälle kräver långsiktig forskning

Flera branscher har nyligen levererat färdplaner för hur de ska kunna bli fossilfria till 2045.  Det innebär omställningar inom flera områden. Stålindustrin behöver utveckla nya processer, plastindustrin behöver byta råvaror, byggindustrin arbeta med nya byggmaterial, cementindustrin behöver arbeta med kollagring och det behövs biobränslen inom många områden. Dessa färdplaner ger många viktiga insikter om forskningsbehov för de kommande decennierna.

Även forskningsrådet Formas har utvecklat en forskningsagenda för klimatet. Även den pekar på behovet av att utveckla ny teknik med minskade utsläpp, men också annat kopplat till livsstilar och styrmedel. Det finns dock vissa frågor som tenderar att falla mellan stolarna som behöver ökad uppmärksamhet. Här är några av dem:

  • Internationellt flyg. Utsläppen ökar och ett klimatneutralt flyg ligger lång bort. Här finns stora behov av teknisk utveckling. Eftersom internationella transporter inte ingår i vare sig svenska eller internationella klimatpolitiska mål, så riskerar de att glömmas bort.
  • Konkretisering av ett klimatneutralt och hållbart samhälle. Klimatutmaningen är svår att föreställa sig. Det finns idag bristande kunskap om hur ett klimatneutralt och hållbart samhälle kan se ut och fungera. De färdplaner som nu upprättas är utmärkta byggstenar till ett större pussel. Men det behöver tas fram fler pusselbitar och man behöver undersöka om de olika bitarna passar ihop. Sannolikt kan ett hållbart samhälle se ut på många olika sätt, men det behöver konkretiseras. Det behövs fler färdplaner och framtidsbilder, för olika branscher, men också för hela samhället.
  • Negativa utsläpp, som innebär att man tar bort koldioxid ur atmosfären och lagrar det antingen i naturliga eller tekniska system Det tycks finnas en bred enighet om att negativa utsläpp behövs efter 2045 för att nå klimatmålen. Man kan dock inte vänta till dess med att fundera på hur dessa kan utformas. Negativa utsläpp behöver därför vara ett prioriterat forskningsområde redan nu.
  • En hållbar makroekonomi. Inom detta område ingår frågor om ett klimatanpassat finanssystem men också bredare ekonomiska frågeställningar. Det saknas idag i stor utsträckning ekonomiska modeller som kan beskriva ett hållbart samhälle. Många modeller är utformade för att analysera effekter av marginella förändringar och har då svårt att fånga transformativa förändringar. Här finns ett behov av att utveckla modeller som kan analysera långsiktiga utmaningar och frågeställningar.

När man funderar på forskningsbehoven för ett klimatneutralt och hållbart samhälle är det uppenbart att detta är frågeställningar som kräver ett engagemang över lång tid. Det är inte frågor med enkla lösningar som man kan jobba med något år och sedan gå vidare. Tekniska högskolor som KTH behöver arbeta med dessa frågor med ett långt tidsperspektiv.

Veckans tips: Långhelger och klämdagar. Det bör man utnyttja och nästa blogg dröjer därför antagligen någon vecka extra.