månadsarkiv: juni 2018

Samhällsekonomiska analyser kan leda fel

Bara de effekter som är välkända och som kan sättas siffror på finns med i samhällsekonomiska analyser. Risken är stor att detta räknesätt leder fel och motverkar en hållbar utveckling.

Med hjälp av samhällsekonomiska analyser kan man väga olika typer av effekter mot varandra. Genom att alla effekter ges ett ekonomiskt värde så kan man jämföra för- och nackdelar, vilket kan vara ett stöd när man ska fatta beslut. I praktiken finns det dock flera problem med dagens användning av samhällsekonomiska analyser vilket begränsar användbarheten.

Inom det Vetenskapliga rådet för hållbar utveckling har vi skrivit rapporten ”Möjligheter och begränsningar med samhällsekonomiska analyser” som vi idag överlämnar till regeringen. I rapporten diskuteras ett antal begränsningar som riskerar att snedvrida slutsatser och motverka en hållbar utveckling.

En sådan begränsning är att man i en samhällsekonomisk analys i praktiken bara kan ta med effekter som är så välkända att man kan sätta siffror på dem. Det leder till att man bortser från en del miljöeffekter, som man kanske känner till, men ännu inte har tillräckligt detaljerad kunskap om för att sätta siffror på dem. Detta öppnar för att man systematiskt underskattar värdet av miljökostnader. Samtidigt finns risken att systematiskt överskatta kostnader för olika typer av åtgärder. Detta eftersom man ofta inte tar hänsyn till att krav på åtgärder leder till teknisk utveckling, som i sin tur oftast leder till minskade kostnader.

Ett annat problem är att man i analyserna ofta underskattar nyttorna av olika åtgärder. Exempelvis finns det ofta synergier mellan exempelvis åtgärder för att minska utsläpp av koldioxid och luftföroreningar som leder till hälsoeffekter. Om man inte tar hänsyn till det blir kostnaden för att exempelvis minska utsläpp av koldioxid överskattade.

För att kunna jämföra effekter som sker nu med effekter i framtiden brukar man använda en diskonteringsränta som gör att effekter i framtiden blir mindre värda. Om man använder en för hög ränta riskerar dock resultaten att bli oförenliga med en hållbar utveckling.

Sammantaget riskerar dessa begränsningar att leda till man fattar beslut som inte alls är optimala, utan snarare är systematiskt snedvridna så att de gynnar dagens ohållbara situation och motverkar de förändringar som behövs. Samhällsekonomiska analyser behöver därför utvecklas så att de blir med förenliga med en hållbar utveckling. De globala hållbarhetsmålen och Agenda 2030 kan vara en utgångspunkt för att utveckla bredare konsekvensanalyser.

Dagens tips: Sommarlov. Det ska jag ha och planerar att återkomma med bloggen i augusti.

Toppuniversitet med hållbarhetsfrågor i fokus på KTH:s campus

I veckan var KTH värd för årets konferens inom ”International Sustainable Campus Network”. Det är ett nätverk för universitet runt om i världen som arbetar med hållbarhetsfrågor inom utbildning, forskning och campusfrågor.

Mer än 220 personer deltog, och totalt var det nästan 150 presentationer, muntliga och via posters. Bredden var påtaglig och inkluderade ämnen som campusplanering, studentengagemang, samverkan med omgivande städer, ledningens betydelse för hållbarhetsarbetet och utbildning för en hållbar utveckling.

En plenarsession behandlade universitetens utsläpp av koldioxid från flygresande. För många universitet, däribland KTH, så är det i dag den största utsläppskällan.

Under sessionen presenterade bland annat de schweiziska tekniska högskolorna EPFL och ETH sina arbeten med att minska utsläppen från flygresorna. På båda universiteten har man satt igång projekt för att underlätta för videobaserade möten och för att minska utsläpp från flyg. Det handlade bland annat om att minska resande i första klass och att öka tågresande på kortare sträckor vilket man på EPFL definierade som resor upp till 800 km.

Ett viktigt skäl för att resa är att yngre forskare behöver träffa kolleger, få intryck och få möjlighet att presentera sina resultat. På EPFL hade man studerat vilka som reste och kunde då konstatera att professorerna reste tio gånger mer än doktoranderna och fem gånger mer än yngre forskare. Man arbetar nu med att se om det finns samband mellan akademisk framgång och utsläpp av koldioxid. Vi är många som ser fram emot de resultaten.

Det var roligt att få visa upp KTH på konferensen. Det fanns många fina bidrag från KTH och det är tydligt att vi har mycket att vara stolta över. Men det är också tydligt att vi har mycket vi kan lära och utveckla vidare. Deltagarna på konferensen var en bred blandning av både yngre och väl etablerade forskare, rektorer, vicerektorer och hållbarhetschefer från en lång rad universitet och högskolor. Det är idag klart att ledande universitet arbetar med hållbarhetsfrågor och att det också är en förutsättning för att fortsätta att vara ledande.

Veckans tips: Lyssna på KTH-forskare på radion. Till exempel om forskningssamarbete med länder i Afrika , om vattenrening , om biobränslen , och om ståltillverkning utan kol.

Vad innebär kostnadseffektivitet i praktiken?

I den klimatpolitiska debatten framförs ofta synpunkten att åtgärder ska vara effektiva. Med det menar man i allmänhet att de ska vara kostnadseffektiva och det är så jag använder begreppet här. Att åtgärder ska vara effektiva innebär då att de ska genomföras med så låg kostnad som möjligt. Det verkar rimligt på många sätt. Varför betala mer än nödvändigt för att minska utsläpp? Både den nuvarande och den förra regeringen brukar också ställa krav på att olika utredningars förslag inom miljöområdet ska vara kostnadseffektiva.

För att kunna bestämma om en åtgärd är effektiv så behöver man veta målet med åtgärden, till exempel att minska utsläppen av växthusgaser, hur stor minskningen kan tänkas bli, och vad åtgärden kostar. Då kan man räkna ut kostnad per kilo koldioxid och jämföra med andra åtgärder. Om någon annan åtgärd är billigare att genomföra, så kan man dra slutsatsen att det första förslaget inte är effektivt, eftersom det finns ett mer effektivt alternativ. I teorin är detta ganska enkelt, men i praktiken kan det vara svårare att räkna och det återkommer jag till någon annan gång.

Förenklat kan man säga att ett villkor för effektivitet är att marginalkostnaden för att släppa ut är lika stor oavsett bransch eller utsläppskälla. Om det kostar X kronor att släppa ut från en typ av aktivitet, men är gratis eller nästan gratis från andra aktiviteter, så är politiken inte effektiv. Detta eftersom en del åtgärder då genomförs till kostnaden X kr, medan andra aktörer som inte behöver betala för utsläppen skulle kunna göra åtgärder som är billigare. Då genomförs alltså inte åtgärder till en så låg kostnad som möjligt och det är inte effektivt. För att politiken ska bli effektiv och leda till minskade utsläpp så måste kostnaden höjas för de sektorer som inte betalar något eller väldigt lite.

I Sverige idag så har vi en koldioxidskatt på vissa utsläpp. Andra utsläpp ingår i EU:s handelssystem med utsläppsrätter. En stor del av dessa utsläppsrätter delas ut gratis, men en del säljs. Priserna för dessa är dock ganska låga. Vissa utsläpp av växthusgaser är helt skattebefriade. Det gäller till exempel utsläpp från kött- och mjölkproduktion. De växthusgasutsläpp som kommer framför allt från idisslare är utan kostnad. Andra utsläpp, till exempel från flyget, betalar ganska låga skatter.

Dessa exempel visar att dagens klimatpolitik inte är effektiv i en förenklad mening. För att det ska bli det, samtidigt som utsläppen faktiskt minskar, krävs att man inför skatt på utsläpp för kött och mjölkproduktion och höjer skatterna på flyg och andra sektorer som är lågt beskattade. Dessa exempel illustrerar också att det i praktiken kan finns andra saker som man vill ta hänsyn till. Man vill kanske skydda en konkurrensutsatt bransch eller ta hänsyn till andra nyttor som det är svårt att beräkna värdet av. I praktiken är det därför svårt att beräkna effektivitet och driva en sådan politik. Men det är ändå intressant att fundera över vad en effektiv klimatpolitik som leder till minskade utsläpp skulle innebära, om effektiviteten vore det viktigaste kriteriet.

Veckan tips: Invigning av Malvinas väg fredagen den 8/6, kl 13. Anmälan här.