månadsarkiv: september 2018

Är klimatkrisen ett individ- eller samhällsproblem?

Hur viktiga är våra privata val för att lösa klimatkrisen? Det var en fråga jag fick i radioprogrammet Klotet i förra veckan som hade rubriken Vad kan jag göra för klimatet?. Jag tycker inte att dessa frågor har självklara svar.

Å ena sidan så är det klart att våra val spelar roll. Sveriges konsumtion orsakar utsläpp av nästan elva ton per person och år. Och varje kilo bidrar till uppvärmningen. Genom olika val kan vi bidra till att den siffran minskar och vi har ett ansvar för våra handlingar. Så därför är våra val viktiga.

Å andra sidan så är klimatförändringarna, liksom andra miljöproblem, ett samhällsproblem som måste lösas på samhällsnivå. Det är så vi hanterar andra viktiga samhällsfrågor. Det är sällan man hör radioprogram med rubriken ”Vad kan jag göra för att se till att alla barn får en bra utbildning?”, eller ”Vad kan jag göra för att minska barnfattigdomen i Sverige?”. Även om det förväntas att man ska stödja sitt barn i skolarbetet och många ger bidrag till Rädda Barnen, är det ändå självklart att det är frågor vi löser på samhällsnivå. Vi har skolplikt och vi har socialförsäkringssystem för att hantera dessa frågor. Det är få som tycker att man kan ta bort samhällets ansvar och tror att det kan fungera bara genom att individer genom sina privata val ska få skolan att fungera.

Men när det gäller klimatet så finns det en tendens att lägga ansvaret hos individerna. Man kan till exempel höra politiker säga att man inte ska beskatta utsläpp från livsmedelsproduktion för att man inte ska lägga sig i folks konsumtionsvanor. (Fast man har inga problem med att beskatta alkohol, vilket ju är ett annat sätt att lägga sig i folks konsumtionsvanor).

Man kan då fundera på varför det har blivit så? Varför lägger vi ansvaret på individen just när det gäller klimatet mycket mer än andra samhällsfrågor? Jag tror att det är ett sätt att slippa genomföra åtgärder. Genom att lägga bollen i knät på individer i deras roll som konsumenter, kan politiker och företag undvika att ta sitt ansvar för de beslut som fattas (eller inte fattas).

Jag tror därför att våra privata val är viktiga för att lösa klimatkrisen. Men de räcker inte. Det krävs beslut på samhällsnivå också. Det krävs skatter, lagar och regleringar, precis som inom alla andra samhällsområden.

Veckans tips: Fira World Petrov Day! Petrov är mannen som inte följde order och kanske räddade världen från ett totalt kärnvapenkrig den 26 september 1983. Dagen kan firas genom följande uppmaning: Wherever you are, whatever you are doing, take a minute to not destroy the world.

 

Hur ser ett hållbart samhälle ut?

I stor enighet har världen satt upp de globala hållbarhetsmålen. Men hur kan ett samhälle se ut som uppfyller dessa mål? Det vet vi inte så mycket om och därför behöver vi forska på det.

En omställning till ett hållbart samhälle innebär för Sverige en begränsad omställning inom många områden, men en betydande omställning inom andra. För att nå exempelvis klimatmålen behöver Sverige minska utsläppen med 5 till 8 procent per år. Det innebär en omställning av till exempel transportsystem, boende, industriproduktion och mycket annat. Men för att kunna planera våra samhällen behöver olika aktörer veta mer. Kan Sverige till exempel nå ett hållbart transportsystem med nuvarande infrastruktur, eller behövs det nya vägar och järnvägar? Kan flygtrafiken öka, eller behöver den tvärtom minska? Hur ska våra hus byggas för att de ska vara klimatneutrala även i ett livscykelperspektiv?

Kring många av dessa frågor vet vi en del (till exempel är behovet av nya vägar begränsad och flygtrafiken kan inte öka som den gjort de senaste decennierna). Men för många andra vet vi betydligt mindre. Det behövs bland annat modeller av hur en hållbar ekonomi kan se ut. Hur når vi de ekologiska målen samtidigt som vi upprätthåller välfärdsmål? Kan vi ha kvar välfärdsmål när ekosystemen blir alltmer pressade? Vilka sektorer i samhället kan fortsätta att växa och vilka kan behöva minska?

Detta är bara exempel på frågor som samhället behöver mer kunskap om. Det handlar inte om att göra förutsägelser, för det kan vi inte, utan om att bygga scenarier om hur olika möjliga framtider kan utvecklas och hur vi kan nå de mål vi har satt upp i dessa framtider.

Detta är viktiga frågor för forskningen. Men de är också utmanande. Dels är de utmanande metodmässigt, för vi behöver utveckla nya modeller för den här typen av studier, dels för att man kommer att stöta på många människors och intressegruppers övertygelser om vad de rätta svaren är. Kommer forskningen då fram till andra resultat kan man räkna med kritik som inte alltid är saklig. Därför är universitetens oberoende viktig för att kunna jobba med dessa frågor.

Veckans tips: Åk tåg. Jag var i Trondheim förra veckan på konferens. Jag åkte tåg både dit och hem och det fungerade utmärkt.

Regering bör värna unikt miljömålssystem

Det svenska miljömålssystemet är unikt i världen. För regeringen är det en viktig uppgift att behålla och vidareutveckla det.

Riksdagen beslutade på 1990-talet i bred enighet att införa ett miljömålssystem. Bakgrunden var bland annat att riksdagen satte upp lite olika mål inom miljöområdet och att det inte alltid skedde på ett samordnat och systematiskt sätt. Genom att ta ett samlat grepp kunde man strukturera målen och bygga ett system med ett längre tidsperspektiv. Sedan 90-talet har miljömålssystemet uppdaterats några gånger i bred politisk enighet. Systemet består av
• Ett generationsmål
• 16 miljökvalitetsmål
• Flera etappmål
Varje mål har preciseringar. Dessutom har man utvecklat ett system med indikatorer så att man följer upp målen, dels årligen,dels i en fördjupad utvärdering vart fjärde år.

Systemet ses som unikt i internationella sammanhang och är en slags föregångare till de globala hållbarhetsmålen. Ofta brukar man beskriva miljömålen som en definition av den ekologiska dimensionen av hållbar utveckling, men de innehåller också sociala och ekonomiska aspekter.

Enligt riksdagens beslut lyder generationsmålet:
”Det övergripande målet för miljöpolitiken är att till nästa generation lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta, utan att orsaka ökade miljö- och hälsoproblem utanför Sveriges gränser.”

”De stora miljöproblemen” definieras sedan av de 16 miljökvalitetsmålen. Flera av dem är kopplade till utsläpp (som ”Begränsad klimatpåverkan” och ”Frisk luft”) medan andra handlar om fungerande ekosystem (som”Hav i balans samt levande kust och skärgård”) och bra miljö för människor (exempelvis ”En god bebyggd miljö”).

Att miljöproblemen ska vara lösta inom en generation har definierats som till år 2020 utom för klimatmålet där man satte 2050. I den senaste uppföljningen som Naturvårdsverket gjorde angavs att man antagligen kommer att nå ett av målen (”Skyddande ozonskikt”) och är nära att nå ytterligare ett (”Säker strålmiljö”).
Andra mål anses inte som möjliga att nå med de åtgärder och styrmedel som är beslutade nu. Man gör också en bedömning om utvecklingen i miljön är positiv eller inte. Ett exempel på ett mål som vi inte når, men där utveckling i miljön är positiv är ”Bara naturlig försurning”. För andra mål, exempelvis ”Ett rikt växt- och djurliv” är utvecklingen i miljön negativ. Målet ”Levande skogar” är ett exempel på ett mål där det inte går att se en tydlig riktning för utvecklingen i miljön

Man kan jämföra de svenska miljökvalitetsmålen med de globala hållbarhetsmålen och se att de kompletterar varandra. De globala hållbarhetsmålen är åtgärdsinriktade, medan miljökvalitetsmålen beskriver det önskade tillståndet. Miljökvalitetsmålen är också betydligt mer preciserade och relevanta för Sverige. De blir också ett verktyg för Sverige i arbetet med de globala hållbarhetsmålen. Det finns därför all anledning att behålla det svenska miljömålssystemet och driva arbetet vidare, med syftet att faktiskt nå målen. Det borde vara en av de viktigaste uppgifterna för regeringen (hur den än kommer att se ut).

Veckans tips: Aktivera dig i någon förening, till exempel Ingenjörer utan gränser på KTH, Effektiva altruister på KTH eller Malvina.

Ökat fokus på hållbarhetsmålen vid finansiering

De globala hållbarhetsmålen som alla världens länder har ställt sig bakom är en agenda också för forskning. Flera forskningsfinansiärer tar också avstamp i dem idag. Men det går att komma längre.

De globala hållbarhetsmålen innebär en transformativ förändring. Det innebär att det inte räcker med marginella förbättringar utan det krävs också transformativa systemförändringar för att vi ska nå målen. Kanske räcker det då inte heller med marginella förändringar i systemen för forskningsfinansiering.

En större förändring kan till exempel vara att man vid vissa ansökningar ska kunna beskriva hur man bidrar till de globala hållbarhetsmålen och att detta också är ett kriterium som utvärderas i ansökan
Lyckas man inte visa hur ens projekt bidrar till de globala målen kan man riskera att få avslag. Det kan också krävas att man ska kunna beskriva om det finns risk att projektet motverkar något av de globala hållbarhetsmålen. Även detta bör vara en del av utvärderingen av projektet. Ytterligare ett kriterium vid utvärderingen kan vara om projektet bidrar till en transformativ eller marginell förändring.

En annan variant är att de globala målen styr vilka utmaningar som det ska forskas eller utvecklas innovationer kring. De mål som vi är långt ifrån att nå, kan då kan vara prioriterade. Genom analyser kan man också identifiera vilken sorts forskning och innovationssatsningar som behövs. En viktig fråga då kan vara om det behövs ny teknik eller om det redan finns tekniska lösningar, men det behövs innovationer för att de ska implementeras.

För de mål som vi är långt ifrån att nå kan en möjlighet vara att utveckla scenarier och färdplaner för att hitta vägar till målen. De färdplaner som presenterats inom ramen för Fossilfritt Sverige är intressanta exempel. Där har olika branscher presenterat färdplaner och identifierat ett antal knäckfrågor. De knäckfrågorna kan sedan vara basen för utlysningar och forskningssatsningar. När man använder dessa färdplaner är det dock viktigt att komma ihåg att det ofta är branschföreträdare som utvecklar dem. Om tranformativa förändringar ska ske, så behöver andra aktörer också var med.

Veckans tips: Val på söndag. Vilka som sitter i regering, riksdag, landstingsfullmäktige och kommunfullmäktige spelar roll.