Forskning är internationell. Det är en självklarhet men det innebär också att vi på KTH hela tiden måste söka de samarbeten med andra forskare som ger möjligheter till större genomslag för forskningen och bättre, mer välgrundade, forskningsresultat.
Det är förstås en konkurrens mellan universitet och forskargrupper, både om ekonomiska resurser och om talanger, men det är kanske framförallt en samverkande global kunskapsbildning. Med en god kunskap om vilken forskning som bedrivs på olika platser och med intensiva samarbeten med de som vi ligger nära så ökar möjligheterna till en fungerande rollfördelning såväl som en sporrande tävlan.
De bästa på att bygga sådana samarbeten är förstås enskilda forskare och forskargrupper och ett ständigt pågående arbete av det slaget är en naturlig del av en framgångsrik forskningsmiljö. Men det kan ibland finnas anledning att på olika sätt befästa, bekräfta och stötta denna utveckling på lärosätesnivå och att på ett tydligt sätt uppmärksamma och kanske också ta ett bredare institutionellt ansvar för sådana samarbeten.
Med sådana syften som grund har KTH i veckan besökt San Francisco Bay Area för att uppmärksamma och utveckla våra samarbeten med universiteten där. Berkeley och Stanford är två internationellt välkända och välrenommerade universitet i detta område som vi har besökt. Delar av delegationen har också besökt andra universitet på västkusten. Vi har skrivit under ett samarbetsavtal med Berkeley ( på engelska) som bekräftar vårt långvariga forskningssamarbete med dem där avsikten är att fördjupa detta till att på ett tydligare sätt också omfatta olika former av studentutbyten.
Med både Berkeley och Stanford har vi många samarbeten via till exempel post-docs eller olika typer av gästforskarprogram, inte minst inom WASP. Vi har också flera disputerade som rört sig mellan lärosätena för sin fortsatta karriär. Det gäller forskning inom digitalisering/AI, life science, energiteknik, matematik och fysik med mera. Områden där världsledande forskning i USA och Sverige är grund för gemensamma insatser och ökad kvalitet i forskningen.
En annan del i eko-systemet kring universiteten i Kalifornien är det starka och framgångsrika fokuset på innovation och företagsutveckling. Vi träffade också många företrädare för innovativa företag i Silicon Valley, både mindre start-ups och stora etablerade tech-företag. Både Stockholm och Silicon Valley är innovativa miljöer och det finns mycket att lära från varandra även inom detta område inom allt från finansieringsmodeller och möjligheter till samverkan mellan forskning och innovation. Både Stockholm stad och Stockholm Business Region deltog i resan och bidrog inte minst till diskussionerna om hur universiteten kan knyta an till innovationssystemet i närområdet.
På väg hemöver så är den kvardröjande känslan en känsla av stolthet över och trygghet i hur stark vår verksamhet på KTH är och hur vi kan utveckla detta vidare genom att samverka med universiteten i Bay Area.
I veckan beslöt regeringen om en ny styrelse för KTH. Johan Sterte, landshövding i Västmanlands län, föreslås som ny ordförande. Han har tidigare varit rektor vid Karlstads universitet, Luleå Tekniska universitet och (dåvarande) Växjö universitet. Med andra ord en person med lång och imponerande erfarenhet från högskolesektorn som jag ser fram emot att samarbeta med.
Styrelsens förordnande gäller från 1 maj till 30 september 2024 det vill säga 17 månader i stället för som tidigare tre år. Att förkorta mandatperioden är en ovanlig åtgärd som regeringen säger sig göra av säkerhetspolitiska skäl. Det är något som väcker både frågor och oro.
Universitetsstyrelsen har enligt högskoleförordningen och myndighetsförordningen flera viktiga uppgifter. Styrelsen ansvarar inför regeringen, ska se till att verksamheten bedrivs effektivt och enligt gällande rätt och ansvara för verksamhetens övergripande inriktning och organisation samt ansvara för att det finns en intern styrning och kontroll som fungerar på ett betryggande sätt.
Det är en vid beskrivning av styrelsens ansvar och i det ingår alla centrala verksamhetsfrågor på den nivå och den detaljeringsgrad som är möjlig att hantera inom ramen för styrelsens arbete. Sedan är det förstås så att styrelsen också styr genom att på olika sätt ha dialog med universitetsledningen och genom att via internrevision och interna kontrollsystem följa upp och kontrollera att universitetet tar sitt ansvar och leds på ett sätt som är ändamålsenligt och, förstås, i enlighet med lag och förordning.
När styrelsen tillsätts så föregås det av en nomineringsprocess där särskilda nomineringspersoner tar fram ett förslag. Förslaget är ämnat att bidra till att få en mångsidigt sammansatt styrelse med en samlad kompetens som svarar mot styrelsens uppgifter. Nomineringspersonerna har också sitt uppdrag beskrivet och de tar fram ett avvägt förslag som till exempel kan vara en balans mellan personer med ledningsbakgrund, med kunskap om staten och statlig styrning, med centrala kompetenser inom för lärosätet viktiga forsknings- och utbildningsområden med mera.
Mer sällan tänker man sig att styrelsens ledamöter var och en för sig ska ha ett direkt eller mer operativt ansvar för någon avgränsad eller utpekad verksamhetsfråga. Det är ju just den samlade kompetensen som är intressant och värdet står att finna i styrelsens diskussioner utifrån olika perspektiv och gemensamt i styrelserummet snarare än att styrelsen eller enskilda ledamöter dyker ner i detaljer inom specifika verksamhetsfrågor.
Ibland vill förstås regeringen, av något skäl, nå fram till universitetet i någon avgränsad verksamhetsfråga. Det gör man normalt genom regleringsbrevet, antingen det som riktar sig till ett enskilt universitet eller gemensamt för högskolesektorn, i särskilda regeringsuppdrag, i myndighetsdialogen och, mer sällan, i direkt utskick med frågor eller uppmaningar i samband med någon mer akut händelse i samhället.
Det finns många sätt att styra myndigheter under regeringen och regeringen äger att utforma detta på ett så klokt sätt som möjligt. Att som nu förkorta styrelsernas mandatperiod med hänvisning till att viss definierad sak-kompetens saknas i styrelserna torde inte antecknas i historieböckerna som ett av dessa kloka sätt för att styra universitet och högskolor. Men, som sagt, regeringen styr och vi har att arbeta under dessa förutsättningar på ett lojalt sätt. Jag ser dock fram emot att vi framöver utvecklar ett större förtroendekapital mellan staten och universiteten.
Inför hösten tycks det livslånga lärandet på KTH vara en succé och locka många sökande. Det visar nybakad statistik från KTH utifrån ansökningarna till höstterminen.
KTH har satsat på närmare 200 fristående kurser som man kan söka till för att att få det senaste inom ett visst område och uppdatera sina kunskaper för att stå sig väl i konkurrensen eller lära sig mer och inspireras där nyfikenheten får styra. Variationen är stor mellan kurserna- en del har lockat många fler än det finns platser och med andra är det tvärtom. Den mest populära kursen är programmering i Python, BB1000, där 931 personer sökt till de till hundra platserna.
Siffrorna inför hösten visar bland annat också att KTH:s civilingenjörsutbildningar fortfarande är mest eftertraktade även om det minskat något från i fjol. I år har 4995 personer sökt till dem och arkitektur mot 5105 förra hösten.
Fördelningen mellan könen bland de sökande ser ut i stort sett som tidigare där andelen kvinnliga förstahandssökande ligger strax över 30 procent av de sökande. Intresset för att läsa datateknik och elektroteknik ligger lägre medan till bioteknik och kemiteknik är andelen kvinnliga förstahandssökande något fler.
Livslångt lärande innebär att man vidareutbildar sig under ett aktivt yrkesliv. Det kan vara i form av kortare kurser eller längre program. Syftet kan vara att uppgradera sina kunskaper utifrån aktuellt kunskapsläge inom det område där man är verksam eller så kan det handla om att helt eller delvis byta område, få ett lyft i karriären och göra sig mer attraktiv på arbetsmarknaden. KTH kommer att kontinuerligt utveckla ett utbud som syftar till att nå just den här målgruppen av studerande som väljer att (åter)komma till högre studier när man är lite äldre.
Genom det nya omställningsstudiestödet så har möjligheterna att studera senare i livet förbättrats avsevärt. Omställningsstudiestödet är översökt men kommer samtidigt att byggas ut över de kommande åren så att det förhoppningsvis blir en bättre balans. Även för vår del innebär det att utbudet inom livslångt lärande troligen kommer att bli än viktigare framöver.
Det blir viktigt att också balansera mellan det som brukar kallas up-skilling och re-skilling i utbudet. Det vill säga ska vi i första hand arbeta för att personer med en tidigare examen inom till exempel ingenjörsområdet får en bättre möjlighet att utvecklas i sitt yrke eller ska vi se till att de som saknar ingenjörsvetenskaplig utbildning får möjlighet att tillgodogöra sig sådana kunskaper på vad som kanske är mer av instegsnivå? Det finns förstås många möjligheter att KTH ska vara en viktig aktör i denna diskussion framöver.
Fram till vårt 200-års jubileum, år 2027, ska förändringsprogrammet Framtidens utbildning prägla KTH:s utbildningar. Det är ett reformprogram byggt kring ett antal principer för reformering av våra utbildningar som bland annat täcker in studenternas förmågor, pedagogik och campusmiljöer.
En sak vi ska ha med oss är det vi lärt oss under pandemin för att bygga ett mer flexibelt, studentcentrerat och livslångt lärande och ge KTH än bättre förutsättningar att stå sig i konkurrensen. Lärosätena blev något av en krockkudde under pandemin och över en natt tvingades universitet och högskolor att ställa om för att säkra studenternas utbildning bland annat infördes digitala föreläsningar och examinationer. Nu gäller det att inte låta saker återgå till dess ursprungliga form utan i stället genom framtidens utbildning tänka just framåt och öppna upp för en större mångfald av lärande och utbildning.
De nya förutsättningarna för livslångt lärande är ett annat område som under de kommande åren kommer att ställa nya krav på vårt utbildningsutbud. Det är nödvändigt att finna nya vägar både för pedagogik och kursutbud i syfte att också på ett bättre sätt nå fram till de studentgrupper som befinner sig mitt i karriären.
Internationaliseringen av våra utbildningar fortsätter också. Vi är redan idag kraftigt internationaliserade med en stark rekrytering av studenter från andra länder. Att ta tillvara de lärdomar som vi har kring detta för framtida utveckling av våra utbildningar är viktigt.
Pedagogisk utveckling, nya former för examination och ny teknik ger både möjligheter och utmaningar framåt i tiden. Det finns redan idag en allt större vidd av pedagogiska modeller och former för kontinuerligt lärande i våra utbildningar och det gäller att fortsätta den positiva utvecklingen.
Framtidens utbildning kommer att inkludera ett antal förändringsprojekt och också förnyas årligen. Bland de initiativ som sjösätts inom kort finns satsningar på olika typer av utveckling av våra laborativa miljöer, examinationsformer, livslångt lärande-utbud, breddad rekrytering och utveckling av utbudet på masternivån för att nämna några olika områden.
Samtidens problem kräver att utbildning och innovationskompetens kombineras för att förändring ska bli möjlig. Sättet att göra det är utmaningsdriven utbildning där en samhällsutmaning är utgångspunkten för kurs- och utbildningsuppläggning. Det kan gälla stadsplanering, rent vatten eller ergonomi och utbildningarna är ofta projektdrivna.
Inom Global Development Hub, GDH, som startades 2017 är detta tyngdpunkten i vårt samarbete med fyra afrikanska universitet: University of Rwanda, University of Dar es Salaam (Tanzania), Strathmore university (Kenya) och Botho university (Botswana). Tillsammans har vi genomfört flera kurser, haft utbyten av studenter och utbildning för lärare. GDH är på så sätt också ett fokus för vår närvaro på den afrikanska kontinenten.
Avtal om fördjupat samarbete mellan KTH och University of Rwanda, Rwanda Polytecnic, Rwanda Development board, National Council for ScienceTechnology signeras.
I slutet av mars fick vi också möjlighet att fördjupa samarbetet med University of Rwanda genom att vi undertecknade en avsiktsförklaring, ett MoU. I avtalet ingår även andra parter i Rwanda och en bredare aktivitetsportfölj än tidigare, till exempel delaktighet i både forskning och innovationsverksamhet.
Rwanda är ett litet land i östra Afrika som utvecklats snabbt under de senaste 20 åren och som på olika sätt är en central punkt för innovationsaktiviteter, företags- och samhällsutveckling i sin region. Universitetet har också fått allt bättre resurser för sin verksamhet under de senaste decennierna och det är på det sättet ändamålsenligt att fördjupa samarbetet med dem.
Den utmaningsdrivna utbildningsmodellen är som sagt central i samarbetet inom GDH, men modellen kan förstås också användas för verksamhet på campus i Stockholm.
Idén är då densamma; samhällsutmaningar som får sina lösningsförslag genom att i utbildning kombinera utmaningen med innovativa lösningar. Ett exempel är OpenLab, som drivs av KTH tillsammans med flera lärosäten i regionen, Stockholm Stad och Region Stockholm. Det ger en möjlighet för våra partner att placera sina konkreta utmaningar i den kurs- och projektmiljö som OpenLab erbjuder.
Författare
