KTH Logo

Kunskap och forskning för ett starkare totalförsvar

Att bygga upp totalförsvaret är, som bekant, en uppgift som alla samhällssektorer engageras i. På senare år har arbetet intensifierats och också tillförts betydande resurser. Även universiteten behöver orientera sig i förhållande till de nya samhällsutmaningar som följer av ökade behov av motståndskraft och utvecklingen av civila och militära förmågor för att hantera en oroligare omvärld.

KTH Center för totalförsvar etablerades för en tid sedan i akt och mening för att öka vår synlighet och kapacitet i totalförsvarsfrågor och för att både samla och sprida kunskap kring forskning och utbildning av relevans för totalförsvaret. Sedan tidigare finns också Cybercampus Sverige, som är ett nationellt uppdrag som KTH har för att forskning, utbildning och innovation inom cybersäkerhetsområdet.

I veckan invigdes centrumbildningen Svenskt Krut på KTH, tillsammans med FMV (Försvarets materielverk), FOI (Totalförsvarets forskningsinstitut) och svensk industri. Ambitionen är att säkra de nationella försörjningskedjorna av insatsvaror för ammunitionstillverkning baserat på nitrocellulosa. Den grundforskning som behövs, och som förstås har fler applikationsområden, passar väl för en universitetsmiljö med den expertis och forskningsexcellens om KTH byggt upp under många år.

Det finns fler exempel och fler områden där universiteten idag måste orientera sig mer aktivt i förhållande till totalförsvarets behov och också definiera var gränserna går för vad som är möjligt och lämpligt att arbeta med på universiteten och vad som inte är det. Det är även viktigt för utbildningsområdet där nya behov av kompetensutveckling och kompetensförsörjning blir allt tydligare som en konsekvens av omvärldsläget och geopolitiska spänningar.

Svensk forskning har en långsiktig funktion i att stärka svenskt totalförsvar och försörjningsförmåga. Svenskt Krut är ytterligare en pusselbit i detta, där vi som universitet fogar samman de samhällsutmaningar vi möter med de framgångsrika forsknings- och utbildningsmiljöer som finns vid KTH.

AI rusar fram medan lokalförsörjningen går i stå

Det är väl ingen som har missat att det pågår en AI-revolution i detta nu. Det är ett teknikskifte som kommer innebära stora förändringar även om vi just nu kan ha svårt att förstå intensiteten och magnituden av det som håller på att hända.

Så brukar det vara vid stora teknikskiften. När ångmaskinen, elektriciteten eller telefonen dök upp så var det också svårt att förutse vilken typ av samhällsförändring som var möjlig.

AI är å andra sidan inte nytt. Forskningen har pågått i decennier, men först under de senaste åren har tillämpningarna fått ett brett genomslag. Idag vet vi att också forskningens metoder kommer att förändras i grunden. Med hjälp av AI kan alltmer komplexa forskningsproblem formuleras och lösas allt snabbare. Stora mängder data kan hanteras snabbt och med tillgång till avancerad beräkningskapacitet kan vetenskapliga genombrott som annars skulle tagit åratal nu göras betydligt snabbare.

AI förändrar redan forskningens metoder och förutsättningarna för näringsliv och offentlig verksamhet. Komplexa problem kan analyseras snabbare, stora datamängder hanteras effektivare och nya produkter och tjänster växer fram i snabb takt.

Universiteten har en särskild roll i utvecklingen. Dels skapas den nya kunskapen som AI bygger på genom framgångsrik forskning, dels förändras både utbildning och forskning till sitt innehåll av AI. Vi måste vara i framkant av kunskapsutvecklingen och samtidigt hinna med att också studera och hantera de etiska, miljömässiga och sociala konsekvenserna som teknikskiftet för med sig.

Helt plötsligt står universiteten mitt i en teknikkapprustning i en geopolitiskt orolig värld där vetenskap, diplomati och internationella konflikter blandas samman på ett sätt som varken politik, akademi eller näringsliv är vana vid att hantera. Därför krävs det en stringent men samtidigt agil och föränderlig analys och tydliga prioriteringar för att vi i Sverige och Europa ska kunna ta ansvar och skapa ett oberoende och en minska sårbarhet för vårt land.

Om jag hade skrivit om detta tema för ett år sedan, eller om ett år framåt i tiden, så skulle texten vara helt annorlunda än idag av den enkla anledningen att utvecklingen går så snabbt. Det är en slående skillnad mot ett annat tema som jag brukar skriva om; akademiska hus och universitetens lokalförsörjning. När det gäller den frågan så går det utvecklingen så långsamt att varje text på det temat tycks vara lika aktuell år efter år. Tänk om det kunde vara tvärtom 🙂

Utvecklingen tar knappast sommarledigt, men det hoppas jag att många av er får möjlighet att göra. Trevlig sommar från Almedalen!

KTH redo för Almedalsveckan

Snart är det dags för årets Almedalsvecka. Den 22-26 juni erbjuds närmare 3 000 programpunkter inom alla tänkbara policy- och politikområden. Eftersom det är valår i år så torde det vara ett litet extra fokus på utspel och positionering från partierna inför valrörelsen.

KTH är förstås på plats. Forskare från KTH deltar i många olika seminarier, panel- och rundabordssamtal, kopplat till KTH Center för totalförsvar, Cybercampus Sverige och i många andra sammanhang. Själv är jag med i ett antal programpunkter, tillsammans med Chalmers och Lunds universitet, med Karolinska Institutet och Stockholms universitet genom universitetsalliansen Stockholm trio och stiftelsen Stockholm Science City, plus en hel del annat arrangerat av andra organisationer.

Som vanligt är det en vecka fylld av samhällsdebatt, diskussioner och möten mellan alla de tusentals personer och organisationer som är på plats. I år kan vi som sagt räkna med att partierna försöker positionera sig inför valet. Frågor om kompetensförsörjning inom STEM, hur Sverige tar plats inom banbrytande teknologier, AI-revolutionen och Sveriges konkurrenskraft, innovationsförmåga och resiliens i en ny omvärld och inom ramen för Europeiska unionens politik är förhoppningsvis några av de frågor som lyfts upp – och som alla är av stort intresse för KTH.

Läs mer om KTH:s deltagande i Almedalen och se alla aktiviteter i Almedalens officiella program.

Höga hyror hotar Stockholms lärosäten

Glädjande nog så har regeringen fattat beslut om att föreslå ett resurstillskott till Kungl. Konsthögskolan om tre miljoner kronor i vårändringsbudgeten.

Detta görs för att minska konsekvensen av höga lokalkostnader. Det är bra. Men inte tillräckligt.

KTH har haft kostnadsökningar för hyrda lokaler på nästan 20 procent under åren 2021-2024 och vår snitthyra är nu runt 1 300 kr/m² högre än snittet i landet. I runda tal motsvarar det en lokalkostnad som är 280 miljoner kronor högre än riksgenomsnittet. Varje år!

Det är inte möjligt att bortse från det faktum att kostnaden för att driva ett universitet i huvudstaden är väsentligen högre än på andra platser i landet. KTH är dessutom på många sätt ett elituniversitet med högt söktryck och stor andel internationellt ledande forskning. Det är dags att slå en ring runt Stockholm och skydda huvudstadens lärosäten från den utarmning som nuvarande modell för lokalförsörjning innebär.

Det finns många sätt. Men att ge ett direkt ekonomiskt tillskott, så som man gjort för Kungl. Konsthögskolan, vore definitivt ett verksamt och träffsäkert sätt.

Examensfrekvensen säger inte allt

Från tid till annan debatteras examensfrekvensen – den så kallade genomströmningen – inom civilingenjörsutbildningarna, och det sägs att alltför få av de som startar en utbildning når hela vägen till examen.

För skattebetalarna är det en förlust om många startar en utbildning och inte fullföljer den. Av de som påbörjar en civilingenjörsutbildning tar 55 procent examen efter nominell studietid plus tre år. Om vi däremot inkluderar de som har 90 procent av kursfordringarna klara så ökar siffran till 73 procent.

Nästan 60 procent av våra studenter har jobb innan de avslutar sin sista termin och däri ligger en förklaring till att det finns en stor grupp studenter som av olika skäl går ut på arbetsmarknaden med någon resttenta kvar eller med ett ofullbordat examensarbete, det vill säga innan utbildningen är helt och hållet slutförd. Om man lägger till de som påbörjar ett civilingenjörsprogram men i slutänden tar ut en annan examen, så tillkommer ytterligare 10 procent.

För att hantera den grupp studenter som slutför nästan hela utbildningen och fått jobb, men har någon rest kvar, pågår just nu en fokusutvärdering på KTH för att ta fram mer fakta. Eftersom vi ser att en del av de som inte tar ut sin examen har rester i matematik förstärker vi kapaciteten inom  mattekurser med så kallad ”samverkansinlärning”, där äldre studenter ger de yngre stöd. Vi arbetar också med riktade insatser inom vissa program och med pedagogisk utveckling för att stötta studenterna i sina studier.

Vissa företag kräver examen vid anställning, men de flesta gör faktiskt inte det. En större och tydligare värdering av examen innan anställning från näringslivet skulle förstås vara av stort värde för att öka examensfrekvensen.

Det är med andra ord en betydligt större andel än de 55 procenten som kommer ut på arbetsmarknaden. Vi arbetar samtidigt intensivt med att skapa förutsättningar för att de civilingenjörsstudenter som nästan är i mål också gör det sista som återstår för att ta ut en sin examen.