Björn Rosengren skriver i Dagens industri den 30/9 att staten har abdikerat sitt ansvar för AI-forskningen. Det är ett viktigt och tydligt inlägg i debatten om AI. KTH står redo att ta ansvar för sin del.
AI-debatten har varit intensiv på senare tid med allehanda inlägg om vad som behöver göras inom olika sektorer och vilket ansvar politiken har för att hantera denna för samhället just nu fundamentala fråga. Rosengren sätter fingret på något vi på universiteten länge har sett. Den svenska AI-debatten kretsar kring datacenter och energi, behovet av riskkapital, möjligheterna att skala upp nya företagsidéer och behovet av att reformera grund- och gymnasieskolan. Allt det behövs. Men de senaste AI-genombrotten inom exempelvis matematiken visar också hur snabbt förutsättningarna för själva forskningen förändras. Utan forskning i världsklass och utan de människor som forskningen utbildar blir infrastrukturen ett skal utan innehåll och framtid.
Det är i forskningsmiljöerna som nya metoder växer fram och som nästa generations ingenjörer och forskare formas. Det är också där företag och samhälle hämtar den kompetens som behövs för att använda AI på ett klokt och ansvarsfullt sätt. Universiteten är, till skillnad från många andra aktörer, inte bara ”utsatta” för AI-revolutionen. Vi har kapacitet att skapa, driva och också styra den utveckling som nu sker med allt högre hastighet.
Sverige har på många sätt varit lyckosamt. Privata initiativ, inte minst Wallenbergstiftelsernas satsningar, har lagt en stark grund. Men privata krafter kan inte fullt ut ersätta statens långsiktiga ansvar. Länderna vi jämför oss med satsar nu kraftfullt och strategiskt. Matchar vi inte deras nivåer kommer vi att tappa både forskare och konkurrenskraft, och den förlusten tar lång tid att ta igen.
Den nya regeringen har så snart den är på plats ett tillfälle att visa ledarskap. Det kräver mod att satsa: långsiktiga och förutsägbara resurser till AI-forskning, forskarutbildning och den beräkningskapacitet som forskningen behöver. KTH och Sveriges övriga universitet står redo att ta ansvar för vår del. Nu behöver politiken ta ett stort kliv framåt och skapa långsiktiga förutsättningar bortom regeringsbildningar, vallöften och årliga budgetbeslut.
