KTH Logo

Nordisk allians navigerar tillsammans i turbulent tid

Nordic Five Tech, N5T, är en allians mellan de fem ledande tekniska universiteten i Norden. KTH och Chalmers i Sverige, Aalto i Finland, DTU i Danmark och NTNU i Norge. I år möttes vi på KTH:s campus för det årliga mötet, men också för att fira alliansens 20-årsjubileum.

De teman som diskuterades cirkulerade kring geopolitiken och hur universiteten bör förhålla sig till den världsordning med ökade konflikter, oro och säkerhetsrisker som under de senaste åren har vuxit fram. Med key notes från den finske ambassadören till Stockholm, IVA:s VD och representanter för industri och akademi täcktes dessa teman väl.

Det är uppenbart, som konstaterats så många gånger tidigare, att det nu finns en mängd förutsättningar och förhållanden som kraftigt påverkar universitetens verksamhet. Vi behöver navigera på ett nytt sätt, med gott omdöme och med en medvetenhet om de risker som finns i olika typer av samarbeten.

Samtidigt är det väldigt tydligt att relevansen av våra universitet också ökar. Teknisk forskning och utbildning behövs än mer när tekniken ska användas för att utveckla samhällets resiliens och försvarsförmåga samtidigt som det pågår en global tävlan om tekniskt herravälde.

En oro är förstås att viktiga frågor som hållbarhet och jämställdhet får stryka på foten i det debattklimat som nu råder, att det öppna akademiska samtalet dör ut och att vi byter från en öppenhet, som kanske var för stor, till en slutenhet som kan vara alltför sluten.

Därför är det viktigare än någonsin att vi också håller fast vid våra grundläggande värden kring det öppna akademiska samtalet, fri forskning och ett grundläggande intresse för internationellt utbyte även i dessa nya och mer utmanande tider. Vi måste utveckla och stärka våra moraliska kompasser snarare än att byta ut dem mot något annat!

Jag kan också konstatera att våra fem universitet har mycket goda och intensiva relationer, att vi tillhör en gemensam familj av avancerade, teknikorienterade och framgångsrika universitet. Med det tar vi oss an de kommande 20 åren!

Världsläget märks allt mer också i vår vardag

Det förändrade och i många avseenden mer komplexa omvärldsläget påverkar också universitetens verksamhet. Vi behöver vara mer omdömesgilla och vara än mer noga när vi värderar universitetssamarbeten, internationella rekryteringar och industrisamverkan.

Det kan vara kontroller i förhållande till säkerhetsskyddslagstiftningen eller formella exportkontroller och sedvanliga bakgrundskontroller. Det handlar också om att i vardagen upprätthålla ett gott omdöme om vad som är förenligt med lagar och regler samt vad som är lämpligt och förenligt med våra grundläggande värderingar om akademisk frihet och öppen vetenskap. Det kan ibland leda till att sådant som i och för sig är förenligt med regelverken ändå kan vara olämpligt av andra orsaker.

KTH har byggt upp ett system för ansvarsfull internationalisering som omfattar både det formella och det omdömesgilla.  Ansvariga chefer som till exempel har att fatta beslut om internationella samarbeten ska kunna få stöd i komplicerade avväganden liksom för det mer reglerade kontrollerna som är befogade.

Men geopolitiken påverkar oss på flera sätt. Universiteten är en del av samhällets motståndskraft och en del av vår gemensamma totalförsvarsförmåga. Det är viktigt att vi i förväg har analyserna klara för hur vi ska agera i situationer av kris eller beredskap, vilka samhällsuppgifter som måste fortsätta att utföras och vilka som kan tillkomma när samhället utsätts för olika utmanande prövningar.

KTH har också många forskningsområden som karaktäriseras av tänkbar så kallad dubbel användning och forskning som är av högsta relevans för försvarsförmågan. Det leder i sin tur till ibland mycket komplicerade avväganden om viss forskning ska genomföras eller hur forskning med speciella skyddsvärden ska hanteras på bästa sätt.

Jag vill hävda att vi har en bra organisation för det som brukar kallas ansvarsfull internationalisering och att vår förmåga ständigt utvecklas och idag kan möta de behov som finns för att å ena sidan vara så öppna som möjligt men samtidigt så stängda som nödvändigt.

Vi har också etablerat ett centrum för totalförsvar för att än bättre ta vår roll som en del av samhällets totalförsvar och ta vara på vår breda kompetens av för totalförsvaret viktiga områden. Det innebär att vi också ska definiera samhälls- och totalförsvarsviktig verksamhet. Vi säkerställer att vi följer regler på det breda områden som definieras av säkerhetsskyddslagstiftningen och regler kring exportkontroll och analyserar centrala sårbarheter och skyddsvärden.

Situationen i dag är långt ifrån vad vi stod inför för bara fyra-fem år sedan. Utvecklingen har gått snabbt. Även om det finns arbete kvar att göra så har vi kommit en bra bit på väg.

Engagemang som inspirerar och imponerar

Högt i tak och stort engagemang. Det kan något beskriva stämningen då kårfullmäktige, studentkårens högsta beslutade organ, samlades här om kvällen. Jag blev än en gång påmind om hur viktig Tekniska Högskolans Studentkår, THS, är för KTH:s framgångar.

Studierna på KTH är ofta krävande. Det fordras förkunskaper och hårt arbete för att lyckas med sin utbildning. Men vid sidan av studierna behövs också en inkluderande och utvecklande studiemiljö. Det innebär att studenterna är trygga och finner vägar till utveckling genom engagemang i kåren, sektionerna och kårföreningarna. Genom att organisera studenternas inflytande och att vara en samlande organisation för de 22 sektionerna inom THS/KTH så skapar THS stora värden som vi alla har nytta av.

Den fysiska miljön är en del. Där jobbar KTH hårt för att få bra miljöer för utbildningen i form av seminarierum, hörsalar och grupprum, men också genom att se till att det finns studieplatser tillgängliga. Det var trångt på campus i höstas, men i takt med att det blir lite färre studenter och hinner ikapp med en del lokalanpassningar kommer campusmiljön stärkas.

Den sociala miljön är en annan del. Genom den fantastiska mottagningen som inledde höstterminen engagerades många studenter i arbetet med att ta emot nya studenter. Snart är det dags igen för planering av höstens mottagning med ett hundratal studenter som under två dagar kommer att introduceras i mottagningens organisation, syfte och genomförande. Den första kontakten med campus, KTH och THS ska vara en positiv och välkomnande upplevelse för våra nykomlingar.

Vår satsning på Dare to Care är också en del av studiemiljön numera. Dare to Care syftar till att skapa en beredskap och förmåga att reagera när någon utsätts för icke önskvärda beteenden av olika slag, inte minst trakasserier och sexuella övergrepp.

Ett gott kamratskap studenter emellan är givetvis också viktigt. Det innebär att det finns en villighet och beredskap att hjälpa, att vara mentor, att bygga långsiktiga relationer och att skapa trygghet för varandra genom att lära känna och lita på varandra. Jag tror inte man kan överskatta den betydelse som THS och dess sektioner har för att uppnå detta.

KTH redo för framtidens ingenjörer

Sverige behöver fler ingenjörer! KTH kan utbilda dem. Regeringen har i sin STEM-strategi angett att antalet studenter inom naturvetenskap och teknik ska öka från dagens 83 000 till 90 000.Det tycks som en enkel matematik att få ihop detta eftersom både arbetsmarknadens behov, regeringens mål och KTH:s förmåga pekar i samma riktning. Men så enkelt är det inte.

Varje år fastställer regeringen ett takbelopp för varje lärosäte. Takbeloppet som uttrycks i kronor är det maximala belopp som lärosätet kan få som ersättning för genomförd utbildning under ett visst år. Varje student representerar en viss avräkning mot takbeloppet enligt en särskild lista över ersättningsbelopp per student som regeringen beslutar om varje år. En ingenjörsstudent som studerar heltid under ett år och klarar alla kurser ger universitetet en intäkt om 120 000.

Takbeloppet är med andra ord ett mått på hur stort utbildningsuppdrag som varje lärosäte ges. Trots den till synes tydliga överensstämmelsen mellan vad arbetsmarknaden behöver, vad regeringen vill och vad KTH kan så har vårt takbelopp minskats under senare år vilket i sin tur innebär att vi minskar antalet nybörjare för varje år.

Om detta skrev jag och rektor för Chalmers en debattartikel i DN  i början av året. Den har också följts upp av kommentarer i en rad olika tidningar. Vårt budskap är gemensamt och vi ser fram emot en fortsatt dialog kring dessa frågor med vår uppdragsgivare för att förbättra den långsiktiga kompetensförsörjningen för behov inom industri och förvaltning.

Vi arbetar också vidare med att utveckla vårt utbildningsutbud, att skärpa och förbättra vår pedagogik och på vår agenda finns också aktiva åtgärder för att stärka kvaliteten i vår utbildningsmiljö och förbättra tillgången till experimentella miljöer för studenterna. Vi bygger för framtiden och vi är som sagt redo att emot fler studenter till KTH.

Organisationsformen – en verksamhetskritisk fråga om självständighet

Regeringen har nyligen beslutat om en utredning för att ta fram det som man kallar ”en mer ändamålsenlig organisationsform för statliga universitet och högskolor”. Det är bra. Det är en viktig utredning och en för lärosätena verksamhetskritisk fråga.

Det är en utredning som annonserades i forskningspropositionen, men som sedan röstades ner i utskottet. Regeringen kan dock självständigt besluta om vilka utredningar som man vill genomföra och nu är den alltså igång trots det parlamentariska motståndet.

Det är egentligen två delar i utredningen som båda bygger självständighet. Det är å ena sidan den akademiska friheten vad gäller att fritt välja forskning, fritt publicera forskning och fritt forma forskningsmetoder. Den friheten finns inskriven i lag, liksom den  akademiska friheten som allmän vägledande princip och som sedan några år tillbaka även finns i högskolelagen.

Å andra sidan byggs autonomin också, och i hög grad, genom att lärosätena har en institutionell autonomi. En hög grad av institutionell autonomi byggs genom att universiteten i större utsträckning har rådighet över sin egen verksamhet. Det i sin tur innebär en mindre detaljerad statlig styrning. I den institutionella autonomin ingår lärosätenas självbestämmande vad gäller styrelser, tillsättning av rektor, frånvaron av detaljerade återrapporteringskrav, detaljerade uppdrag eller pålagda mål från staten som avser annat än kärnverksamheten. Det har att göra med autonomi att kunna agera fritt i innovationssystemet och en större frihet vad gäller internationella såväl som nationella samarbeten.

Och, förstås, så kräver en riktig autonomi en kontroll över de ekonomiska förhållandena som verksamheten har att hantera. En finansieringsmodell som är långsiktig och som i sig inte behöver vara dyrare för staten, men som måste ge större möjlighet att forma verksamheten utifrån lärosätenas behov. Det skulle kunna uppnås med ordentligt finansierade stiftelser och genom att den nuvarande sammansättningen av hur de statliga medlen fördelas också förändras för att skapa större trygghet, långsiktighet och hållbarhet.

En hög institutionell autonomi skulle också kunna innebära att lärosätena ges ett avgörande inflytande över lokalförsörjningen. Antingen genom att fastigheterna ägs av lärosätena alternativt av stiftelser knutna till lärosätena för att möjliggöra en väg ut från den lokalförsörjningsmodell som finns idag och som så många gånger mött kritik för de kostnader som höga avkastningskrav åsamkar lärosätena.

Men, en stor frihet kommer med ett stort ansvar. Frågan är hur staten och ytterst skattebetalarna ska ges en möjlighet att ha kontroll och kunna säkra kvalitet och lärosätenas betydelse för den bredare samhällsutvecklingen. För att komma vidare i detta skulle den så kallade Strut-utredningens förslag om överenskommelser eller långsiktiga avtal kunna återbesökas. Det var ett förslag för att skapa en bättre dialog och en mer lärosätesspecifik styrning som utgår från långsiktiga förutsättningar där lärosäten och stat kan enas om hur varje lärosäte bäst bidrar till samhällsutvecklingen.

Som vanligt ska dock utredaren inte lämna  förslag om resurstilldelningen och därmed torde frågan om hur eventuella stiftelser skulle kunna finansieras också ligga utanför utredningsuppdraget. Men jag hoppas att också sådana diskussioner kan föras ändå i anslutning till utredningen.

I vilket fall som helst så har utredningen en mycket kompetent och skicklig utredare genom att KTH:s universitetsdirektör Kerstin Jacobsson engagerats för uppdraget. Jag ser fram emot att följa detta intressanta och, som sagt, verksamhetskritiska utredningsarbete.