KTH Logo

Engagemang som inspirerar och imponerar

Högt i tak och stort engagemang. Det kan något beskriva stämningen då kårfullmäktige, studentkårens högsta beslutade organ, samlades här om kvällen. Jag blev än en gång påmind om hur viktig Tekniska Högskolans Studentkår, THS, är för KTH:s framgångar.

Studierna på KTH är ofta krävande. Det fordras förkunskaper och hårt arbete för att lyckas med sin utbildning. Men vid sidan av studierna behövs också en inkluderande och utvecklande studiemiljö. Det innebär att studenterna är trygga och finner vägar till utveckling genom engagemang i kåren, sektionerna och kårföreningarna. Genom att organisera studenternas inflytande och att vara en samlande organisation för de 22 sektionerna inom THS/KTH så skapar THS stora värden som vi alla har nytta av.

Den fysiska miljön är en del. Där jobbar KTH hårt för att få bra miljöer för utbildningen i form av seminarierum, hörsalar och grupprum, men också genom att se till att det finns studieplatser tillgängliga. Det var trångt på campus i höstas, men i takt med att det blir lite färre studenter och hinner ikapp med en del lokalanpassningar kommer campusmiljön stärkas.

Den sociala miljön är en annan del. Genom den fantastiska mottagningen som inledde höstterminen engagerades många studenter i arbetet med att ta emot nya studenter. Snart är det dags igen för planering av höstens mottagning med ett hundratal studenter som under två dagar kommer att introduceras i mottagningens organisation, syfte och genomförande. Den första kontakten med campus, KTH och THS ska vara en positiv och välkomnande upplevelse för våra nykomlingar.

Vår satsning på Dare to Care är också en del av studiemiljön numera. Dare to Care syftar till att skapa en beredskap och förmåga att reagera när någon utsätts för icke önskvärda beteenden av olika slag, inte minst trakasserier och sexuella övergrepp.

Ett gott kamratskap studenter emellan är givetvis också viktigt. Det innebär att det finns en villighet och beredskap att hjälpa, att vara mentor, att bygga långsiktiga relationer och att skapa trygghet för varandra genom att lära känna och lita på varandra. Jag tror inte man kan överskatta den betydelse som THS och dess sektioner har för att uppnå detta.

KTH redo för framtidens ingenjörer

Sverige behöver fler ingenjörer! KTH kan utbilda dem. Regeringen har i sin STEM-strategi angett att antalet studenter inom naturvetenskap och teknik ska öka från dagens 83 000 till 90 000.Det tycks som en enkel matematik att få ihop detta eftersom både arbetsmarknadens behov, regeringens mål och KTH:s förmåga pekar i samma riktning. Men så enkelt är det inte.

Varje år fastställer regeringen ett takbelopp för varje lärosäte. Takbeloppet som uttrycks i kronor är det maximala belopp som lärosätet kan få som ersättning för genomförd utbildning under ett visst år. Varje student representerar en viss avräkning mot takbeloppet enligt en särskild lista över ersättningsbelopp per student som regeringen beslutar om varje år. En ingenjörsstudent som studerar heltid under ett år och klarar alla kurser ger universitetet en intäkt om 120 000.

Takbeloppet är med andra ord ett mått på hur stort utbildningsuppdrag som varje lärosäte ges. Trots den till synes tydliga överensstämmelsen mellan vad arbetsmarknaden behöver, vad regeringen vill och vad KTH kan så har vårt takbelopp minskats under senare år vilket i sin tur innebär att vi minskar antalet nybörjare för varje år.

Om detta skrev jag och rektor för Chalmers en debattartikel i DN  i början av året. Den har också följts upp av kommentarer i en rad olika tidningar. Vårt budskap är gemensamt och vi ser fram emot en fortsatt dialog kring dessa frågor med vår uppdragsgivare för att förbättra den långsiktiga kompetensförsörjningen för behov inom industri och förvaltning.

Vi arbetar också vidare med att utveckla vårt utbildningsutbud, att skärpa och förbättra vår pedagogik och på vår agenda finns också aktiva åtgärder för att stärka kvaliteten i vår utbildningsmiljö och förbättra tillgången till experimentella miljöer för studenterna. Vi bygger för framtiden och vi är som sagt redo att emot fler studenter till KTH.

Organisationsformen – en verksamhetskritisk fråga om självständighet

Regeringen har nyligen beslutat om en utredning för att ta fram det som man kallar ”en mer ändamålsenlig organisationsform för statliga universitet och högskolor”. Det är bra. Det är en viktig utredning och en för lärosätena verksamhetskritisk fråga.

Det är en utredning som annonserades i forskningspropositionen, men som sedan röstades ner i utskottet. Regeringen kan dock självständigt besluta om vilka utredningar som man vill genomföra och nu är den alltså igång trots det parlamentariska motståndet.

Det är egentligen två delar i utredningen som båda bygger självständighet. Det är å ena sidan den akademiska friheten vad gäller att fritt välja forskning, fritt publicera forskning och fritt forma forskningsmetoder. Den friheten finns inskriven i lag, liksom den  akademiska friheten som allmän vägledande princip och som sedan några år tillbaka även finns i högskolelagen.

Å andra sidan byggs autonomin också, och i hög grad, genom att lärosätena har en institutionell autonomi. En hög grad av institutionell autonomi byggs genom att universiteten i större utsträckning har rådighet över sin egen verksamhet. Det i sin tur innebär en mindre detaljerad statlig styrning. I den institutionella autonomin ingår lärosätenas självbestämmande vad gäller styrelser, tillsättning av rektor, frånvaron av detaljerade återrapporteringskrav, detaljerade uppdrag eller pålagda mål från staten som avser annat än kärnverksamheten. Det har att göra med autonomi att kunna agera fritt i innovationssystemet och en större frihet vad gäller internationella såväl som nationella samarbeten.

Och, förstås, så kräver en riktig autonomi en kontroll över de ekonomiska förhållandena som verksamheten har att hantera. En finansieringsmodell som är långsiktig och som i sig inte behöver vara dyrare för staten, men som måste ge större möjlighet att forma verksamheten utifrån lärosätenas behov. Det skulle kunna uppnås med ordentligt finansierade stiftelser och genom att den nuvarande sammansättningen av hur de statliga medlen fördelas också förändras för att skapa större trygghet, långsiktighet och hållbarhet.

En hög institutionell autonomi skulle också kunna innebära att lärosätena ges ett avgörande inflytande över lokalförsörjningen. Antingen genom att fastigheterna ägs av lärosätena alternativt av stiftelser knutna till lärosätena för att möjliggöra en väg ut från den lokalförsörjningsmodell som finns idag och som så många gånger mött kritik för de kostnader som höga avkastningskrav åsamkar lärosätena.

Men, en stor frihet kommer med ett stort ansvar. Frågan är hur staten och ytterst skattebetalarna ska ges en möjlighet att ha kontroll och kunna säkra kvalitet och lärosätenas betydelse för den bredare samhällsutvecklingen. För att komma vidare i detta skulle den så kallade Strut-utredningens förslag om överenskommelser eller långsiktiga avtal kunna återbesökas. Det var ett förslag för att skapa en bättre dialog och en mer lärosätesspecifik styrning som utgår från långsiktiga förutsättningar där lärosäten och stat kan enas om hur varje lärosäte bäst bidrar till samhällsutvecklingen.

Som vanligt ska dock utredaren inte lämna  förslag om resurstilldelningen och därmed torde frågan om hur eventuella stiftelser skulle kunna finansieras också ligga utanför utredningsuppdraget. Men jag hoppas att också sådana diskussioner kan föras ändå i anslutning till utredningen.

I vilket fall som helst så har utredningen en mycket kompetent och skicklig utredare genom att KTH:s universitetsdirektör Kerstin Jacobsson engagerats för uppdraget. Jag ser fram emot att följa detta intressanta och, som sagt, verksamhetskritiska utredningsarbete.

Nobelprisen inspirerar inför nya året

”Vi har inte pengarna- så vi måste tänka.” Citatet tillskrivs den nya zeeländske fysikern Ernest Rutherford som fick Nobelpriset i kemi 1908 för sina upptäckter om radioaktivitet. Undrar om han omprövat det när han sett dagens jakt på anslag – en av de stora utmaningarna i det finansieringssystem för forskning som vi har i Sverige.

Vår egen Nobelpristagare Hannes Alfvén som fick priset i fysik 1970 kände också till forskningsfinansieringens vedermödor. Det berättas att han vid en lunch med KTH:s dåvarande rektor Göran Borg lagt Nobelmedaljen framför rektor och sagt :”Om överheten skulle skära ner anslagen ännu mer, kan ni ju alltid ’stampa’ på den.”  (gå till pantbanken)

Detta berättas i Svante Lindqvists utmärkta bok om Hannes Alfvén från 2023, som förutom ett fint personporträtt också ger många inblickar i samhällsdebatten i stort såväl som i KTH:s liv under flera decennier under 1900-talet.

Men oavsett forskningsanslagens storlek är det alltid lika roligt att se stoltheten och glädjen när Nobelpristagarna under såväl högtidliga som festliga former tar emot sina respektive pris. Ofta finns en tydlig koppling till aktuell forskning vid KTH inom fysik, kemi, teknik där pristagarna gjort upptäckter som i vissa fall förändrar både vårt sätt att leva sätt och våra samhällen i grunden.

Det handlar ofta om långsiktigt arbete: allt från nya material och energilösningar till utveckling av avancerade metoder för att förstå vår omvärld. Tålamod, envishet och modet att ompröva igen gör att en del av strålglansen från världens främsta vetenskapliga pris spiller över också på våra fantastiska forskare inom besläktade ämnen. Om inte annat är det oerhört inspirerande och en försmak av framtiden.

På så vis blir Nobelprisen inte något avlägset och högtidligt utan snarare ett tillfälle att visa hur forskning vid svenska universitet – inklusive KTH – bidrar till ny kunskap och tekniska framsteg som påverkar vår vardag.

Med Nobel följer också att vi närmar oss Luciafirandet och så småningom jul och nyårs-helgerna. Jag hoppas att ni alla kommer att få en fin och avkopplande ledighet under de stundande helgerna och att firandet blir precis så som ni vill ha det.

God jul och Gott nytt år och på återseende 2026!

Livslångt lärande – en påtår på kompetensen

Utbildning är något av en färskvara. Därför behöver man fylla på, antagligen flera gånger, under ett långt yrkesliv för att få kunskaper om det senaste inom ett visst forskningsområde – där utvecklingen ofta går rasande fort. Ett sätt att åstadkomma detta är genom fortbildning för yrkesverksamma där matchningen mellan arbetsgivarnas behov av rätt kompetens och universitetens utbildningar inte alltid har varit optimal. Men i en nyligen genomförd utredning, av professor Gunnar Karlsson på KTH, presenteras många möjligheter och förslag på hur behov, tillgång och efterfrågan bättre kan gå i takt.

KTH har en mängd kurser inom sina programutbildningar som skulle kunna öppnas för yrkesverksamma. Genom att snabbt öka utbudet av kurser kan KTH samtidigt få en djupare kunskap om hur utbildningsbehoven i näringsliv och inom offentlig sektor ser ut. Parallellt med detta kan vi utveckla ett strategiskt utbud av kurser baserat på framgångsrik forskning och bygga en smart samverkan med våra strategiska partners. Det är några av förslagen i utredningen om det livslånga lärandet.

Genom att öppna utbudet så skaffar vi oss en unik position och får också unik information om hur efterfrågan ser ut. Lösningen är att utgå från vår existerande kursportfölj och ge breda erbjudanden och stora möjligheter till valfrihet för de tänkta kunderna. Vi vet i stora drag hur efterfrågan ser ut även om det kan vara svårt för industrin att samla sig kring konkreta definitioner och beställningar. Vi behöver därför få till ett utbud för marknaden att reagera på.

Rapportens förslag är å ena sidan kraftfulla och innovativa men bygger å andra sidan på att nyttja styrkor som vi redan har. Nu är detta färdigutrett och jag hoppas att vi inom kort kan ta förslagen vidare till en pilotomgång under 2026. Samtidigt kan vi påbörja en utveckling av ännu fler kurser som till exempel utgår från framgångsrika forskningsmiljöer i kunskapens frontlinje.

Vi står nu i startgroparna för att bygga ett livslångt lärande som är både agilt och attraktivt för dem som redan är ute i arbetslivet och för de företag och organisationer som ska bygga på och stärka sin kompetens. Jag hoppas många av våra partners i industri och samhälle vill vara med.