Hej allihopa, för att fortsätta på kulturkrocks-temat så tänkte jag berätta lite om de två största kulturkrockarna som jag upplevde under mitt MFS utbyte i Colombia!
- Språket är också en sak jag redan tagit upp men som ledde till flera (för det mesta roliga) missförstånd. Engelskan hos de flesta är väldigt begränsad (I Leticia träffade vi knappt en enda människa som kunde prata engelska), och man inser när man är där att det inte är så konstigt eftersom i princip hela kontinenten bara pratar spanska så det finns inget riktigt behov att prata mycket engelska. Vi hade ett roligt missförstånd när vår ”Colombiapappa” Reinaldo som vi bodde inneboende hos hade rekommenderat oss att testa en bra restaurang med supergoda empanadas. Han var taxichaufför och hade kommit överens med sin kollega att komma och hämta oss dagen efter. Vi var helt säkra på att vi hade avtalat en tid klockan sju på kvällen, så vi blev lite chockade när de knackade på sju på morgonen för att ta oss till restaurangen…
- Manana Manana kulturen- Detta är nog en standard grej som de flesta vet om innan de åker iväg till Sydamerika, men människor är ju absolut inte stressade eller så noga med tiden som vi i Sverige. Det var flera gånger vi hade planerat för en fältstudieresa ut till byarna med båten (och som de svenskarna vi är var vi nere vid hamnen, fullt utrustade, minst 20 min innan) och en halvtimme efter utsatt tid så ringer vår handledare och säger att det blir inställt. Reinaldo hade varit i kontakt med svenskar innan så han visste om att vi är noga med tiden, och blev alltid stressad när hans kollegor var sena (mer stressade än oss).
