Ciao ragazzi!
I morse var jag uppe med tuppen för att lämna vintersagan i Sverige och spendera en sista tid med solen, aperitivos och studielivet på Polimi. I skrivande stund sitter jag på planet tillbaka till Milano och det ekar tomt. I december när jag flög hem var det fullt av människor som var på väg någonstans. Några skulle hem för jul, andra skulle bort och den gemensamma pulsen gick nästan att ta på. Det är som att majoriteten går in i ett kollektivt vakuum veckorna före jul i och med allt som ”förväntas” fixas, färdigställas och förberedas.
Så var den sista julmusten uppdrucken och fyrverkerierna färdigsmällda. Det nya året verkar (tillsammans med nya restriktioner) ha tagit stressen med sig och i morse var det som om hela flygplatsen andats ut. Det är så härligt att flyga på tidigt på dagen och möta morgonsolen uppe i luften. Nu ska jag fortsätta njuta av att inte kunna befinna mig någon annanstans än just, precis här, tillsammans med litteraturen inför min första tentamen som förmodligen är nästa vecka. Med betoning på förmodligen. Det märks att jag är på väg tillbaka till studielivet i Milano, eftersom jag så sent som i går fick reda på att jag eventuellt måste göra tentan i februari i stället. Det italienska studieupplägget kan verkligen vara en berg- och dalbana, där det gäller att förbereda sig för oväntade dalar och följa med i svängarna för att färden ska bli mindre ryckig.
Innan jag intar italiensk mark för en sista åktur innan nöjesfältet stänger för min del tänkte jag fråga er om det är något ni undrar över? Är det något speciellt ni vill att jag ska ta reda på eller skriva om de sista veckorna? Ni är mer än välkomna att höra av er i kommentarsfältet eller på min mail i så fall! 🙂 Något jag vet brukar vara uppskattat är tips-listor, så några sådana tänkte jag skriva ihop innan jag avslutar mitt sista kapitel.
Vi hörs snart igen!
Ciao!
