Vi måste prata om Cairns.

Hej igen! Förra veckan hade vi spring break här i Australien (är fortfarande inte bekväm med de omvända årstiderna men det är okej…). För mig innebar det en efterlängad resa till Cairns, i norra Queensland, och för många andra utbytesstudenter en resa till Bali eller Nya Zeeland. Som många andra har en av mina stora drömmar varit att få se stora barriärrevet och regnskogen och Cairns är den perfekta platsen för detta! Med korallreven strax utanför kusten och världens äldsta regnskog, Daintree, strax norr om staden. Innan jag bokade min flygbiljett till Cairns hade jag svårt att förstå hur stort Australien är, men flygresan Sydney-Cairns tar hela 3 timmar! Det är som att flyga till Spanien!

Från Sydney till Cairns!

I Cairns gick jag en dykkurs för att bli certifierad och spenderade hela tre dagar ute på havet med korallreven. Det var verkligen magiskt! Jag fick se så många olika arter av koraller och tropiska fiskar och även två gröna havsköldpaddor (jag älskar sköldpaddor så det var ett big moment för mig). Under ett nattdyk fick jag också se två hajar, vilket var ganska skrämmande. Cairns är verkligen ett hem för backpackers, det finns hostel och barer överallt! Själv är jag dock inte ett så stort fan av staden själv, för mig känns det som ett sånt här ställe man åker till för att åka ifrån (ingen åker till Cairns för att ”upptäcka Cairns” haha). Men jag träffade också många som verkligen gillar det.

Efter dykningen åkte jag till Cape Tribulation som är enda stället i världen där två UNESCO världsarvsmiljöer möts, regnskogen och korallrevet! Det hade nog varit fantastiskt att snorkla där, men det finns så mycket krokodiler där att man måste hålla sig borta från vattnet. Tiden där spenderade jag mest med att gå omkring och bara ta in regnskogen. Det är så maffigt med alla olika träd och växter! Mina personliga favoriter är stryparfikonträden och såklart mangrooveträden. Stryparfikon sprids genom att fåglar tappar frön i träd efter de ätit fikon. Rötter börjar växa ur fröet och letar sig ner till marken. Sedan i en långsam process så växer fikonträdet och slingar sig runt det andra trädet. Efter flera hundra år har fikonträdet helt omslutit det gamla trädet som då ruttnat och dött. Hur coolt?!

Ett stryparfikonträd!

Tysklands nationaldag och Wall of Death!

Den här veckan börjar lida mot sitt slut och det innebär även slutet på Oktoberfest 2019. Jag har besökt Theresienwiese sex gånger under de här veckorna, så nu känner jag mig nöjd på öl, fest och snabbmat åtminstone ett litet tag framöver. Jag har träffat massor av trevliga människor från olika länder, exempelvis Isle of Man och Grekland, samt massor av tyskar och Münchenbor!

Wall of Death

I helgen var vi inne på ett särskilt område på Oktoberfestområdet – Oide Wiesn. Det betyder ungefär ”Gamla Oktoberfest” och är ett inhägnat område som passar bra för barnfamiljer. Där finns mer barnvänliga åkattraktioner, samt uppvisning av exempelvis äldre bilar och traktorer. På Oide Wiesn fanns även en så kallad Wall of Death, även kallad ”motordrom”. Det är ett cylindriskt rum där motorcykelförare kör på den vertikala väggen med ofta äldre motorcykelmodeller, och framför olika stunt för publiken som står på läktaren ovanför motordromen. Uppträdandet var fantastiskt, och det var fina motorcyklar, härligt ljud och ljuvlig doft av bensin!

Tre i bredd!

Tredje oktober – Tag der Deutschen Einheit

I torsdags firade Tyskland även sin nationaldag. Den firas till minnet av Tysklands återförening den tredje oktober 1990, då även Berlin blev Tysklands nya huvudstad. Under nationaldagen är allting stängt, och det är svårt att kunna hitta på något förutom att gå på Oktoberfest! I övrigt märkte man ärligt talat inte av nationaldagen särskilt mycket, eller så märks det inte på grund av att det redan är så otroligt mycket folk i staden.

Jag har massor av kommande aktiviteter med TU München nästa vecka, vilka börjar redan i morgon, måndag. Den första aktiviteten är en rundvandring på BMW-fabriken, men mer om det i nästa blogginlägg!

Du är på utbyte, ta tillvara på tiden!!!!?

Missuppfatta mig inte, jag är normalt inte den som oroar sig över att missa olika saker. Men sen jag kom hit växer min FOMO (fear of missing out) varje dag. Alla sociala media är fyllda med weekendresor och roadtrips, eller utekvällar och gött häng. Vad man planerar att göra härnäst är ständigt det vanligaste konversationsämnet och ”nej jag måste plugga” räcker sällan som ursäkt. Det är utmattande!

Eftersom en termin är relativt kort tid och det finns så mycket att se och göra känns det ofta som att varje sekund räknas. Jag har pratat med några andra utbytesstudenter och de har samma känsla. Så fort man är själv kommer tankarna ”vad gör alla andra just nu? Borde jag hänga med? Vad gör alla senare?”. Det har tagit lite tid för mig att tvinga bort de här tankarna och ge mig själv utrymme att vila. Det låter kanske lite konstigt, men det kan faktiskt bli för mycket av det goda!

Det är så mycket bättre att njuta av det man gör än att stressa över det man inte gör. För alla er som ska eller är på utbyte: Det är okej att inte festa varje vecka när man är på utbyte (trots att man får intrycket av att alla andra gör det). Det är okej att inte göra en roadtrip med flera andra, om att göra din egen grej passar dig bättre go for that! Det är okej att slökolla på netflix eller bara ligga på en gräsmatta och läsa en bok!

Nu ska jag gå och chilla, ciao!

Campus Garching Tour

I dag har jag varit på rundvandring på det campus som jag främst ska jag studera på under det här året – Garching. Garching ligger norr om München, och är slutstation på en av Münchens tunnelbanelinjer, U6.

Vad man kan hitta på Maskinteknikssektionen!

Campuset kallas för framtidscampuset av TU München och man förstår varför. Det är det campus som mycket av universitetets forskning sker på, och förutom maskinteknik, finns bland annat fysik, kemi, informationsteknik samt matematik där. I informationsteknik- och matematikbyggnaden finns två rutschbanor från översta våningen till bottenvåningen. Campus Garching är det modernaste campuset där de flesta byggnaderna är nybyggda, och den senaste byggnaden har både gym och biograf!

På campuset finns även en reaktor som inte längre är aktiv. Reaktorn är formad som ett ägg, så den stora betongklumpen ser ganska rolig ut!

Rutschbanor inne på informationsteknik- och matematiksektionen!

Fram till 1997 låg maskinsektionen på huvudcampuset inne i München, men det bestämdes då att sektionen skulle flyttas ut till Garching för att få plats att växa. Företaget BMW låg bakom nybygget av maskinsektionen vilket man nästan kan känna på sig när man ser byggnaden. Det tog endast sex år att bygga färdigt hela byggnaden, och man behövde inte heller gå över budgeten. De största föreläsningssalarna på maskinteknik är runda, och formen syns även på utsidan av byggnaden. BMW-museet liknar den cirkulära formen på föreläsningssalarna väldigt mycket, och om man kollar på flygfoton över maskinsektionsbyggnaden, ser man att det finns en svart, fylld cirkel på taket. Det enda som saknas är BMW-loggan!

En del av maskintekniksbyggnaden! Den runda delen är den största föreläsningssalen på maskinteknik. Källa: Wikimedia Commons

Dessutom öppnade den nya Mensan för någon vecka sedan. på campus Garching. Mensa betyder studentmatsal på tyska, och under rundvandringen fick vi besöka den nya matsalen. Här laddar man sitt studentkort med pengar, som man sedan använder när man betalar för maten. Det finns massor av olika matalternativ, för alla smaker. Man betalar per 100 gram (minimum) och matsalen har väldigt låga priser, särskilt med tanke på hur fräsch och trevlig maten ser ut! Det finns även salladsbord och efterrätter.

Jag tror att det här året kommer att bli kanonbra, och jag har lite fler nyheter att skriva om, men det kommer senare när jag kan berätta lite mer om det!

När man har hemlängtan…

När man åker på ett utbyte kan det stundvis kännas jobbigt att inte vara hemma i Sverige, eller att inte kunna träffa familj och vänner när man vill. Som jag skrev i mitt förra inlägg om min trip till IKEA här i München, så har jag känslan av att jag inte riktigt bor i München än, men att jag samtidigt har börjat inse att det här inte enbart är en semesterresa längre.

Bankkort – Nej tack!

Det känns konstigt att exempelvis behöva tänka på hur mycket man kan ringa på sitt svenska mobilabonnemang innan det räknas som extrem användning (svenska operatörer bedömer hur mycket man använder sitt svenska abonnemang utomlands, jämfört med hur mycket man under samma tidsperiod har använt det i Sverige). En annan ovan sak är att man sällan kan betala med bankkort, utan att man istället alltid måste ha tänkt efter i förhand hur mycket man ska göra åt med under exempelvis ett restaurangbesök eller för olika typer av aktiviteter. Bekvämligheten med att alltid kunna betala med bankkort är som bortblåst, och det gör också att man känner sig mycket mer osäker gällande ökad stöld- och rånrisk.

Vart ska man ta vägen? Och hur?

Man måste också börja om lite från början gällande att hitta sin favoritplats att plugga på, sin bästa matbutik och hur man lättast tar sig till olika platser med kollektivtrafik. Det finns oftast något som passar alla gällande alla tre ovannämnda saker, men även det minsta problemet kan kännas tufft om man under någon period helst bara vill åka hem.

Kranvattnet i München…

Det jag saknar mest av allt (förutom familj och vänner) är det goda kranvattnet vi har i Sverige. I Tyskland är kranvattnet drickbart, men det är inte så gott. Vattnet här i München innehåller ganska mycket kalk, och all disk som råkar torka med lite vatten i, blir vita av kalk. Jag tycker inte att vattnet är lika ”äckligt” som jag tyckte när jag flyttade hit för en månad sedan, men det är inget jag njuter av att dricka.

Familjen och vännerna

Självklart saknar man också ihjäl sig då och då efter familj och vänner, vilket gör det jobbigt då det ofta krävs mycket mer planering för att kunna träffa vänner och släkt (flygbokning, hotell, och så vidare). Då jag själv kommer från södra Sverige, har jag vant mig vid att det inte går att träffa familjen hemifrån särskilt ofta, men det blir självklart ännu mer sällan när man bor utomlands.

När jag var med mamma och pappa på resa genom Pamplona förra sommaren!

Målet under mitt utbyte i München är att komma hem för att fira jul med familj och släkt, men då det fortfarande inte är riktigt klart än hur min jul kommer att se ut på TU München, så kan jag fortfarande inte boka flyg hem. Vad jag har sett hittills är att jag har två föreläsningar måndagen den 23 december, men eftersom de troligtvis inte är obligatoriska kan jag förhoppningsvis flyga hem redan fredagen den 20 december. Sedan har man juluppehåll i troligtvis ungefär två veckor, vilket gör att man kan passa på att njuta lite av den svenska julen hemma!