Hoppa till innehåll

Är du din e-postadress?

Var ligger då ens identitet? Somliga skulle säga att det är e-postadressen som är ens identitet, särskilt om det är en adress som man haft under lång tid.

Jag minns när jag första gången tvingades avskaffa den e-postadress som stod på mina allra första publikationer för att den organisatoriska enheten uppgick i en annan. Jag upplevde att min e-postadress stod för mitt ämne och inte för min organisation, men jag kunde ändå inte få behålla denna.

Förmodligen är denna emotionella koppling till en e-postadress en tidsmarkör för min generation av IT-användare. När jag talar med mina barn är inte e-post något man ens använder yrkesmässigt, de säger att de har en bara för att jag hör av mig den vägen, och ibland behöver man uppge en e-postadress i samband med registreringen av en tjänst av något slag.

För andra är LinkedIn sättet att komma i kontakt med sina kollegor. LinkedIn som är en webbtjänst och socialt nätverk för att hålla ordning på ens professionella nätverk.

Som forskare i dag har Orcid tagits fram som är ett är ett internationellt, öppet register för att identifiera författare till vetenskapliga publikationer. Orcids vision är att detta ska bli en unik identifierare för en vetenskapsperson och som kopplar personen till dess alster. Har det potentialen att bli en forskares identitet?

Eller också googlar man…

Helt klart är att det finns ett behov av att finna information om personer som är aktiva som forskare. Man skulle ju egentligen önska att när man ringer till ett universitets telefonväxel och frågar efter en person skulle få ett besked om att personen i fråga inte längre jobbar här, personen har gått i pension, eller personen har lämnat sitt arbete här och återfinns i stället på följande arbetsplats.

Sagt och gjort så ringde jag för en tid sedan till telefonväxeln hos min forna arbetsgivare som jag lämnade 2010 och frågade efter mig själv.

– Nej, sa de i växeln, vi har ingen Jan Gulliksen.

– Men jag är säker på att han finns där, jag har ett visitkort framför mig med denna kontaktinformation och den här adressen står på en forskningspublikation.

– Nej, vi har aldrig haft någon Jan Gulliksen här.

Jag bad att få bli kopplad till den telefonanknytning jag hade, men där hade de ingen aning om vem Jan Gulliksen var. Jag surfade dessutom in på den hemsida som stod på visitkortet och till min stora förvåning fanns den kvar precis som den såg ut för tio år sedan. Dock var mitt namn och foto, som kopplade till personalkatalogen raderat.

Givetvis blev jag lite chockad över detta, jag har trots allt spenderat 25 år där, först som student, och sedan hela vägen till professor. Inte verkade det ha lämnat mycket till spår…