Beyond words

Abstract

Den här licentiatuppsatsen tar upp frågan om hur praktisk kunskap kan dokumenteras, synliggöras och bedömas, med exempel från slöjdämnet. Traditionella former för bedömning i skolan tenderar att premiera elever som har lätt för skriftlig eller muntlig reflektion, medan elever som främst uttrycker sina kunskaper genom praktiskt handlande riskerar att inte få sina förmågor fullt ut erkända. Detta skapar ett likvärdighets och inkluderingsproblem, särskilt i praktiskt-estetiska ämnen där kunnande ofta uttrycks genom kropp, material, verktyg och process snarare än genom ord. Studien består av två delstudier. I den första undersöks hur elever i årskurs 9 dokumenterade sina arbetsprocesser i slöjd genom att spela in tysta videofilmer. Analyserna visade att filmerna gjorde flera kategorier av praktisk Vkunskap synliga – såsom hantverksskicklighet, materialkännedom, planering, kreativitet och problemlösning – men att elevernas reflektioner och resonemang (”know-why”) var svårare att fånga utan verbalt språk. En modell för att beskriva praktisk kunskap utvecklades i denna delstudie, med fyra kategorier: know-how, know-what, know-when och know-why och sexton underkategorier. I den andra delstudien fick grupper av slöjdlärare ta del av elevfilmer och diskutera dem utifrån modellen som beskriver praktisk kunskap. Lärarna framhöll att videodokumentation kunde fungera som ett värdefullt komplement till traditionella bedömningsformer genom att synliggöra sådant som annars riskerar att förbises. De betonade också att modellen hjälpte dem att sätta ord på arbetsprocessen och olika aspekter av praktisk kunskap. Samtidigt uppmärksammades vissa begränsningar, såsom risken att selektiv filmning inte alltid ger en rättvisande bild av elevens kunnande, samt att det reflekterande momentet ofta behövde kompletteras på andra sätt. Sammanfattningsvis visar uppsatsen att videodokumentation kan bidra till mer nyanserad inkluderande och rättvis bedömning i slöjd. Genom att göra elevers handlingar observerbara och återanvändbara skapas förutsättningar för både individuell och kollegial bedömning, vilket kan stärka transparensen och likvärdigheten i ämnet. Resultaten pekar på att alternativa former av dokumentation inte bara är didaktiskt användbara utan också centrala ur ett demokratiskt och inkluderande perspektiv. Videodokumentation erbjuder särskilt viktiga möjligheter för elever som har begränsade språkliga resurser, på grund av att de inte lärt sig svenska än eller har andra svårigheter att uttrycka sig i ord. Avhandlingen argumenterar därför för en breddning av vad som räknas som kunskap i skolans bedömningspraktiker. Praktisk kunskap bör erkännas som en legitim och värdefull kunskapsform i sin egen rätt, där handling, reflektion och materiellt kunnande samspelar. Genom att skapa utrymme för att visa kunnande på olika sätt kan skolan närma sig sitt uppdrag om en mer jämlik och demokratisk utbildning, där alla elevers förmågor ges möjlighet att synliggöras, bedömas och värderas på lika villkor. 

urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:kth:diva-376495