Till innehåll på sidan

Kultiverande av mekanisk sympati

meningsskapande med mångtydiga maskiner

Tid: Fr 2023-10-20 kl 10.15

Plats: F3 (Flodis), Lindstedtsvägen 26 & 28, Stockholm

Videolänk: https://kth-se.zoom.us/j/64861983201

Språk: Engelska

Ämnesområde: Människa-datorinteraktion

Respondent: Joseph La Delfa , Medieteknik och interaktionsdesign, MID, Interaction Design

Opponent: Associate Professor William Odom, Simon Fraser University, Burnaby, British Columbia, Canada

Handledare: Professor Kristina Höök, Medieteknik och interaktionsdesign, MID

Exportera till kalender

QC 20230927

Abstract

Att röra sig med en drönare kan vara en fängslande och reflekterande upplevelse. En drönare kan lätt fånga min uppmärksamhet, ändå fångar den mig på ett helt annorlunda sätt än en skärm, där min kropp försvinner och mina ögon är låsta. Istället, känns min kropp levande och närvarande. Som om varje del av den spelar en avgörande roll för att hålla drönaren i luften. Sensorerna på min kropp gör det möjligt för drönaren att vara känslig för mina rörelser, vilket i sin tur ökar min känslighet till drönarens rörelser. Det är som att bära en kopp hett te och samtidigt en bok under armen, alla plötsliga kroppsrörelser, oavsett kroppsdel, påverkar teet i koppen och vice versa.Jag spårade genom denna upplevelse och flera and första personsupplevelser med maskiner tillbaka för att reflektera över deras konstituerande stunder av att känna och utföra. Genom detta förstod jag att dessa stunder var fundamentala för att skapa mening tillsammans med en maskin, det vill säga, hur du förstår dess funktion och dess syfte i vardagen. Jag har använt en kombination av soma design och industridesignpraktik för att genom dessa första personupplevelse skapa tre system Tai Chi in the Clouds, Drone Chi and How to Train Your Drone. Genom de två första systemen försökte jag att förmedla känslan av att vara en nybörjar Tai Chi-student in i en människa-drönar interaktion. De följande användarstudierna av dess system visade en viss grad av framgång, men det var deltagarnas egna tolkningar som gjorde mig nyfiken och drev på den kreativa processen till ett tredje system. Jag blev fascinerad av deltagarnas tendens att likna de obekanta känslor de fick då de interagerade med drönarna med sina tidigare erfarenheter av att ha hamnat i en mångtydig situation. Detta fick mig att reflektera över mångtydigheten som blev tydlig för mig i designprocessen av TaiChi in the Clouds and Drone Chi. Där hittade jag rika associationer till min tidigare upplevelse av att tävla i go-kart och att underhålla gamla bilar. Detta kulminerade i designen av How to Train Your Drone, en mer mångtydig människa-drönar interaktion som syftar till att stötta deltagarnas egna tolkningar och låta deras egen unika konstellation av att känna av och agera driva skapandet av mening.

Analysen som följde en månadslång användarstudie ledde mig fram till att beskriva det unika och till karaktären underförstådda förhållande som utvecklar sig mellan an människa och en drönare som Mekanisk Sympati. Mekanisk sympati är en process av att känna av och agerande som leder till en kumulativ uppskattning av människa-med-maskin. Förenklat är det inte samma som att vara känslomässigt sympatiskt mot en maskin, utan snarare är det en synergi eller kroppslig förståelse mellan människa och maskin som formar hur de kan agera tillsammans. Denna process innebär att medvetandegöra sina egna förmågor, begränsningar och kropp i förändring i förhållande till en maskin och vice versa. Det tillåter också att du kan skapa dina egna upplevelser tillsammans med en maskin och utforskar hur den maskinen, å sin sida, skapar dina estetiska preferenser. Genom denna process kan du reflektera över vilka sorters människa-maskinupplevelser som innehåller värde och mening. Medan jag analyserade intervjudatat från How to Train Your Drone, blev det tydligt för mig att deltagarna inte programmerade drönarna att utföra särskilda handlingar lika mycket som de formade vad drönaren kunde och inte kunde känna av; hur verkligheten presenterade sig för drönaren. Detta var en viktig ändring av synvinkel, som ledde mig till att föreslå en vidgning av soma designprogrammet som tar i beaktning design av interaktivt material, mindre som ett material som ska behärskas utan mer som ett medel som man utvecklas med — både för designern och senare för användare. Centralt för denna ändring av synvinkel var Umwelts-konceptet, som först introducerades av Jacob von Uexkull, vilket tar ståndpunkten att vi inte kan veta hur det är att vara något annat än människor och därför är andra varelser verkligheter i grund och botten okända. Däremot så kan vi skapa mening med dem genom att vara uppmärksamma, vilket passande nog är något som krävs både i en soma designprocess och dess slutgiltiga artefakt. Dessutom har jag tittat närmare på fälten evolutionär robotik och människa-robotinteraktion för att strukturera detta utvidgade soma designprogram och placera det i litteraturen. Slutgiltigt, så syftade jag att till att tillhandahålla båda designern och användare med nya sätt att anamma mångtydighet vid interaktion med maskiner genom att tillhandahålla möjligheter till estetisk uppskattning och meningsskapande. Avhandlingen knyts ihop med en spekulativ syn på de utmaningar som denna designansats möter i vardagskontexten.    

urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:kth:diva-337183