Till innehåll på sidan

Excessive Seas

Waste Ecologies of Eutrophication

Tid: Fr 2020-10-16 kl 13.00

Plats: Register in advance for this meeting: https://kth-se.zoom.us/meeting/register/u5Apc--rrTovHdFbD-B20QonJzblSZfc95Yx, Du som saknar dator/datorvana kan kontakta Nina Wormbs nina@kth.se för information /, Stockholm (English)

Ämnesområde: Historiska studier av teknik, vetenskap och miljö

Respondent: Jesse Peterson , Historiska studier av teknik, vetenskap och miljö, Environmental Humanities Laboratory / ENHANCE

Opponent: Professor Kate Rigby, Bath Spa University

Handledare: Associate Professor Sabine Höhler, Historiska studier av teknik, vetenskap och miljö

Exportera till kalender

Abstract

Denna avhandling undersöker hur perspektiv inom västra industrisamhällen kommunicerar om och ger mening till miljöförstöring genom fallstudier om orsakerna till och effekterna av kulturell övergödning—nämligen näringsföroreningar, algblomningar och döda zoner—i Östersjön. Utifrån detta tillvägagångssätt behandlar denna avhandling ekologiska problem med kulturell övergödning i marina ekosystem genom att synliggöra de normativa påståenden som människor gör om Östersjön och dess innehåll. Avhandlingen beskriver även hur hav överträffar människors förväntningar och hur det bidra till att omförhandla perspektiv, maktskillnader, och sätt för människor och icke-människor att vara i marina miljöer.

I inledningen utvecklar avhandlingen konceptet om och studien av ”avfallsekologi”. Därefter undersöks flera begrepp relaterade till vatten, näringsämnen, algblomningar och döda zoner. Kapitel ett ger sedan en miljövetenskaplig teoretisk och metodologisk ram som beskriver användningen av mer än mänsklig-etnografi, text- och visuella analyser och berättande för att bedöma sätt som människor värdesätter, klassificerar och tillskriver mening till den kulturella övergödningens konsekvenser i de följande fem kapitel. Dessa kapitel undersöker om Östersjön kan dö eller inte, hur näringsämnen avbildas som föroreningar, hur ett “algperspektiv” kan omforma mänskliga relationer till algblomningar, hur algövervakningsinsatser bidrar till en myt om att människor kan förbli åtskilda från naturen samt hur berättelser om miljökollaps beror på vad ”kollaps” betyder och för vem. Ett sista kapitel avslutar avhandlingen, som sammanfattar vad de föregående kapitlen kan berätta om mänskliga relationer till hav som utsätts för kulturell övergödning samt hur avfallsekologi som begrepp och perspektiv kan användas för att omorientera dessa förhållanden.

Avhandlingen bidrar till forskning och offentliga diskussioner genom att empiriskt stöd för att kritiskt utvärdera mänskliga relationer till marina miljöer. Den avslöjar normativa materiell-semiotiska antaganden om Östersjön och dess ekologi och beskriver samt analyserar sociala och kulturella lösningar till de hot som rubbar sådana antaganden, vilket visar hur dessa svar tillskriver olika grader av värde till vissa ekologiska processer, växter och djur, jämte hav. Avhandlingen argumenterar både för ett upphörande av normativa bedömningar kring miljöförändringar samtidigt som den kritiskt reflekterar över aktiviteter som beskriver ”miljön” som oförmögen att hantera mänskliga aktiviteter. Avhandlingen ger stöd för att undvika en tendens till mänsklig exceptionalism där endast människor skapar avfall—istället argumenterar avhandlingen för att avfall skapas tillsammans med och genom (marina) miljöer och att nedbrytning inte är ett resultat av bräcklighet i naturen så mycket som ett misslyckande av eller brist på fantasi i social och kulturell organisation.

urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:kth:diva-281743