Till innehåll på sidan
Till KTH:s startsida Till KTH:s startsida

Rum för nära möten – på distans

– Jag forskar genom att undervisa och designa. Jag tror på praktikbaserad kunskapsinhämtning, på designdriven forskning som utgår från själva designprocessen, säger Charlie Gullström. Foto: Katarina Ahlfort

FORSKNING PÅ DJUPET

Publicerad 2012-05-28

Utformningen av våra byggda miljöer kommer i framtiden att påverkas allt mer av IT och nya kommunikationstjänster.
– Video är ett byggnadsmaterial. Som arkitekt är jag intresserad av att förlänga rummet genom virtuella dörrar och fönster, säger Charlie Gullström, gästlektor i arkitektur med inriktning mot kommunikation, interaktion och media vid Arkitekturskolan KTH.

I dagens samhälle är vi inte längre begränsade till fysiska miljöer. Vi tillbringar en allt större del av vår vakna tid i den virtuella världen, och därför jobbar många arkitekter på högtryck för att integrera informationsteknologin i framtidens hus.

– Människor behöver inte längre vara fysiskt närvarande i samma rum för att jobba och umgås i realtid. Vi kan ju befinna oss på helt olika platser och ändå vara tillräckligt närvarande för att kunna se, samtala och samarbeta med andra, säger Charlie Gullström.

Ett av målen med hennes designdrivna forskning är att på teknisk väg skapa en så stor känsla av närhet som möjligt mellan människor som befinner sig fysiskt långt ifrån varandra.

– Videomöten hör framtiden till. IT-möten bidrar till hållbar utveckling, eftersom de sparar in dyra och energikrävande resor. Samtidigt vill folk mötas på riktigt och ha ögonkontakt, så det räcker inte längre med bara en dataskärm. I datorn har man dessutom personliga mejl och arbetsdokument, där vill man inte ha in mötesdeltagare, säger Charlie Gullström.

Vid det medierade skissbordet som Charlie Gullström prototypar kan distansmöten hållas via en gemensam arbetsyta där båda deltagares händer och arbetsinsatser syns i realtid. Mötesdeltagarna får ögonkontakt genom videon som visas i realtid på väggen framför bordet.

Tillsammans med en projektgrupp arbetar hon med att skapa en separat plats för möten på distans – en plats som alltså inte är lokaliserad till datorn, och som innehåller äkta horisontella ytor som väggar och bord.

Det pågående projektet är ett medierat skissbord med arbetsnamnet ”Shared Negotiation Space”.

– Prototypen som vi skapar är en förhandlingsplats där kollegor kan mötas på distans. Vi fokuserar på själva användarsituationen.

Genom det medierade skissbordet ska användarna kunna hålla jobbmöten, samarbeta och förhandla på distans, och ändå ha ögonkontakt och interagera på en gemensam arbetsyta i realtid.

Charlie Gullström leder ICT Labs projekt Mediating Presence, som har sin bas i KTH Reaktorhallen R1. Projektet samlar kompetenser i form av ett 20-tal forskare från KTH, TU Delft, Luleå Tekniska universitet, och Aalto-universitet inom området Presence Research.

– Det här arbetssättet skapar viktiga kopplingar mellan forskarna och skolorna på lärosätet, inom området för konst, design och vetenskap. Så här tror jag att arbetet inom framtidens universitet kommer att se ut, säger Charlie Gullström.

Ytterligare ett exempel på vad som kan bli ett nytt inslag i framtidens rum är den ”fönsterdörr” som Charlie Gullström medverkat till att ta fram. Direktsänd video från distans ger besökaren intrycket av att stå på tröskeln till ett annat rum och titta in – eller ut.

Studiebesök på distans. Den medierade dörren var ett populärt inslag i utställningar på Historiska Museet i Stockholm mellan åren 2006-2011, då besökarna kunde få ögonkontakt och diskutera med arkeologer på en utgrävningsplats.

När den virtuella ”fönsterdörren” förlängde rummet på Historiska museet i Stockholm 2011, kunde besökarna hälsa på arkeologer vid en utgrävning på Djurgården. De kunde resonera kring dagens fynd med expertis och guider, och besökare på museet kunde även ställa sig på knä för att med bibehållen ögonkontakt prata med de nyfikna barnen som deltog i utgrävningen.

Ögonkontakten skapas mellan personerna på båda sidor av dörröppningen genom en glasskiva som är snedställd i 45 grader, och som reflekterar bilden från den videokamera som placeras i ögonhöjd vid sidan av fönstret, och därmed alltså kan döljas.

För mer information, kontakta Charlie Gullström på 08-790 92 11, eller charlieg@kth.se.

Katarina Ahlfort