Assessing the Potential of Policies Targeting Air-to-Rail Modal Substitution
An Explorative Analysis
Tid: To 2025-10-09 kl 14.15
Plats: D37, Lindstedtvägen 5, Campus, public video conference
Videolänk: https://kth-se.zoom.us/j/64693984516
Språk: Engelska
Ämnesområde: Transportvetenskap, Transportsystem
Licentiand: Francesco Bruno , Transportplanering
Granskare: Dr Sebastian Birolini, University of Bergamo, Italy
Huvudhandledare: Docet Oskar Fröidh, Järnvägsgruppen, JVG, Transportplanering; Visiting Professor Oded Cats, Centrum för trafikforskning, CTR, Transportplanering, TU Delft; Dr Mohammad Maghrour Zefreh, Transportplanering
Qc 20250915
Abstract
De växande miljöproblemen och de nuvarande begränsningarna i den tekniska utvecklingen driver på sökandet efter alternativa lösningar för att minska koldioxidutsläppen från flyget. Järnvägen är särskilt allmänt erkänd som en potentiell ersättning för kortdistansflygningar (SHF), vilket möjliggör betydande minskningar av koldioxidekvivalenter (CO2e) samtidigt som restiderna och servicenivån förblir jämförbara. Eftersom takten för övergången från flyg till tågresande i Europa fortfarande ligger under förväntningarna, undersöks alltmer olika politiska åtgärder för att ytterligare stimulera denna process. I denna avhandling undersöks därför potentialen hos två sådana strategier – förbud mot kortdistansflyg och integration mellan flyg och järnväg – genom två artiklar baserade på data om utbud och efterfrågan på flyg, restider för tillgängliga tågalternativ och aktuell kapacitetsutnyttjande på det svenska järnvägsnätet.
Artikel I fungerar som ett stresstest för SHF-förbud, som ofta betraktas som en lågt hängande frukt för att minska transportutsläppen på grund av att de är relativt lätta att genomföra. Analysen av avvägningarna mellan tröskelvärden för tågrestider och CO2e-besparingar visar att deras attraktionskraft minskar snabbt när politikens omfattning utvidgas till att omfatta ett större antal inställda flygningar, just där miljövinsterna skulle vara mest betydande. Genomförandet av SHF-förbud med bredare tröskelvärden och större geografisk räckvidd kräver kompletterande åtgärder för att mildra de därmed förknippade riskerna och hantera kapacitetsbegränsningarna i järnvägsnätet. Genom att visa att de troliga miljöfördelarna med SHF-förbud är begränsade och i hög grad villkorade, även i ett idealiserat scenario med en fullständig övergång till järnväg, ger denna artikel viktiga insikter om begränsningarna i sådana policyer och stödjer mer välgrundade beslut från beslutsfattare.
Artikel II undersöker ersättningspotentialen som drivs av integrationen mellan flyg och tåg i Europa och föreslår en enkel och tolkningsbar indikator. Indikatorn visar att denna potential är starkt koncentrerad till ett begränsat antal viktiga rutter och större knutpunkter. Det tyder på att riktade insatser, såsom att utöka utbudet av direktförbindelser med höghastighetståg mellan städer och flygplatsstationer på korridorer med hög efterfrågan, effektivt skulle kunna uppmuntra en övergång från flyg till järnväg. Resultaten belyser dock också den begränsade räckvidden för integrationen mellan flyg och järnväg, som begränsas av tillgången till flygplatsanslutningar med järnväg och tjänster på många flygplatser, samt den relativt lilla andelen rutter och passagerare som berörs. Även om integrationen mellan flyg och tåg i sig sannolikt inte kommer att bidra väsentligt till Europeiska kommissionens miljömål, gör dess omfattande strategiska fördelar för flygplatser, flygbolag och passagerare, i kombination med relativt låga implementeringskostnader, att liknande initiativ är värda att driva vidare.
Både SHF-förbud och integration mellan flyg och järnväg bidrar i begränsad utsträckning till den totala minskningen av koldioxidutsläppen från flyget. I linje med tidigare forskning visar våra resultat att dessa åtgärder ensamma inte är tillräckliga för att uppnå de ambitiösa europeiska miljömålen och bör integreras i en bredare, mer omfattande strategi för att minska utsläppen från flyget. I synnerhet krävs kompletterande åtgärder för att minska utsläppen från flygningar för vilka tågresa inte är ett genomförbart substitut, inklusive långdistansflygningar och rutter som betjänar avlägsna regioner. Strategier för efterfrågestyrning kan bidra till att minska beroendet av teknisk mognad genom att tillhandahålla effektiva, om än begränsade, kortsiktiga åtgärder för att begränsa utsläppen från flygtrafiken. Inom denna bredare ram spelar både konkurrens och integration en avgörande och kompletterande roll och bör ingå i en bredare och mer omfattande uppsättning samordnade politiska åtgärder. Potentialen i dessa politiska åtgärder beror dock i slutändan på järnvägstrafikens kvalitet, tillgänglighet och konkurrenskraft.