Erik Isberg

Mellan 2025 och 2028 kommer jag arbeta i mitt treåriga postdocprojekt (finansierat av Vetenskapsrådet). Projektet kommer att ha sin bas på KTH, men majoriteten av tiden kommer att tillbringas vid Köpenhamns universitet och University of Chicago. Jag är i Köpenhamn till oktober 2026. Projektet syftar till att utforska geofysikens framväxt under mellankrigstiden och studera hur geofysikbegreppet möjliggjorde nya sätt att tänka kring planeten som ett kunskapsobjekt och skapade nya kontaktytor mellan akademiska discipliner och den växande oljeindustrin.

Tidigare har jag varit verksam som doktorand vid Avdelningen för historiska studier av vetenskap, teknik och miljö och forskningsprojektet SPHERE och som forskare i projektet Future Humanities Initiative. I oktober 2023 försvarade jag min avhandling Planetary Timemaking: Paleoclimatology and the Temporalities of Environmental Knowledge, 1945-1990. Där fokuserade jag på efterkrigstiden och hur olika dateringsmetoder - som borrning av iskärnor och djuphavskärnor - gick från att användas till att förstå det avlägset förflutna till att bli relevanta för nutiden och framtiden. Långa planetära tidsskalor, som tidigare uppfattades som åtskiljda från mänsklig historia, drogs in i en ny global miljöförståelse. Hur gick den här processen till och vad betydde den för hur miljöpolitiken formulerades? Genom att kombinera teknik- och vetenskapshistoria med historieteori kunde jag visa hur miljöbegreppets tidshorisonter omförhandlades under 1900-talets andra halva.

Utöver forskning är jag också intresserad av humanioras plats i offentligheten och skriver regelbundet i svensk dagspress. Jag är medarbetare på Expressen Kultur och har arbetat som konsult för Tekniska Museet, där jag var huvudförfattare av den förstudie som låg till grund för den nya basutställningen Drömlandet. Jag är också KTH:s representant i tankesmedjan Humtank, som arbetar för att stärka den humanistiska forskningens position i samhället.