Shaped by Culture

Abstract

Denna avhandling undersöker hur organisatorisk kultur formar

jämställdhetspraktiker i mansdominerade, teknikintensiva organisationer i

Sverige. Studien tar sin utgångspunkt i samtida samhällsutmaningar präglade

av teknologisk utveckling, klimatkris och ojämställdhet, där organisationer ofta

framställs som centrala arenor för förändring. Samtidigt visar tidigare forskning

att många teknikintensiva organisationer präglas av normer, hierarkier och

kunskapsideal som tenderar att reproducera ojämställdhet.

Med utgångspunkt i feministiska organisationsstudier betraktas organisationer

som könsmärkta och deras jämställdhetspraktiker som situerade, relationella

och kulturellt inbäddade processer i vilka kön görs. Avhandlingen bygger på fyra

delstudier som undersöker jämställdhetspraktiker i två sammanlänkade men

organisatoriskt skilda kontexter inom Sveriges teknikintensiva landskap:

teknisk högre utbildning och finansiell teknologi (fintech). Den första kontexten

utgörs av ett tekniskt universitet, där framtida ingenjörer utbildas och teknisk

kunskap produceras och sprids. Den andra kontexten är den svenska fintech-

industrin, med särskilt fokus på snabbväxande scaleup-företag där ingenjörer

arbetar och teknologisk innovation kommersialiseras. Båda kontexterna är

numerärt mansdominerade och omfattas av förväntningar på jämställdhets-

och mångfaldsarbete, men präglas av olika organisatoriska logiker och

föreställningar om förändring.

Metodologiskt bygger avhandlingen på en kvalitativ forskningsansats som

kombinerar intervjuer, skuggning och dokumentanalys. De två första artiklarna

analyserar jämställdhetspraktiker inom ingenjörsutbildning och visar hur

androcentriska kulturer formar räckvidden för jämställdhetspraktiker samtvilka organisatoriska villkor som möjliggör dessa praktiker. De två senare

artiklarna fokuserar på fintechindustrin och analyserar hur förståelser av

mångfald konstrueras på bransch- och organisationsnivå samt hur

jämställdhetspraktiker integreras i och begränsas av homosociala kulturer.

Genom att syntetisera resultaten från de fyra studierna gör avhandlingen tre

centrala bidrag. För det första visar den att jämställdhetspraktiker i dessa

sammanhang i högre grad formas av organisationskulturer än av strategiska

problemanalyser, vilket resulterar i initiativ som signalerar framsteg samtidigt

som djupare maktstrukturer lämnas intakta. För det andra fördjupar den

förståelsen av homosocialitet genom att visa hur mäns engagemang både

möjliggörs och begränsas av den maskulina legitimitet de förkroppsligar, vilket

positionerar dem som legitima förändringsaktörer men utan att förändra

underliggande hierarkier. För det tredje bidrar avhandlingen till forskningen

om organisatorisk förändring genom att synliggöra jämställdhetspraktikers

inneboende ambivalens: praktiker som syftar till förändring kan samtidigt

reproducera könade maktrelationer.

Link to DiVA