Blinda människor kan få bättre möjligheter att orientera sig

Publicerad 2017-08-21

Det är sedan tidigare känt att människor som förlorat sin syn kan använda sig av ljud i form av eko för att orientera sig. Detta i likhet med fladdermöss, delfiner och andra djur. Forskare vid KTH har studerat företeelsen i detalj och kommit fram till en större förståelse för ämnet, något som i sin tur kan förbättra blinda och synskadades möjligheter att röra sig bättre, säkrare och friare i samhället.

Fladdermöss och delfiner använder sig av ekolokalisering för att navigera och att finna föda. Det sker genom att djuren utstöter högfrekventa ljud och sedan lyssnar på dess eko för att undersöka hur omgivningen "ser ut", särskilt var hinder och byten finns.

Liknande principer kan blinda människor använda sig av, till exempel genom att stöta en så kallad blindkäpp, "vit käpp", i marken. Eller åstadkomma ljud med rösten alternativt genom att knäppa med fingrarna. Ekot av ljudet som kommer tillbaka ger en uppfattning om något finns i närheten, vad det kan vara för något, samt avstånd till olika föremål.

Bo Schenkman, docent i ämnet Människa–datorinteraktion, verksam på avdelningen Tal, musik och hörsel vid KTH, har tillsammans med kollegor på Stockholms och Lunds universitet under ett antal år forskat om människors förmåga att använda sig av ekolokalisering. Precis nyligen presenterade han nya rön på en akustikkonferens i Boston.

Bland annat har forskarna genom studier sett att många blinda människor har en utmärkt förmåga att uppfatta inte bara tonhöjd och ljudstyrka när det gäller ekon, utan även ekots klangfärg och speciellt då klangfärgens skärpa.

Detta kan innebära att det förmodligen är enklare att urskilja högre frekvenser, vilket kan vara till nytta vid just ekolokalisering

Vidare visar Bo Schenkman och hans kollegors forskningsarbete att blinda människor har en bättre förmåga än seende personer att separera ljud som överlappar varandra. Därmed har de bättre möjligheter att uppfatta varifrån ljuden har sina ursprung, det vill säga från vilka föremål de kommer.

– Vi har också noterat att ljud som varar under längre tid ofta ökar möjligheten till ekolokalisering i jämförelse med ljud som varar en kortare tid. Förvånande är även att ett vanligt rum med ekon gav bättre möjligheter att uppfatta att föremål fanns än samma ursprungsljud i ett så kallat ekofritt rum. 

Bo Schenkman fortsätter att berätta att det finns vissa likheter mellan ekolokalisering som människor respektive fladdermöss använder. Till exempel finns det ett idealintervall i tid för ljudet att låta för att det ska kunna användas till ekolokalisering. Detta gäller både för både djur och människa. 

Människor lyssnar vanligen på både ljudet och dess eko, och ibland bara på ekot, till skillnad från fladdermöss som bara använder ekot för att navigera och jaga. Enligt Bo Schenkman är mänsklig ekolokalisering en biprodukt av vår hörsel, och därmed är vi inte lika duktiga som fladdermöss på att använda just ekot för att förflytta och orientera sig.

Det finns mycket kvar att lära sig genom att studera hur mänsklig hörsel utnyttjar ekon och även skillnaderna i hur människor och fladdermöss använder sig av ekon.

– Ett mål med forskningsarbetet är att förbättra utbildningen av blinda och synskadade människor så att de blir bättre på att orientera och förflytta sig med hjälp av ljud och ekon. Man bör komma ihåg att förmågan att använda sig av ekolokalisering varierar hos blinda och synskadade.

Text: Peter Ardell

För mer information, kontakta Bo Schenkman på 08 - 790 78 94 eller bosch@kth.se.

Till sidans topp