Till innehåll på sidan
Gisela Jönsson forskar om hur man kan sätta gränser i ett gränslöst arbetsliv. (Foto: Håkan Lindgren)

Gränslöst arbete kräver tryggare framtid

ARBETSLIV

Publicerad 2015-04-22

Hur skapar man hållbara villkor i ett gränslöst arbetsliv när du själv dessutom ska vara din egen chef? Gisela Jönsson, doktorand i arbetsvetenskap, efterlyser tydligare ordning för vem som ska göra vad på morgondagens arbetsplats.

Det gränslösa arbetet, en följd den ökande digitaliseringen, har som bekant en baksida. Friheten att läsa mejl och ta tag i jobbärenden när och varhelst vi än befinner oss gör det svårt att stänga ned, koppla av. Den som inte sätter egna gränser kan få ohälsosamma vanor.

I kombination med otydliga arbetsuppgifter och oklar ansvarsfördelning kan problemen öka – många tar på sig en större börda än nödvändigt och får svårt att sätta stopp för när arbetet är slutfört.

Den här luddigheten inom arbetslivet, som spås öka, undersöker Gisela Jönsson i sin doktorsavhandling – datateknikens utbredning, slimmade organisationer och växande krav på anställdas kompetens är faktorer som antas driva på utvecklingen.

Gisela Jönsson studerar de ökande förväntningarna om självledarskap: att medarbetare ska organisera sitt eget arbete, vara initiativrika och kunna mejsla fram sin egen roll i ett större sammanhang.

Självledarskap är en komplex roll och svår att greppa. Det framgår av hennes intervjustudier hos företag inom teknik- och konsultbranschen. Chefer vill gärna ha medarbetare som kan ta in mycket information, analysera den och därefter kunna ”se” vad som behöver göras ­– utan att bli instruerade av en överordnad.

Känsligt för stress

Medarbetarna som leder sig själva upplever å sin sida en otydlighet: Kraven är många, men outtalade. Man måste först tolka förväntningarna och sedan karva ut och avgränsa arbetsuppgiften, säger de i studien.

Komplikationen, menar Gisela Jönsson, är att självledarskap är en krävande aktivitet, känslig för stress. När prestationskraven ökar, direktiven är oklara och vi samtidigt har mycket mer brus och distraktion omkring oss – allt från surret i kontorslandskap till plingande smartphones – kan situationen bli ohållbar:

Gisela Jönsson hoppas med sin forskning ingjuta mod för förändring.

– Jag tycker man behöver ta det här på större allvar. Självledarskapet finns överallt idag, inom privata företag, i vård och skola, på myndigheter. Frågan är hur man kan skapa hållbara strukturer i en otydlig miljö, och vem som ska göra det, chefen eller medarbetaren?

Intressanta alternativ finns, enligt Gisela Jönssons studier. Exempelvis i musiktjänstföretaget Spotifys organisation. Otydligheten för Spotify bottnar i de ekonomiska villkoren – affärsmodellen för strömningstjänster är inte avgjord, marknad och konkurrenter förändras snabbt. Då måste även den egna organisationen, inklusive de anställdas kompetens, hänga med i svängarna och helst ligga före.

Spotifys lösning är en slags matrisorganisation där ledaransvaret fördelas på flera olika roller och på teamet själv. Gisela Jönsson har tittat närmare på en av dessa roller, kallad agile coach, som bidrar med struktur och stöttar medarbetarnas egen utveckling av sina arbetsmetoder. Tillfälliga organisationer byggs upp inom företaget och större mål hackas upp i små, hanterbara bitar.

– Man vill undvika all form av dyr och tungrodd byråkrati. I stället för att bygga ett hus med struktur slår de upp små tält lite här och var, som används så länge de fyller en funktion. Medarbetarna är nöjda, de tycker att systemet fungerar bra.

Brinner för det goda arbetet

Gisela Jönsson har ett par år kvar på sitt arbete med avhandlingen. Hon hoppas med sin forskning kunna förmedla en trovärdig berättelse om hur det gränslösa arbetet påverkar oss och ingjuta mod för förändring.

Visionen som hon brinner för är det goda arbetet – ”där vi trivs, gör ett bra jobb och har kraft över till en meningsfull fritid”. I senaste inlägget på hennes blogg speglar hon sina forskningsresultat genom berättelsen om en ung kvinnas utmattningssjukdom. Över 1600 personer läste bloggposten, några av dem finns antagligen bland hennes 3000 följare på Twitter.

– Jag har stor nytta av mina kontakter på sociala medier, får tips om uppslag och personer, och blir inspirerad till nya infallsvinklar i mitt arbete, säger hon.

För drygt ett år sedan startade Gisela Jönsson en poddradio om HR-frågor, Sveriges första i sitt slag enligt henne. Forskningsvärlden kan vara så långsam och hon behövde ett snabbare medium för att diskutera sina hjärtefrågor.

– Det händer så mycket inom ledarskap, organisation och personalarbete. Förhoppningsvis kan intervjuerna och inslagen på podden ge en spännande inblick i hur olika experter och engagerade tänker och tycker om de här sakerna.

Text: Christer Gummeson