Nordic Five Tech, N5T, är en allians mellan de fem ledande tekniska universiteten i Norden. KTH och Chalmers i Sverige, Aalto i Finland, DTU i Danmark och NTNU i Norge. I år möttes vi på KTH:s campus för det årliga mötet, men också för att fira alliansens 20-årsjubileum.

De teman som diskuterades cirkulerade kring geopolitiken och hur universiteten bör förhålla sig till den världsordning med ökade konflikter, oro och säkerhetsrisker som under de senaste åren har vuxit fram. Med key notes från den finske ambassadören till Stockholm, IVA:s VD och representanter för industri och akademi täcktes dessa teman väl.

Det är uppenbart, som konstaterats så många gånger tidigare, att det nu finns en mängd förutsättningar och förhållanden som kraftigt påverkar universitetens verksamhet. Vi behöver navigera på ett nytt sätt, med gott omdöme och med en medvetenhet om de risker som finns i olika typer av samarbeten.

Samtidigt är det väldigt tydligt att relevansen av våra universitet också ökar. Teknisk forskning och utbildning behövs än mer när tekniken ska användas för att utveckla samhällets resiliens och försvarsförmåga samtidigt som det pågår en global tävlan om tekniskt herravälde.

En oro är förstås att viktiga frågor som hållbarhet och jämställdhet får stryka på foten i det debattklimat som nu råder, att det öppna akademiska samtalet dör ut och att vi byter från en öppenhet, som kanske var för stor, till en slutenhet som kan vara alltför sluten.

Därför är det viktigare än någonsin att vi också håller fast vid våra grundläggande värden kring det öppna akademiska samtalet, fri forskning och ett grundläggande intresse för internationellt utbyte även i dessa nya och mer utmanande tider. Vi måste utveckla och stärka våra moraliska kompasser snarare än att byta ut dem mot något annat!

Jag kan också konstatera att våra fem universitet har mycket goda och intensiva relationer, att vi tillhör en gemensam familj av avancerade, teknikorienterade och framgångsrika universitet. Med det tar vi oss an de kommande 20 åren!

Framtiden är alltid oviss men vi vet att KTH:s position som ett ledande internationaliserat och framgångsrikt universitet behöver vårdas. Det är centralt att bygga universitetet på ett sådant sätt att så mycket resurser som möjligt kan användas för utbildning och forskning, att vi har utrymme för strategiska rekryteringar inom ramen för ett genomtänkt karriärsystem, att vårt utbildningsutbud formas för att vara attraktivt för utländska talanger och att vårt framgångsrika arbete vad gäller att attrahera extern konkurrensutsatt finansiering kan kombineras med ambitioner om långsiktighet och en god arbetsmiljö för våra anställda.

En del i allt detta är förstås också hur vår fysiska miljö ska se ut och hur vi ska fördela verksamheten mellan våra olika campusorter. Den frågan har dessutom fått ett extra tryck på sig genom att ekonomiska realiteter och tidigare styrelsebeslut gör att vi måste hitta vägar framåt som innebär ett mer optimerat och slimmat utnyttjande av våra lokaler. Men, och det har jag åtminstone sagt alla gånger frågan diskuterats, för att göra större förändringar som berör våra campusorter så måste framtidsbilden formas kring mål som innebär verksamhetsutveckling.

För både Södertälje och Kista finns det fördelar på lång sikt med en samlad lokalisering och just nu har styrelsen bekräftat den riktning som fortsatt arbete ska ha. Därmed är det dags att börja det mer detaljerade arbetet med planering av hur styrelsens beslut ska realiseras. Det är näst intill självklart att detaljerna måste komma som en följd av att vi vet det långsiktiga målet.

KTH har viktiga industriella partner i hela landet och har dessutom strukturerade strategiska partnerskap med 15 olika privata och offentliga partner. Inom ramen för de överenskommelserna finns också samverkan etablerad med stora delar av KTH från våra närmaste partner i Södertälje och Kista. Det arbetet avser vi fortsatt att utveckla och att också utöka partnerskapen via mer riktade satsningar. KTH är också berett att finnas på plats på andra sätt än det som dagens modell har inneburit, till exempel via lärcentramiljöer, för livslångt lärande eller med olika demoarenor eller liknande.

Det ansvar som faller på universitetsledningen och styrelsen handlar i mångt och mycket om att skapa förutsättningar, att lösa upp utmaningar som verksamhetens olika delar inte kan hantera, att stötta framgångsrika utvecklingsinsatser och ta upp de stora framtidsfrågorna för gemensam diskussion och problemlösning. Just nu pågår också arbetet med att forma KTH:s verksamhetsplan och fleråriga utvecklingsagenda både på central nivå och inom respektive skola. När vi har nya fakultetsnämnder och fakultetsråd på plats hoppas jag att vi också kommer att få fler forum för diskussion om våra långsiktiga framtidsfrågor.

Det är självklart att förändring är svårt. Men att det är svårt innebär inte att vi kan avstå från att genomföra de förändringar som vi menar leder KTH till en mer fördelaktig position på längre sikt.