Långsamt mer jämställt bland ingenjörer
JÄMSTÄLLDHET
Hur står det egentligen till med jämställdheten? Jovars, det går framåt – men långsamt. Det behövs fler stenar mot glastaket konstaterade deltagare i en samtalskväll om jämställdhet i ingenjörsvärlden.
På plussidan: Fler kvinnor i företagsledningar och styrelser, organiserat jämställhetsarbete på fler företag och inte minst ökad kunskap och vilja till förändring
– I dag finns en mer utbredd medvetenhet om att snedfördelningen beror på strukturer, konstaterade Anna Wahl, professor i genus, organisation och ledning vid KTH.
På minussidan står att förändringen går långsamt – för långsamt tycker många. Motstånd, okunskap, brist på intresse och handling bromsar fortfarande utvecklingen i näringslivet. Eller som en annan panelmedlem Börje Ekholm, Investors vd och KTH:s styrelseordförande uttryckte det:
– Ganska många tycker fortfarande att jämställdhet är en tjafs-fråga.
Investor har idag 40 procent kvinnor i företagsledningen, över genomsnittet i svenska företag. Kanske tack vare den interna regel vid rekryteringar som införts - bland slutkandidaterna måste det alltid finnas en man och en kvinna.
Samma regel tillämpas även på Chalmers, berättade den tredje panelmedlemmen, Lena Treschow Torell, professor i fysik och Chalmers styrelseordförande. Hon menade också att fler och fler företag kommer att använda sig av liknande processer, helt enkelt för att försäkra sig om att inte missa några toppbegåvningar.
– Företagen är inte dumma, de vill ju ha de bästa.
Lena Treschow Torell fick själv upp ögonen för jämställdhetsfrågorna sent, inte förrän hon blev professor i Uppsala. Då fick hon för första gången närkontakt med det beryktade glastaket, det som ofta stoppar kvinnor att nå toppen av hierarkierna.
– Jag utsågs av en enig nämnd, men det var en tung professur och det blev ett himla halliballo om detta att jag var kvinna.
Men varför blir då begåvade kvinnor omsprungna i karriären av män med slätstruknare cv:n? En intern undersökning som gjorts på ett stort konsultföretag och återberättades från publikplats, rymmer en del av förklaringen.
På företaget befordrades männen i högre utsträckning än kvinnorna, trots att män och kvinnor sett som grupp presterade lika bra. Men medan kvinnorna prestationsmässigt låg ganska väl samlade kring ett medelvärde fanns det en större spridning bland männen - några presterade mycket bättre än genomsnittet, andra betydligt sämre.
Ingenting tydde på att det ursprungligen skulle ha funnits större individuella skillnader mellan männen än mellan kvinnorna. Däremot visade det sig att männen som regel fått mer krävande arbetsuppgifter, utmaningar som gav dem möjlighet att utvecklas och överträffa sig själva – eller misslyckas.
Utvecklingen mot ökad jämställdhet sker alltså inte med automatik, det måste till initiativ och uppmärksamhet från ledningen betonade de tre i panelen. Eller som någon på publikplats uttryckte det.
– Vi måste kasta flera stenar mot glastaket!
Motståndet mot jämställdhetssträvanden, noterade Börje Ekholm, kommer ofta från ett något oväntat håll.
– Man lever ju i föreställningen att den yngre generationen är mer öppen och medveten. Men min erfarenhet är att låter man unga män befordra nästa generation så föreslår de bara män.
Att unga ledare ofta är omedvetna och okunniga om jämställdhetsfrågorna beläggs också i den utredning som Anna Wahl nyligen avslutat. En direkt kritik av universitetens och högskolornas utbildning, kommenterade hon.
Men grunden för ett mer jämställt näringsliv är ändå att bredda företagens främsta rekryteringsbas påpekade Börje Ekholm.
– Vi måste få fler tjejer att söka till de tekniska högskolorna.
Text: Ursula Stigzelius