Ali Mohamed

Jag heter Ali Mohamed och är postdoktoral forskare i människa–datorinteraktion (HCI) vid KTH. Jag disputerade i pedagogik vid Stockholms universitet 2023 med avhandlingenKollektiv identitetsformering i sociala medier: Interaktion i tre Facebookgrupper.Mitt arbete integrerar pedagogik, digitalt lärande, interaktionsdesign och digital tillgänglighet för att förstå hur människor lär och deltar online – och hur design, organisationsstyrning och plattformsdynamik formarvems deltagande som blir möjligt, synligt och hållbart.

Jag samverkar och leder för närvarande delar av Erasmus+-projektet Europeiskt center för yrkesmässig skicklighet inom tillgänglighet (AccessCoVE)i Grekland, Italien, Spanien och Sverige. Som arbetspaketsledare för projektets digitala plattform samordnar jag användarcentrerad och deltagardesign, bygger en Europa-omfattande läroplan för tillgänglighet och utvecklar certifieringsverktyg och bedömningsinstrument som validerar professionella kompetenser inom digital tillgänglighet.

Forskningsprogram – tre sammanlänkade spår

Identitet, legitimitet och UX-arbetets framtid i AI-eran: Jag följer hur acceleration, organisatorisk otydlighet och etiska spänningar omformar UX-roller och kompetenser – och hur gemenskaper på öppna plattformar förhandlar fram en gemensam professionell identitet.

Begrepp och ramverk för digital tillgänglighet tvärs domäner: Jag syntetiserar översikter för att tydliggöra definitioner, kartlägga luckor (särskilt kognitiv/neurodiversitet) och gå bortom ren regeluppfyllelse mot deltagarbaserad, användarcentrerad design och utvärdering.

Makt, deltagande och lärande i plattformsbaserade offentligheter: Netnografiska studier av interaktionsstilar (motstånd, stöd, nyans), roller (grindvakter, trådstartare, aktiva bidragsgivare, observatörer) och affordanser/meningserbjudanden (emojis, moderering, algoritmer) som medierar vem som talar, vem som lyssnar och hur gemenskaper lär.

Ett fjärde, praktiknära spår undersöker hur organisationer operationaliserar tillgänglighet: hur värderingar och lagkrav (t.ex. Europiska tillgänglighetsakten, EAA, samt WCAG/EN 301 549) översätts till ägarskap, acceptanskriterier, styrningsmekanismer, kapacitets- och kompetensuppbyggnad samt vardagliga samarbetsrutiner över sektorer.

Jag utgår ofta från sociokulturella perspektiv på lärande (t.ex. Säljö, 2016) och knyter ihop dem med Science and Technology Studies för att länka teori till konkreta beslut om design, policy och utbildning.

Övergripande forskningsfråga

Hur möjliggör eller begränsar designval, organisatorisk styrning och plattformars meningserbjudanden en jämlik delaktighet och ett meningsfullt lärande i digitala miljöer, och hur kan tillgänglighet operationaliseras som en pågående organisatorisk lärprocess snarare än en punktinsats för regelefterlevnad?

Programmatiska delfrågor 

• Hur konstruerar och förhandlar UX-professionella sina identiteter i en tid av AI-driven acceleration, skiftande designvärden och organisatorisk otydlighet – och vilka kompetenser legitimerar dagens människocentrerade praktik?

• Hur definieras ”digital tillgänglighet” i olika domäner, var finns de begreppsliga/metodologiska luckorna (särskilt för kognitiva och neurodivergenta användare), och vilken samlad tvärdomänsdefinition stödjer praktiken?

• I stora sociala mediegrupper: vilka interaktionsstilar och deltagarroller dominerar, hur medierar plattformars affordanser makt/synlighet, och vilka omdesigner kan främja reflekterande och empatiska samtal?

• Inom organisationer: vilka styrningsmekanismer, acceptanskriterier, samarbetsmönster och utbildningsmodeller översätter tillgänglighet från värden och lag till uthållig vardagspraktik?

Metod och angreppssätt

Kvalitativt, iterativt och situerat: netnografi och etnografi; reflexiv tematisk analys; deltagarbaserad- och användarcentrerad design; triangulering mellan diskurser på öppna plattformar, intervjuer och organisatorisk praktik. Jag har omfattande erfarenhet av etikprövningar, ansökningar om forskningsmedel och samverkan mellan flera intressenter – och översätter empiriska insikter till handlingsbara ramverk, läroplaner och verktyg.

Urval av senaste och pågående arbeten

• UX Identity Crisis in the Age of AI and Challenging Times: netnografi + 16 intervjuer; fem teman (lärande/mentorskap, tillgänglighet som etiskt ankare, AI-acceleration vs. förskjutning, organisatorisk marginalisering, identitetsarbete över arenor) och praktiska steg för att legitimera flexibla roller.

• Redefining Digital Accessibility: A Meta-Analysis of Research Trends, Gaps, and Design Considerations: meta-analys av 14 översikter som föreslår en bredare tvärdomänsdefinition och belyser luckor inom kognitiv tillgänglighet samt en överbetoning på regelefterlevnad.

• Digital Interaction and Power Dynamics: A Netnographic Study in Three Facebook Groups: identifierar interaktionsstilar (motstånd, stöd, nyans), rolekologier och affordanseffekter; skisserar optimistiska/pessimistiska framtider för plattformsmoderering och offentlig diskurs.

• Operationalizing Accessibility: From Strategy to Practice: intervjuer med 15 professionella visar fyra teman som kopplar empati, styrning, teknik/samverkan och kapacitetsuppbyggnad; ramar in tillgänglighet som organisatoriskt lärande med EAA-anpassade styrningsmekanismer och kompetensagendor.

Effekt och ambition

Genom forskning och ledarskap arbetar jag för att sänka trösklarna till delaktighet genom att förena tillgänglighet med pedagogik och interaktionsdesign – och genom att bygga organisatorisk kapacitet som består. Målet är inte minimal efterlevnad utan meningsfullt engagemang: att utforma digitala rum där fler kan lära, bidra och höra hemma, och där tillgänglighet är ett gemensamt, mätbart ansvar.

Nyckelord: Digital tillgänglighet; människa–datorinteraktion; teknikstödd undervisning och lärande; sociala medier och plattformsstyrning; delaktighet och inkludering; känslor och polarisering; sociokulturellt lärande; Science and Technology Studies; etnografi/netnografi; reflexiv tematisk analys; deltagarbaserad och användarcentrerad design.