Jenny Lindblad

Pågående forskningsprojekt:

Miljöexpertis på gungfly: etnografiska studier av föränderlig och konkurrerande kunskap om våtmarksrestaurering i tider av klimatförändringar

(Finansierat av Vetenskapsrådet 2025-2027)

Växande städer har länge utgjort ett allvarligt hot mot fungerande ekosystem som utgör nödvändiga livsmiljöer och en grundförutsättning för samhällets motståndskraft mot klimatförändringar. Stigande havsnivåer, ökande skyfall och återkommande översvämningar ökar pressen på kommunal planering att tänka om och förändra hanteringen av sötvattensekosystem för att mildra, och skapa anpassningar till, förändrade vattenflöden. Mot denna bakgrund har våtmarksrestaurering i urbana miljöer kommit att bli en prioriterad åtgärd i internationell och nationell miljöpolicy. Men det finns inga enkla lösningar. Olika och delvis motstridiga förståelser och värderingar av dessa ekosystem och deras potential i en tid av klimatförändringar då framtidens föränderlighet alltmer vägs in, skapar osäkerhet och motsättningar som försvårar arbetet med att utforma våtmarksrestaurering. Förslag med syfte att minska utsläpp av växthusgaser kan exempelvis krocka med våtmarksdesign i syfte att stärka rekreationsvärden för invånare eller miljöer för fågelhabitat, då dessa lösningar kräver olika nivåer av vatten nära eller ovan markytan.

I detta treåriga projekt utforskas frågan: Hur formas, stabiliseras och upprätthålls dominerande expertis för ekosystemrestaurering? Frågan undersöks genom etnografiska studier av processer där restaureringsexpertis sorteras, sätts samman och stabiliseras för utformning och genomförande av våtmarksrestaureringar inom kommuner Stockholmsregionen utifrån dess olika lokala, sociala och materiella förutsättningar. Centrala metoder för projektet är intervjuer med experter på platser där restaureringsprojekt genomförs (walking interviews), liksom observationer och intervjuer med experter på nationella möten och konferenser om urban vattenhantering. Genom dessa studier bidrar projektet med insikter om dominerande kunskapsregimer och värdehierarkier i utformningen av våtmarksrestaureringar, och hur alternativa kunskapsregimer och värden skyms undan och marginaliseras.

Projektmedlemmar: Kristina Tamm Hallström, Handelshögskolan i Stockholmoch Linda Sonery, Örebro Universitet.

Assessing GeoAI methods' accuracy for wetland detection in the region of Stockholm

(Finansieras av Region Stockholm, 2025)

Vikten av att skydda våtmarker uppmärksammas alltmer, då de bidrar med biologisk mångfald, vattenrening, och koldioxidlagring. Trots detta fortsätter våtmarker att förloras, till stor del på grund av stadsutveckling. Sveriges miljömål innefattar skydd och restaurering av våtmarker, men samma mängd hektar våtmarker som årligen restaureras förstörs och byggs årligen bort på grund av urbanisering.

En utmaning för förbättrad inkludering av våtmarker i stadsplaneringsprocesser är begränsad kännedom om urbana våtmarker, särskilt de mindre än 10 hektar som utelämnats från den nationella inventeringen eftersom många inventeringsmodeller är tids- och resurskrävande. Dessutom är lokala inventeringar fragmenterade och sällan digitaliserade. Utvecklingen av fjärranalysteknik och geospatial AI erbjuder nya metoder för inventering.

Detta projekt syftar till att utvärdera noggrannheten hos befintliga AI-baserade metoder för inventering genom geospatiala data. Forskningsfrågorna är: Hur väl fungerar geospatiala grundmodeller för våtmarksinventering i stadsmiljöer? Hur kan grundmodeller för våtmarksdetektering göras tillgängliga och anpassas till lokala stadsplaneringsaktörers förutsättningar och behov? Genom att bedöma modellernas precision i Stockholmsregionen med hjälp av referensdata fastställs metodernas förmåga att upptäcka även små våtmarker. Referensdata insamlas genom dokumentstudier av dokument (MKB, NVI) som redogör för enskilt inventerade våtmarker. Projektresultaten kan stärka beslutsprocesser för hållbar stadsutveckling genom att tillhandahålla verktyg för proaktiv planering med våtmarker.

Projektmedlemmar: Andrea Nascetti, Ioannis Ioannidis och Lina Suleiman, Institutionen för Samhällsplanering och Miljö, KTH.