Minimalinvasiva implantat för stabilisering av benfrakturer

Inom sjukvården finns idag ett antal olika metoder för frakturstabilisering, där metallimplantat med skruvar och plattor är vanligast för de mer komplicerade frakturerna. Även om metallimplantat oftast ger bra resultat har metoden ett antal begränsningar. Detta gäller till exempel frakturer på tunt eller fragmenterat ben, där skruvar inte kan få tillräckligt med fäste, oregelbundna ytor där plattor kan vara svåra att passa in, eller frakturer som ligger nära känslig vävnad. Det är inte heller alltid så att frakturer kan nås med öppen kirurgi och därför inte kan stabiliseras med plattor och skruvar. För många av dessa svårbehandlade frakturerna, har limfixering setts som ett lovande alternativ. Tyvärr har dock inget lim visat sig vara tillräckligt komplett än. Ofta faller potentiella benlimmer på att de antingen saknar mekanisk hållfasthet, har för låg adhesion eller inte är tillräckligt biokompatibla.

För att förbättra behandlingen av svårbehandlade frakturer och utveckla limtekniken för benstabilisering, utvecklas i detta projekt en ny behandlingsmetod. Metoden bygger på att förstärka benlim med fibrer och applicera det fiberförstärkta limmet som en patch utanpå frakturen. Projektet som bedrivs interdisciplinärt siktar på att skräddarsy tvärbundna polymerer i kombination med nedbrytbara fibrer för att åstadkomma optimala egenskaper för frakturstabilisering. I projektet används såväl mekanisk och biologisk testning under utvecklingsarbetet.

Kontaktperson

Hans von Holst

Michael Malkoch