Den nya humanismen

Idag publiceras den fjärde delen i artikelserien Den nya humanismen, ett samarbete mellan avdelningen och DN Kultur. Artikelserien inleddes i oktober och belyser viktiga frågor inför klimatmötet COP21 i Paris. I serien har hitills följande artiklar publicerats:

Del 1: Migrationen kommer att förvandla en varmare planet . , Andrew Baldwin and Ethemcan Turhan.

Del 2: Medias rapporter påverkar vilken vetenskap vi får . och .

Del 3: Enbart forskning räcker inte för att lösa frågan om klimatet . Noel Castree.

Del 4: Man kan inte tänka isär naturen och samhället . Marianne Lien och Anna Tsing.

Den nya humanismen

Klimatförändringarna är en alldeles för allvarlig sak för att överlåtas åt klimatexperter

En ny värld ställer nya krav på nya kunskaper. Och dessa finns. Det är bakgrunden till det unika samarbete som i dag inleds mellan Dagens Nyheter och Avdelningen för historiska studier av teknik, vetenskap och miljö vid KTH och dess Environmental Humanities Laboratory, och som kommer att presenteras fram till det stora – och enligt många bedömare avgörande – klimattoppmötet i Paris som inleds den 30 november.

Det handlar alltså om ”Environmental Humanities”, som brukar översättas med ”miljöns humaniora”, ”grön humaniora” eller ”humanistisk miljöforskning” – forskningsfältet är så pass nytt att ingen svensk term ännu slagit rot.

Själva namnet är dock inte det mest väsentliga. Däremot innehållet. Världen är på väg in i något helt nytt och okänt – och den humanistiska forskningen måste följa med den. Ämnena inom humaniora har länge haft problem att hitta sin roll i samhället, men i Environmental Humanities söker forskare allianser med andra kunskapsfält för att hitta ny relevans: här samarbetar historiker, filosofer, geografer, konstnärer, arkeologer, antropologer och ekologer för att omförhandla gränserna mellan det som vi fram till nu har kallat ”natur” och ”kultur”.

Utgångspunkten är att det pågår en total omvandling av vår värld och vår världsbild – och att denna kräver helt nya sätt att se på verkligheten. Det är inga små justeringar det handlar om. De utmaningar och risker som klimatförändringarna ställer mänskligheten inför kräver att människan lyckas skapa nya relationer mellan vetenskap, kultur, konst, politik, ekonomi och biologi. Världen är på väg i en riktning där disciplinära skillnader hindrar goda lösningar. Att upplösa dessa gränser blir en nödvändig förutsättning för att lösa ett problem vars komplexitet överstiger alla de tidigare som människorna på jorden ställts inför. Vi behöver nya samhällsinstitutioner; de gamla räcker inte längre. På samma sätt måste den humanistiska forskningen lämna sina begränsningar och engagera sig i de grundläggande omvälvningar som pågår, bokstavligen från cellen till atmosfären. Det är snarare motsatsen till reträtt: ett sätt att söka en ny betydelse.

Därför handlar ”miljöns humaniora” också om möjligheter. Tanken på ”människans tidsålder” bär ju inte bara på ett hot utan också på ett löfte – en inbjudan till ännu ett stort språng i mänsklighetens tankeutveckling och självförståelse.

Med början den 18 oktober kommer en rad tongivande forskare att för DN:s läsare och svensk allmänhet introducera denna nya humanism för en ny värld – ett kunskapsområde som i dag utan överdrift kan kallas livsnödvändigt.

Björn Wiman

Kulturchef, DN

Föreståndare, KTH Environmental Humanities Laboratory

Föreståndare, Avdelningen för historiska studier av teknik, vetenskap och miljö vid KTH