Konkurrensutsatta utlysningar, som till exempel till strategiska forskningsområden, SFO:er, bidrar till både långsiktighet och samordning. Men de riskerar samtidigt att öka den nationella konkurrensen istället för att stärka Sverige som forskningsaktör internationellt.
SFO:erna är ett instrument som regeringen använder för att långsiktigt fördela pengar till utpekade lärosäten för forskning kring ett specifikt vetenskapligt område. Nu är utlysningsperioden för SFO avslutad och det är så småningom dags att bevilja ansökningar.
I inspelet till forskningspropositionen så var vi från KTH positiva till att regeringen initierar nya SFO. De uppfyller både lärosätenas behov av att ha långsiktiga satsningar som ger underlag för att göra strategiska investeringar i personal och infrastruktur, och uppdragsgivarens/regeringens behov av att få viss forskning utförd. Det är en sorts styrning av forskningen, men med resurser som har en mycket lång tidshorisont, till skillnad från många andra forskningsfinansiärers kortsiktiga åtaganden.
Utlysningen av nya SFO sätter också igång ett sökande efter partners nationellt för att skapa de allra bästa ansökningarna. I nästan alla ansökningar är fler än ett universitet involverade och det blir på så sätt också ett instrument för att skapa en nationell samordning och arbetsdelning.
Sedan hade det varit en fantastisk möjlighet om de nya SFO-medlen hade haft en del ytterligare resurser än vad som nu blev fallet, till exempel på bekostnad av satsningar via externa finansiärer. Det hade förstås varit bra om det på totalen hade varit en portfölj av satsningar som inte ytterligare ökar graden av externfinansiering.
Det finns en del utmaningar med den här typen av konkurrensutsatta utlysningar. En risk är att vi får till en skarp nationell konkurrens för att några lärosäten inom varje område ska bli bäst i Sverige när den riktigt viktiga utmaningen är att Sverige ska bli bäst i Europa och världen. Det går också åt tid för att skapa nationella allianser och det kan alltid ställas frågor kring vilka sådana allianser som är de allra starkaste för Sverige. Det är enklare inom vissa områden än inom andra och det är en förhoppning att detta blir så bra som det bara kan bli. Också för Sverige i den internationella konkurrensen.
