Hoppa till innehåll

KTH väljer väg

Ett ledande KTH. Det är titeln på vår nya 17-sidiga utvecklingsplan. Planen är en behändig och tydlig vision om vilken riktning KTH ska ta de kommande sex åren.

I strategin beskrivs den kommande utvecklingen indelat i åtta olika områden som visar de vägval KTH väljer att göra och fokusera på. Fram till och med 2023 ska KTH bli ledande, integrerat, synligt, öppet, mer digitalt, hållbart, jämställt och internationellt.

Det är en vision som bland annat bygger på att vi lever i en föränderlig värld där utveckling sker exponentiellt och på flera plan samtidigt. Det är inte så att den ena foten sätts framför den andra för att en organisation, företag eller lärosäte ska röra sig framåt. Verklig utveckling sker genom ett strukturerat och systematiskt arbete på flera nivåer parallellt. I vårt fall är grundkomponenterna utbildning, forskning och samverkan.

Planen berättar om områden där KTH ska och kan ta ytterligare kliv framåt och andra områden där vi kan hävda oss tydligare. Det innebär för den skull inte att det vi gör idag ska förminskas – tvärtom – det är det gedigna arbetet som gjort att vi tagit oss hit – som ett av de 200 bästa universiteten i världen och ett av de tio bästa tekniska lärosätena i Europa.

I takt med att samhället blir mer komplext kommer KTH öka sin bredd och sin kompetens. I takt med att de utmaningar vi står inför ändras och växer – ska KTH sin stora organisation till trots- vara redo att förnya och förändra sig. Detta parat med en ödmjukhet inför det uppdrag vi som lärosäte har.

Utvecklingsplanen är tänkt som ett dokument att inspireras och vägledas av. Vi har varsamt i diverse interna och externa forum renodlat KTH:s riktning där orden inte bara ska låta bra – utan verkligen betyda något. Jag är mycket nöjd med, att vi tillsammans med styrelsen, lyckats så väl.

I det dagliga arbetet kommer utvecklingsplanen att kompletteras med operativa planer rörande verksamheten, som i sin tur sträcker sig över ett eller två år med mätbara mål som ställs mot uppnådda resultat.

Identitet är en viktig parameter såväl i en organisation som i en utvecklingsplan. Det är också en bra utgångspunkt för att röra sig framåt. Om man vet vem man är – är det lättare att veta vart man ska.

Följ gärna med på resan mot ett än mer excellent KTH!

Ökat utbyte med USA:s toppuniversitet?

I förra veckan deltog jag i ministern för högre utbildning och forskning Helene Hellmark Knutssons delegationsresa till USA. Fokus för besöket var MIT, Massachusetts Institute of Technology. Ett lärosäte som på många sätt liknar KTH och som ligger i topp på flertalet internationella rankinglistorna.

Vi var där som ett resultat av ett möte mellan professor Carlo Ratti på MIT och Maria Rankka vd för Stockholms Handelskammare samt Helene Hellmark Knutsson.

Carlo Ratti driver ett forskningsprojekt, Senseable citities labs (http://senseable.mit.edu/ ) , vilket kombinerar, övergripande uttryckt, stadsplanering (urban planning) och datavetenskap/big data för att bygga framtidens städer. Att ha hela Stockholm som ett ”live-in-lab” är hans vision. Amsterdam är redan en sådan stad. Ett villkor för samarbetet med Stockholm är, enligt Carlo Ratti, att det sker i samarbete med KTH.

MIT är förstås mycket mer än stadsplanering och KTH-forskare har redan flera och omfattande samarbeten med MIT. Men denna inbjudan hoppas jag kan leda till ett fördjupat samarbete med Stockholm stad och flera av KTH:s samarbetspartner samtidigt som vi kan utveckla en modell för närmare samarbete med MIT.

MIT har en ganska ny internationaliseringsstrategi och vänder sig möjligen lite mer utåt än tidigare. Studenter på MIT kan åka ut under vissa perioder; i januari eller under sommarmånaderna. Däremot kan de inte läsa kurser under sina utbytesperioder. De internationella utbytena är främst avsedda för praktik av olika slag, praktik som kan genomföras på annat universitet eller i näringslivet. Det känns bra att KTH:s studenter har bredare möjligheter det vill säga studenterna kan läsa kurser under sina internationella utbyten eller göra projekt och examensarbeten. Det ger våra studenter en bättre förberedelse för yrkeslivet och dess allt mer ökande krav på att kunna arbeta med människor från hela världen.

KTH har i dagsläget fem strategiska internationella partneruniversitet, varav fyra finns i Asien. Partneruniversiteten signalerar ett mer systematiskt och långsiktigt arbete och innehåller både utbildnings- och forskningssamverkan. Varje val av internationellt partneruniversitet bygger på ett ömsesidigt intresse om att utbyta studenter samt att skapa goda relationer mellan forskare. Det behöver vara såväl en viss volym som kvalitet i relationerna mellan KTH och de internationella partneruniversiteten. I dagsläget har KTH endast ett partneruniversitet i USA.

Under den korta resan hann delegationen också med att träffa en representant för Harvard. Även Harvard har sedan ganska nyligen en ansvarig person för internationalisering men saknar en internationaliseringsstrategi.

När man ligger i den absoluta toppen på rankinglistor har man inte sett behovet av att aktivt söka globala samarbeten som lika stort– tycks det mig. Dock fick vi intrycket att detta långsamt håller på att förändras och att Harvard skulle välkomna en inbjudan om att komma på besök till KTH och diskutera fördjupat samarbete. Så uppenbarligen vill även Harvard ändå söka sig utåt och ta nya initiativ.

I nästa steg kommer vi att skissa på modell och innehåll för samarbete mellan KTH och MIT. Jag har goda förhoppningar om en fortsatt dialog om gott samarbete inom området hållbara städer och stadsplanering.

Nytt system skapar nya rutiner och möjligheter

Snart har ett år gått med UKÄ:s nya kvalitetsutvärderingssystem. Kvaliteterna hos systemet, som spänner över både utbildning och forskning  är  många. Lärosätenas ökade egna ansvar, innebär dock samtidigt en ökad arbetsbörda.

Det är som alltid viktigt att värna effektiviteten inom vår verksamhet och därför gäller det att se över såväl kostnader som tid kring det administrativa arbete som följer i det mer breddade utvärderingsystemets spår. Genom att hålla ögonen på att systemet inte bygger byråkrati utan stärker kvaliteten kan detta säkerligen såväl identifieras som hanteras. Inget system är som bekant perfekt och varje kvalitetsutvärderingssystem har sina förtjänster, som svarat mot lärosätenas verksamhet i den tid de uppstått.

Ännu har vi inte sett hur kvalitetssystemet för delen forskning ska se ut. I mitten på december kommer jag tillsammans med några till att möta UKÄ på det dialogmöte kring detta. Högst sannolikt kommer det byggas upp kring lärosätenas egna utvärderingar av forskning. För KTH:s del är det snart dags för en ny Research Assessment Excercise (RAE).

KTH:s kvalitetssystem bygger på sexårscykler och när det gäller forskning gjordes RAE 2008 och 2012. Planeringen för nästa RAE bör dra igång under våren 2018. År 2019 kommer KTH:s hela kvalitetssystem att utvärderas av UKÄ. Helhetsbilden för alla kommande såväl egeninitierade som av UKÄ initierade kvalitetsutvärderingar måste dock ses så att arbetsinsatserna inte tar över all annan verksamhet.

Efter att ha genomfört en omgång tematiskt utvärdering inom hållbarhet i utbildningen  som bygger på självvärdering kan vi se att det krävs en tämligen omfattande arbetsinsats.

Fördelarna med denna utökade introspektion är dock många. Genom att återkommande blicka inåt på den egna verksamheten blir det också tydligare och förhoppningsvis enklare att se vad inom lärosätet som kan och bör utvecklas respektive avvecklas.

Systemet kommer att formas av brukarna, det vill säga lärosätena, och förhoppningen är för KTH:s del att när det nya kvalitetsutvärderingsarbetet blir inbyggt i verksamheten blir det ett löpande tillika självklart arbete – som inte bara kopplar till UKÄ:s utvärderingscykler vart sjätte år. Här ska det bli intressant att se, utan att i förtid måla upp risker hos systemet, hur olika lärosäten väljer att bedriva arbetet med kanske olika fokus, olika grad av engagemang, på olika nivå i organisationen och med olika arbetsinsats – vilket kan bli både missvisande och svårt att göra bra jämförelser utifrån. Men det återstår att se.

För att nämna ytterligare en tydlig fördel med det nya systemet, som nämns i en debattartikel, är att Sverige återigen kommer att ingå i det europeiska utvärderingsorganet ENQA( European Association for Quality Assurance in Higher Education). För KTH som ett internationellt universitet är det av stor vikt och kvalitet är inte bara ett honnörsord – det är en signal om KTH:s position i världen.

Arbetsro – en fråga om arbetsmiljö

Osäkra och kanske oklara arbetsvillkor och en ökad stress på grund av en alltför kontrollerad vardag. Det är några problem som dagens akademiker kan brottas med, som bekräftas i undersökningar som redovisas i tidningen Universitetsläraren. Men den akademiska arbetsmiljön kräver såväl trygghet som tydlighet.

Den ena undersökningen, en rapport från EU-organet Eurydice visar att det finns en trend mot minskad trygghet i anställningarna och fler som arbetar deltid. På KTH ser vi liknande tendenser.

För snart en månad sedan kom regeringsbeslut avseende doktorander där det föreskrivs att doktorander ska anställas när det senast återstår tre års studietid. KTH har i remissvaret till Trygghet och attraktivitet- en forskarkarriär för framtiden pekat på flera viktiga internationella samarbeten där doktorandstipendium och postdoktorsstipendier är viktiga delar.

Regeringsbeslutet avseende doktorander tog dock ingen hänsyn till detta vilket för KTH nu innebär att normalfallet är det anställning som gäller för doktorander. I grunden är jag positiv till detta eftersom det innebär en trygghet för doktoranden, men också en möjlighet att delta i det akademiska livet fullt ut till exempel att kunna vara med i utbildning under laborationer. Det ger värdefulla meriter att kunna vara delaktig i en institutions alla aktiviteter.

Samtidigt behöver KTH nu se hur fortsatt goda internationella samarbeten ska kunna se ut när det gäller doktorander. Flera av våra samarbeten är utanför bistånds- och kapacitetsuppbyggnadsprogram eller EU-finansierat som är undantagna från anställning som doktorand. Just nu har vi påbörjat en dialog med våra internationella partner i denna fråga.

En god arbetsmiljö upprättshålls av oss alla och vi måste gemensamt försöka råda bot på, både genom regelverk, men också att en gång för alla göra upp med den förlegade bilden av en forskare som havandes en högre uppgift, ett kall, att lösa ett specifikt problem. Min bild är dock att den som vet att han eller hon får in pengar varje månad, som kan planera något mer långsiktigt än att behöva jaga nya forskningsmedel när man precis kommit igång, kan åstadkomma mer. Anställningstrygghet skapar forskar-ro, som i sin tur genererar resultat, lösningar och innovationer som gagnar samhället och dess utveckling.

Den andra undersökningen  handlar om att kontroll och bland annat publiceringskrav kan vara stressande för dem som arbetar och forskar inom akademin.

Att värna arbetsmiljö är inte bara en skyldighet för arbetsgivaren, det är en nödvändighet för den som vill lyckas i den internationella konkurrensen. Här finns mycket att göra – där den akademiska friheten – som ju är parad med ett akademiskt ansvar – inte blir en frihet från trygghet och återhämtning.

På KTH är en god arbetsmiljö något vi ska värna varje dag. Inte minst handlar det också om trakasserier, för vilket det är noll-tolerans. Såväl #metoo samt under senaste dagarna såväl Akademiupproret på Facebook samt #teknisktfel är tecken på att det rått brist på trygghet även på KTH, samt en tystnadskultur som inte skyddat eller hjälpt de som blivit utsatta. Läs mer i Metoo – och sen då? i Campi. KTH har i sin Mångfaldspolicy fastställt nolltolerans mot alla former av diskriminering, trakasserier, sexuella trakasserier och kränkande särbehandling. Det är det som gäller, alla avvikelser från detta måste vi ta itu med. Så upprätthålls en attraktiv studie- och arbetsmiljö som gynnar kreativitet i utbildning, forskning och samverkan.

Jämställdhet en fråga om kvalitet

Är jämställdhet en viktig fråga för en attraktiv akademisk miljö? Ja. Att skapa och upprätthålla en studie- och arbetsmiljö som ger kvinnor och män lika förutsättningar att på KTH lära, utbilda, forska och samverka är självklart 2017.

I förra veckan (8-9 november) deltog jag i en konferens anordnad av Committee for Gender Balance and Diversity in Research (kif, www.kifinfo.no ). Det är en kommitté inrättad av regeringen i Norge, som har haft sitt uppdrag sedan 2004.

Konferensen, med titeln Creating a competitive edge through diversity leadership for Nordic research excellence towards 2030 pågick under två dagar. Jag var inbjuden för berätta om KTH:s jämställdhetsarbete i allmänhet och ledarskapet i synnerhet bland annat hur ökad jämställdhet behövs för att öka den nordiska forskningsexcellensen. I en panel tillsammans med rektorerna från Oslo Universitetet (University of Oslo), Köpenhamns Handelshögskola (Copenhagen Business School) och Islands Universitet (University of Island) diskuterade vi detta.

Jag insåg under konferensen att KTH:s arbete med jämställdhetsintegrering och ökad jämställdhet uppmärksammas just nu både i och utanför Sverige. Det är arbetet inom ramen för jämställdhetsintegrering med att inrätta av ett ”Equality office” och programmet Genus och förändringsledarskap (GOFL) som särskilt uppmärksammas. Det är professor Anna Wahl, vicerektor med ansvar för jämställdhet och värdegrund, som leder det operativa arbetet på KTH. Anna Wahl är en mycket respekterad forskare inom genus, organisation och ledarskap. Jag har stora förväntningar på att arbetet ska accelerera utvecklingen mot ett jämställt KTH.

Jag hade tillfälle att lyssna på en rad forskare inom området jämställdhet och mångfald vilket alltid är nyttigt. Några saker fastnade speciellt.

Fastän de nordiska länderna är kända för att kommit långt i arbetet med jämställdhet i allmänhet så gäller det inte inom akademin (den så kallade nordiska paradoxen). Där är vi snarare medelbra och inte bättre än flertalet andra länder i Europa. Det tål att tänka på.

Jag är lite oroad över att flera tidningar, som SvD, under den senaste tiden skriver att det är enbart politisk styrning som gör att vi arbetar med jämställdhetsfrågan. Samt att man drar frågan till att autonomin är hotad. För mig är jämställdhet en kvalitetsfråga och något som bör vara självklart för alla lärosäten som har ambitioner att vara nationellt och internationellt framgångsrika. För KTH:s del betyder det att det inte bara är fråga om antalet kvinnor och män, som är nog så viktigt. Rent konkret handlar det mer om att KTH ännu inte lyckats vara tillräckligt attraktivt för talangfulla kvinnor.

KTH har ett stort ansvar som handlar om att såväl kvinnor som män ska finna det attraktivt att läsa till ingenjör, arkitekt eller tekniklärare samt att forska inom områdena. Det blir till exempel svårt för industri och samhälle att ha en balans mellan kvinnor och män på olika positioner om inte KTH, som ändå står för drygt en fjärdedel av alla utexaminerade ingenjörer, lyckas attrahera kvinnor. Själv prioriterar jag just nu frågan om kvinnor och män framför mångfaldsarbetet (https://www.dn.se/debatt/ ) eftersom min möjligen något ovetenskaplig hållning är att arbetet för kvinnors möjligheter också brukar gynna mångfald. Genom att synliggöra och motverka ojämställdhet mellan män och kvinnor, ökar medvetenhet om andra maktobalanser.