Hoppa till innehåll

Stor tilltro till ingenjörskonsten

Innovativ och intelligent. Det är egenskaper som förknippas med ingenjörer – kreativ är ett annat. Det är givetvis både smickrande och sporrande. Men kanske ännu viktigare är tilltron till att vi med teknikens hjälp ska kunna möta de stora samhällsutmaningar vi står inför.

Det är några av slutsatserna i den SIFO-undersökning som Sveriges Ingenjörer låtit göra och som presenterades för några veckor sedan.

Av de 1000 18-79-åringar som blivit intervjuade i undersökningen är det över 80 procent som ser ingenjörsbanan som ett framtidsyrke. Tilltron till att ingenjörer med hjälp av ny teknik kan hitta lösningar är stor. Till exempel när det gäller att rena avloppsvatten, skapa hållbar energi och hållbara städer. Ny teknik kan ge oss sådant som rent dricksvatten och god sjukvård bland annat.

Knappt 85 procent av de tillfrågade anser också att den tekniska utvecklingen är avgörande för Sveriges konkurrenskraft.

Den svenska ingenjörskonsten har alltid varit tätt sammanflätad med näringslivets och välfärdssamhällets utveckling. Innovationer och industrialisering har gått hand i hand. Detta samspel blir om möjligt än viktigare på en alltmer globaliserad marknad. Det gäller både person- och erfarenhetsutbyten på alla nivåer där kunskap och kompetens hela tiden behöver matchas mot såväl verklighet som arbetsmarknad.

De attityder som speglas i undersökningen talar sitt tydliga språk och visar hur viktig KTH:s roll som tekniskt lärosäte är. Här finns ett stort förtroende att värna och leva upp till. Den här terminen har många tagit sin examen vid KTH och det är alltid lika spännande att följa dem på den globala arbetsmarknaden.

Genom att välja en utbildning i teknik öppnas många möjligheter att följa sitt intresse från artificiell intelligens i Silicon Valley till att bidra till teknikutveckling för jordbruk i Afrika.

Efter att ha varit rektor i drygt ett halvår för ett av Europas främsta tekniska lärosäten känns det fantastiskt att se den gedigna forskning och utbildning som bedrivs och den enorma potential som finns i vår organisation. Jag ser fram emot att ta nästa steg i höst.

Men först önskar jag alla som bidragit – forskare, lärare, studenter och administrativ personal – till att varje dag göra KTH ännu lite bättre – en riktigt skön sommar.

 

Bloggen är tillbaka i mitten av augusti igen.

Olika utbildningar kräver olika resurser

Äntligen! Det skulle man kunna säga med tanke på att startskottet gått för regeringens utredning av styrning av och resurstilldelning till universitet och högskolor.

Det nuvarande systemet infördes i samband med högskolereformen 1993 och något samlat grepp har inte tagits sedan dess kring dessa frågor, samtidigt som samhället genomgått en kraftig omvälvning när det gäller globalisering och digitalisering under de 25 år som gått. Det landskap där lärosätena verkar i dag ser mycket annorlunda ut.

Men även om utredningen ”Styrning för starka och ansvarsfulla lärosäten” är efterlängtad på många håll är det några saker som är viktiga att påpeka.

Det handlar om mycket stora system som tar tid att förändra och utveckla. Därför gäller det att ta tillvara det som fungerar väl och här måste det finnas ekonomiskt och autonomt svängrum för att byta riktning – inte minst för de stora universiteten. Centralt med nytt resurssystem måste vara att olika utbildningsområden ställer olika krav för förutsättningar för lärande. Arkitekt- och ingenjörsutbildningar kräver till exempel infrastruktur, som inte bara stödjer lärande utan också förbereder för yrkeslivet. Det måste ett nytt resurssystem ta hänsyn till. Att återkommande krav rests på att utbildning ska byggas ut utan att det funnits kostnadstäckning och anslagen urholkats har påpekats många gånger, men tål att göras igen.

En annan viktig sak är att möta behovet av tydliga och begripliga modeller som är lätta att navigera bland och följa inte minst när det gäller forskarutbildningen. Låt det bli lätt att göra rätt.

Utredningen ska bland annat också titta på det livslånga lärandet och i utredarens uppdrag ingår att föreslå ”hur styrningen bör utvecklas för att säkerställa att olika gruppers utbildningsbehov kan tillgodoses, särskilt när det gäller möjligheten till livslångt lärande”. Det är givetvis bra, men tidsperspektivet är oroande eftersom det lär dröja innan utredningen, som ska vara klar i början av december nästa år, blir omsatt i praktisk verklighet ute på lärosätena.

Frågan om löpande kompetensutveckling av yrkesverksamma för att samspela mot arbetsmarknad och omvärld kan inte vänta https://www.svd.se/atgarder-behovs-for-att-klara-livslanga-larandet och det är viktigt att resurser till detta inte utgår från samma premisser eller pengapåse som den ordinarie utbildningen.

 

För höga förväntningar på universiteten?

Allt oftare möts vi representanter för högre utbildning av en förväntan om att vi ska lösa många problem som hänger samman med en föränderlig arbetsmarknad med ökande krav på omställning av kompetens och mer fokus på det livslånga lärandet.

Jag hör klagomål på långsamma processer inom högre utbildning, ovilja att arbeta med validering och bedömning av reell kompetens samt synen att lärosätena själva bestämt att bara arbeta med program.

Dessa och liknande påstående bör förstås bemötas, men vi kan också ta dem som ett sätt att utveckla våra universitet. Att erbjuda utbildning, forskning och samverkan med hög kvalitet är centralt. Att bevara det som stödjer det arbetet är nödvändigt samtidigt som vi måste reflektera över varför vi gör saker på ett visst sätt. Innebär våra processer att det vi gör är ineffektivt och att det inte nödvändigt vis sker med hög kvalitet? Ja, då måste vi vara beredda att göra om och göra rätt.

I många fall är resultatet av våra ansträngningar beroende av andra statliga myndigheter. Det gäller till exempel arbete med beredskapsjobb i staten, praktikplatser för nyanlända och för sådana med funktionshinder. När väl detta fungerar visar det sig att det går bra.

Genom årens lopp finns många goda exempel på utbildning för olika målgrupper som inte nödvändigvis behöver följa ett helt utbildningsprogram. Ett sådant är Sfinx  som riktar sig till personer som har en utländsk ingenjörsexamen. Dessa erbjuds kurser i svenska, möjlighet till påbyggnadskurser i sitt ingenjörsområde och kunskaper om svenskt arbetsliv. Det har varit ett framgångsrikt program under de nästan tio år det varit igång.

Ett annat gott exempel som bygger på egna initiativ inom KTH är programmering för nyanlända .  Även detta ser ut att gå utmärkt.

Att vara redo att diskutera det livslånga lärandet och kompetensutveckling kräver att vi på KTH försvarar vårt huvuduppdrag; nämligen det att utbilda dagens och morgondagens arkitekter och ingenjörer. Till hösten har KTH i Sverige 29 procent av alla ansökningar inom arkitekt och ingenjörsområdet. Så många av de sökande vill utbilda sig vid KTH!

Men det vi kan göra bättre är att fundera på hur vi är redo att möta det ökande behovet av kompetensutveckling. Här finns hela raden av utbildningsmetoder från distanslärande, uppdragsutbildning till mooc:ar. Det finns många möjligheter men dialogen med KTH:s uppdragsgivare, nämligen regeringen, blir viktig. För gör vi mer av livslångt lärande blir det mindre av vår huvuduppgift. I alla fall med dagens tilldelningssystem. Och det är väl ändå inte meningen?

 

KTH:s plats i världen

I veckan blev KTH utsett till ett av de tre bästa lärosätena i Sverige när det gäller internationalisering. Det är ett kvitto på att allt det arbete som läggs och har lagts ner för att göra KTH mer internationellt gett resultat. Det är mycket glädjande.

Gemensamma publiceringar, forskar- och studentutbyten, samarbeten med strategiska partneruniversitet är några av många viktiga pusselbitar för att allt  tydligare sätta KTH på världskartan.

Men för att se hur vi står oss i den globala konkurrensen är dock ranking en viktig värdemätare – en annan föga vetenskaplig, och högst personlig är det bemötande man får när man säger att man kommer från KTH Royal Institute of Technology ute i världen. Att KTH är känt på Harvard och MIT är tydligt, däremot har vi en väg kvar att gå att göra avtryck i andra branscher.

Amerikaner har högre förtroende för militären än för universiteten, enligt en undersökning som refereras av Times Higher Education. Efter att ha frågat drygt 10 00 amerikaner framkom att endast 14 procent ett högt förtroende för universiteten mot 26 procent för militären. Dock hamnar förtroendet något högre för vetenskapssamhället i stort nämligen 19 procent. Studien visade också stora skillnader i synen beroende på härkomst, ideologi och religion. Det kan te sig oroväckande, men också aningen svårt att förstå när man får möjlighet att under en studieresa få en glimt av just det amerikanska vetenskapssamhället.

KTH kan dra större nytta av bilden av Sverige än vi gör. I USA är man nyfiken på flera saker från Sverige. Så observeras att Sverige är snabbt på att ta till sig tekniska lösningar, det gäller inte minst digitalisering. Vi såg bland annat att det amerikanska bankväsendet har stora steg kvar att ta. Därför kan KTH berätta mer om forskningens nyttiggörande och hur vi arbetar med innovationer från forskning. I USA vet man om att Sverige fortsätter att ligga högt när det gäller innovationer.  När vi besökte ett antal innovationshubbar och där på plats pratade med några nystartade företag så såg jag att vi på KTH kan vara otroligt nöjda över de resultat som KTH Innovation har. Det är ytterligare en sak att ha med sig när vi talar KTH i världen.

Internationell inspiration ger mersmak

Att med jämna mellanrum orientera sig i omvärlden är nödvändigt både för att jämföra hur vi på KTH står oss i konkurrensen och för att hämta inspiration till nya sätt att göra saker. För övrigt är det lätt att bli imponerad av saker och ting i USA eftersom de också är så bra på att kommunicera.

Förra veckan tillbringade jag i USA på IVA:s Royal Technology Mission 2017 (RTM17). Fokus för veckans besök var digitalisering i vid bemärkelse och dess påverkan på olika områden, från besök på IBM och demo av ”Watson” till Google, JP Morgan-storbanken i USA samt NIH, NASA och AstraZeneca.

Oavsett forskningsområden så är kunskaper om ”big data”, automation och machine learning centrala för att hantera stora datamängder och förklara komplexa problem. Temat för resan handlade dessutom om forskningens nyttiggörande för samhället i stort och hur innovationer och entreprenörskap bidrar till samhällsutvecklingen.

Artificiell intelligens, machine learning och ”internet of things” är fokus också för Harvards School of Engineering and Applied Sciences. Skolan, som troligen är en av de minsta på Harvard, har nyligen tagit emot en stor donation vilket möjliggör tillväxt. Trots sin relativa okändhet så har det funnits ingenjörsämnen på Harvard sedan senare delen av 1800-talet. Precis som vi på KTH, funderar man på denna skola på hur man ska ta sig an de tvärvetenskapliga samhällsutmaningarna såsom klimat, vatten och energi. Jag funderade i stället på varför Harvard med sin världsledande utbildning och forskning ibland annat humaniora,ekonomi, juridik och medicin ska satsa på ingenjörsvetenskap när man istället kunde ha ett tätare samarbete med MIT?

MIT:s MediaLabs visade hur en miljö skapats för optimal kreativitet i praktiken. Den är internationellt välkänd och vid detta laget 30 år. För mig blev detta återigen en påminnelse om att KTH:s områden ingenjörsvetenskap och arkitektur hela tiden måste slå vakt om infrastruktur och labbmiljöer så att vi inte glömmer den andra delen i devisen ”vetenskap och konst”. ”Konst” i bemärkelsen ingenjörskonst” och detta gäller i allra högsta grad för utbildningsmiljöerna.

Ett annat spännande besök var på Janelia Research Campus, ett institut som startade cirka 2005 där vi också mötte en av 2014 års Nobelpristagare i kemi, Eric Bretzig. Detta var ett institut som med stöd från Howard Hughs Medical Institute formats med syftet att enbart forska. Där finns ingen tenure track men forskarna utvärderas var 5:e år (ska bli var 7:e  år) och får fortsätta på institutet om man ser resultat. Det var helt klart att man värderade högt rankade publikationer, genomslag och förmågan att kunna demonstrera forskning som tillkommit genom teamarbete.  Detta sätt att mäta prestationer regelbundet kan säkert nyttjas i Sverige, men möjligen i stället som en starkare och systematisk del av medarbetarsamtal och lönesättande samtal.

Under besök på några innovationshubbar så var Mass Challange i Boston verkligt spännande. Via donationer eller sponsorer finansieras hela verksamheten och de erbjuder gratis stöd att utveckla individers idéer ända fram till startup. Ett positivt grepp är att dessa sponsorer också går in och erbjuder experthjälp till exempel juridisk expertis i avtalsskrivande. Att driva innovationskontor genom sponsorer som därutöver bidrar med sin expertis i olika frågor har visat sig mycket framgångsrikt.

Besöket i kongressen i Washington och möjligheten att lyssna på reflektioner kring det ekonomiska läget i USA och den nye presidenten satte i övrigt knorr på veckan.