Vill designa teknik så vi inte mår dåligt av den

NYHET

Publicerad 2019-03-13

Hallå där, Kia Höök, professor i interaktionsdesign vid KTH. Du fick nyligen din bok "Designing with the Body: Somaesthetic Interaction Design" utgiven på MIT Press. Kan du kort berätta vad den handlar om?!

– I boken skriver jag om hur ett kroppsligt (soma) estetiskt förhållningssätt har hjälpt oss skapa helt nya sätt att interagera med digital teknik. Jag hävdar — bestämt — att vi behöver gå från interaktion som i första hand varit språkligt orienterad till en erfarenhets-, upplevelse-, och estetiskt orienterad designansats. En långsammare, sundare och mer välgrundad designmetod som harmonierar med våra kroppar.

Kia Höök, professor i interaktionsdesign vid KTH.

Ämnet somaestetisk design dyker upp då och då? Kan du berätta kort om detta och på vilket sätt är det är relevant för vårt samhälle 2019?

– Just nu utvecklas det massor med spännande nya sätt som vi kan interagera med digital teknik - bortom mobila appar och webbgränssnitt. Material som ändrar form, robotar, blickriktning, sensorer på kroppen, interaktiva textilier, värme och till och med interaktion inuti kroppen. Men hur skapar vi god design med sådana material? Somaestetik handlar design i harmoni med våra kroppar där vi ser känslor och tankar som tätt, tätt kopplade processer.

Jag läste precis en intervju med dig där du tar upp den etiska aspekten av digitaliseringen av samhället. Till exempel att du inte var helt förberedd på att betyg- och rekommendationssystem skulle leda fram till filterbubblor längre fram. Vilka problem ser du här idag som måste adresseras?

Kias bok "Designing with the Body: Somaesthetic Interaction Design".

– Om vi inte ändrar vårt förhållningssätt till digital teknik tror jag att vi kommer bli än mer stressade, ännu mer så att säga fastgjutna i design som skapar beroenden som vi inte riktigt mår bra av. Vi måste fördjupa och förändra interaktionen med digital teknik så att vi sätter våra kroppar, känslor och djupa sociala relationer i framsätet, effektivitet och korta kickar i baksätet.

Slutligen: Hur designar vi teknik så att den är så inkluderande som möjlig när det kommer till aspekter som kön, klass och kultur? Är den typen av gruppindelningar ens relevant idag?

– För mig har det somaestetiska synsättet gjort att jag "ser" olika kroppar, olika upplevelser, olika kulturella synsätt och hur detta i sin tur påverkar designarbetet. Jag kan inte skapa samma design för en gammal kropp som för en ung, inte samma design för en kropp med smärta som för en idrottsatlet, inte samma design för kvinnlig hälsa som för manlig, och så vidare. Detsamma gäller klass, kultur och praktik. Det blir omöjligt att prata om en "normal" användare. Det är befriande och utmanande.

Berättat för: Peter Ardell