Mänskligare vård bygger på tillit
Medias granskning av äldrevården under pandemin satte press för förändringar. Politikens svar efter granskningar är ofta fler riktlinjer och en ökad styrning av personalens arbete – vilket gör det svårare att individanpassa vård och omsorg efter de äldres behov. Det menar forskare vid KTH som undersöker hur vården av äldre i hemmet kan förbättras.
– Det behövs en kulturförändring med ökad tillit till personalen. De vill ha större frihet att fatta beslut ute på plats hos de äldre för att kunna ge vård efter individuella behov, säger forskaren Magnus Eneberg , som genomfört undersökningen med hjälp av metoder från tjänste- och systemisk design.
Han har i en rapport granskat hur vård och omsorg av äldre i hemmet fungerar i praktiken, med exempel från verksamheter i södra Stockholm.
Medarbetarna inom vård- och omsorgsorganisationerna har haft en viktig roll i projektet. De har utbildats inom tjänstedesignmetoden, genomfört observationer och intervjuer inom varandras organisationer, och deltagit i workshops för både analys och förändringsarbete.
Forskarnas slutsats är att de inblandade aktörerna – hemsjukvård, hemtjänst och rehabiliteringsteam – behöver öka samverkan i syfte att upprätthålla en god vårdkvalitet.
Bära hundhuvudet
Flera problemområden har undersökts. I ett av dem – hur verksamheten ska styras och utvärderas – kan goda intentioner få motsatt verkan, visar studien. När äldrevården granskades under pandemin upplevde inte sällan personalen närmast vårdtagarna att de fick bära hundhuvudet för brister och fel som uppdagades, påpekar Magnus Eneberg.
Kritiken skapade en rädsla för att begå nya fel och verksamheter stramades åt genom detaljerade riktlinjer. Men det har inte varit till gagn för omsorgen, menar forskarna.
– Att personalens handlingsutrymme minskar leder i förlängningen till en sämre vårdkvalitet, säger Magnus Eneberg och fortsätter:
– Det finns en press i att personalen ska dokumentera alla besök och vad de gör hos vårdtagarna. Detta leder till en ökad administration och inte sällan en känsla av att vara övervakad.
Patienten i centrum
Forskarna lyfter fram att en ökad samverkan mellan sjukvård, hemtjänst och rehab-personal är kvalitetsdrivande. Det kan handla om att delegera arbetsuppgifter och att överföra kunskap över professionsgränser.
– Att man pratar med varandra över organisations- och professionsgränser helt enkelt, både om hur man ska lösa specifika uppgifter i den dagliga omvårdnaden och om mer långsiktiga frågor som kan vara att ha bättre uppsikt över de äldres hälsotillstånd.
Syftet med en integrering av vårdinsatserna är att kunna sätta patientens behov i centrum.
– Det leder också till att arbetstillfredsställelsen ökar. Medarbetarnas motivation och drivkraft stärks genom att man samarbetar, lär av varandra och utvecklar ny kunskap tillsammans, säger Magnus Eneberg och fortsätter:
– Det är allmänt känt att ökad samverkan är positivt. Vår forskning fokuserar på att identifiera vad som förhindrar samarbetet och att ta fram gemensamma utvecklings- och innovationsprojekt.
Ofrivillig ensamhet
Nästa steg är titta på konkreta lösningar. Bland annat vill forskarna undersöka hur man kan utveckla de individuella planer som tas fram när en patient skrivs ut från sjukhus och som beskriver hur den fortsatta omvårdnaden i hemmet ska se ut och samordnas av vårdgivarna.
– Det har inte funkat så som det är tänkt. Nu vill vi driva detta framåt i samarbete med de inblandade aktörerna, säger Magnus Eneberg.
Ett annat område handlar om att minska ofrivillig ensamhet och passivitet.
– Flera organisationer har visat intresse för ett gemensamt forsknings- och utvecklingsprojekt kring dessa frågor, dels de som deltog i det tidigare projektet, men även Riksidrottsförbundet och ett brädspelsföretag.
Text: Christer Gummeson