Istvan Furo

Född i Ungern, skolgång lyckligen avslutad med doktorering i fysik på ELTE, Budapest. Ankom som postdok i 1987 till Sverige, där jag har bosatt mig sedan dess (oförklarligt dragen till mörker och snö och, möjligen, andra attributer?). Mindre turer utomlands (forskare Budapest 1989, och gästprofessor i Nancy, FR 1995, Paris 2001, Wellington, NZ 2003). Bitr lektor vid Lunds universitet, 1990. Lektor vid KTH, 1994. Professor i Fysikalisk kemi vid KTH, 2006. Ofta är ansvarig eller chef för något sedan 1999. Principal scientist på deltid vid GE Healthcare/Cytiva, Uppsala 2018-20. 

Sedan 2018, prefekt för Inst f kemi. Fortfarande tror på att universitetens existensberättigande uppgift är att undervisa och att göra det med hög ambitionsnivå. Dessutom tycker jag att univesitetens själ rättar sig dåligt till en ledning av alltför hierarkiska och rektangulära drag. 

Min forskning är till stor del definierad av min förkärlek för NMR-spektroskopi och dess olika varianter. Som brukligt även för mänsklig kärlek, hålls denna relation levande av metodens ofta subtila komplexitet. Lite förenklat utvecklar jag NMR-baserade metoder och använder dessa för att studera olika material och processer, såsom nanokoldispersioner, jonernas beteende i vätskor och fasta material, vatten i cellulosa och dess släktningar, och olika molekylära fenomen i porösa system.

Forskning och undervisning möts när man handleder doktorander. Jag hade privilegiet att samarbeta med duktiga, ihärdiga och mycket trevliga personer.  Jag hoppas att de tillåter mig att vara stolt över dem.