300 högskolepoäng - och sju guldmedaljer

Här får Maja Reichard ta emot sitt diplom i Stockholms stadshus.Till höger ser vi KTH:s prorektor Mikael Östling. Foto: Kalle Börjeson.
Publicerad 2018-12-20

Grattis, Maja Reichard. Du har efter sju år tagit examen på KTH samtidigt som du vunnit 24 medaljer i Paralympics och världsmästerskap i simning. Är du överraskad eller samlad över hur du känner dig?

– Framför allt är jag fantastisk nöjd. Jag har vetat att jag vill klara av att ta ut en examen parallellt med simmandet. Samtidigt har det funnits de som tvivlat. Det finns många som förmodat att man inte kan ta en examen för att man inte kan se. De har frågat mig saker som "Kommer du klara av detta?", "Är detta rätt utbildning?" eller bara sagt "Det är en tuff utbildning". 

Låter väldigt opeppigt och negativt?

– Ja, men människor har nog inte sagt det för att vara opepp. Samtidigt är det ändå de här sakerna folk framför. Själv har jag satt upp mål och trott att jag ska klara av det. Detta har varit ett mål för mig så himla länge, jag skulle hit. Så jag är väl samlad då.

Berätta om resan när du tagit 300 högskolepoäng inom civilingenjörsprogrammet Energi och miljö samtidigt som elitidrottandet genererat bland annat sju guldmedaljer!

– Det absolut största höjdpunkten var 2012. Jag hade pluggat på KTH i ett år och klarat alla tentor samtidigt som jag tog guld i simning i Paralympics. Detta är svårslaget. Men samtidigt har det varit tufft. Att pussla ihop träningsläger med tävlingar och föreläsningar, vardagslivet samt att äta och sova. Utan mina fantastiska studiekamrater hade det inte gått. De hjälpte mig på olika sätt, bland annat genom att ta anteckningar på föreläsningar. Då jag inte ser något måste jag ligga steget före i planeringen hela tiden, till exempel med att beställa studentlitteratur. Då lärarna är vana att jobba visuellt med powerpoint och att rita på tavla så var jag tvungen att preppa dem också, i förväg. Men inte för långt i förväg, för då glömmer de.Så jag vände nog upp och ner på deras värld, och så länge jag är den förste som inte ser så har de inte haft så många att vända sig till. Det har ju bara varit jag som kunnat hjälpa dem. Kan säga att somrarna inte alltid inneburit studieledighet för mig, ha ha!

Hur har sporten hjälpt dig att prestera bättre i dina studier? Gäller det omvända?

– Sporten har hjälpt mig med studierna. Jag har blivit extremt målinriktad, och lärt mig att prioritera samt hålla många bollar i luften samtidigt. Lärt mig att sätta upp mål, och göra tidsplaner. Samtidigt kan man inte alltid topprestera på både KTH och i simningen samtidigt. Har jag haft en tuff period på KTH har jag kunnat slappna av när jag simmar. Man har alltid något som går bra. Om det inte gått bra på simningen kunde jag känna att jag presterade bra på KTH och vice versa. Att enbart leva med simningen har inte heller varit ett alternativ. Jag behöver tänka på saker och träffa andra människor. Känna att det finns en annan del av mig också.

Har du några tips till andra som överväger studier på KTH kopplat till en elitsatsning inom idrott?

– Våga prova! Jag tror att man har en fördel av att ha båda erfarenheterna. När man lägger av med idrotten så har man en bra utbildning att falla tillbaka på. Man behöver inte ta tag i pluggandet då. KTH är dessutom ett riksidrottsuniversitet och det bjuder på möjligheter att flytta tentor och andra studieaktiviteter så detta bättre passar med idrottandet. Det går också att göra upp individuella studieplaner. Jag har haft en sådan under hela min studietid. 

Vad händer nu? Du har redan jobb va?

 – Ja. Jag jobbar på WSP som hållbarhetskonsult. Jätteroligt att få arbeta med de frågor som jag pluggat. 2018 har varit utvärderingsår när det gäller simningen då jag går från studier till jobb. Att gå från ett läge där man bestämmer över sin tid rätt fritt till att ha en arbetsgivare som styr den. Ja, jag simmar fortfarande.

Berättat för Peter Ardell

Innehållsansvarig:press@kth.se
Tillhör: Forskning
Senast ändrad: 2018-12-20