Vem kommer att skriva framtidens böcker? (Foto: Markus Schreiber)

Artificiella författare på frammarsch

ROBOT

Publicerad 2016-05-11

Robotar som framtidens romanförfattare. Tekniskt är det redan möjligt, men frågan är om det finns läsare – vem vill kommunicera med en maskin?

Ska även personer inom kreativa yrken, som författare, känna sig hotade av robotars framfart inom arbetslivet? Numera är det i alla fall möjligt för datorer att skriva skönlitteratur, mer eller mindre självständigt.

Försök och experiment har pågått, på olika nivåer, under flera år. Ett av de första litterära verken genererad av en dator anses vara True Love, en 320-sidors roman som gavs ut 2008 baserad på Leo Tolstojs klassiker Anna Karenina. Boken är skriven i en stil som efterliknar den japanske författaren Haruki Murakami.

Nicklas Lundblad.

Enligt Nicklas Lundblad, expert inom artificiell intelligens och adjungerad professor vid KTH, är principen för robotförfattande enkel – det handlar om att mata in ett tillräckligt stort antal existerande böcker, låta datorn bryta ned den grundläggande gemensamma berättelsen till ett mönster och sedan fylla på med ett språk.

Därefter behövs, än så länge, en mänsklig insats av en redaktör, lektör eller liknande för att säkerställa en logiskt sammanhängande berättarstruktur, menar han.

– Underförstått i den här frågan är oftast tanken om att robotar kan ersätta dagens författare. Jag tror i stället man ska fråga sig hur de kan arbeta ihop, säger Nicklas Lundblad.

Han ser framför sig utvecklingen av fler verktyg inom artificiell intelligens som kan stötta författares arbete, både när det gäller skrivtekniska färdigheter och inom kreativa processer. Det kan handla om avancerat stöd för att stimulera ordrikedom, förbättra språkstil, grammatisk kontroll och att hjälpa till med intriger, händelseförlopp och dramaturgi.

Datorer som genererar fiktiva berättelser anses vara en av de största utmaningarna inom forskningsområdet artificiell intelligens. Enligt Nicklas Lundblad ställer den allt snabbare utvecklingen inom området människan inför frågor också om vår existens: Vad händer med vårt samhälle och vår självbild om vi lyckas skapa så intelligenta maskiner? Är vi inget annat än maskiner själva?

– Vi har länge känt i hjärtat att det finns saker som människor kan göra men inte maskiner. Men detta är något vi hela tiden tvingats backa ifrån i takt med teknikens framfart, inte minst inom it-området.

Vad är det största hindret som återstår innan vi kan se fullt utvecklade författarrobotar?
– Efterfrågan. Jag undrar om det verkligen finns människor som vill köpa robotförfattade böcker. Den allra första boken skulle förstås vara intressant, men därefter är det tveksamt.

Varför inte?
– Jag tror att god litteratur handlar om kommunikation mellan människor, det förutsätter en röst som kräver ett medvetande. Intelligens är en relativt begränsad sak, men med medvetande är det annorlunda.

– Eller så har jag fel, kanske är jag född i fel århundrade och alltför präglad av min tids värderingar för att förstå detta fullt ut.

Kan det vara möjligt att utveckla datorer med någon form av medvetande?
– Jag vet inte om det är möjligt, eftersom vi inte vet vad ett medvetande är. Vi kan inte besvara den frågan på ett vetenskaplig tillfredställande sätt – än så länge är vårt medvetande ett stort mysterium.

Text: Christer Gummeson