Rymdfilmer göder forskningen
Både science fiction-filmer och rymdforskningen söker svar på de stora frågorna. Men forskarna tycks ha betydligt större framtidstro än filmmakarna.
Amerikanska rymdstyrelsen Nasa har länge insett betydelsen av drömfabrikens produktioner. Numera deltar forskare från organisationen som vetenskaplig rådgivare under förarbetet i de flesta påkostade Hollywood-filmer som utspelas i rymden.
Så var exempelvis fallet när Sandra Bullock slogs med rymdskrot i thrillern Gravity och det gäller även för Ridley Scotts kommande storfilm om astronautlivet på Mars, påpekar Anna Åberg, forskare på avdelningen för teknikhistoria på KTH.
– Självklart vill Nasa bidra med ett vetenskapligt perspektiv, man vill att filmerna ska ge en så korrekt faktabild som möjligt. På köpet kan man få andra positiva effekter – inspirera filmmakarna till idéer som man själv ömmar för och på ett generellt plan stärka gemene mans intresse för utforskningen av rymden.
Enligt Anna Åberg har Nasas intressen i filmen ökad i betydelse i takt med budgetnedskärningarna, inte minst sedan rymdkapplöpningen mellan USA och Sovjetunionen gick i graven efter kalla krigets slut. Genom att engagera filmpubliken hoppas man kunna stärka stödet för att motverka nedskärningarna av rymdprogrammet, menar hon:
– Få andra vetenskapsgrenar har tjänat så mycket på filmindustrin som rymdforskningen. Science fiction-äventyren både inspirerar till nya rön och ger folkligt stöd för den resurskrävande forskningen.
Våld och konflikt säljer bättre
Men framför allt hämtar rymdforskning och science fiction-filmer sin dragningskraft i de stora existentiella frågorna som de båda söker svar på, menar Anna Åberg. Vart börjar och slutar livet? Är vi ensamma i universum? Om det finns andra varelser – är de hotfulla?
Medan vetenskapen har en positiv eller neutral ansats – att flytta fram gränserna, hitta nya material, upptäcka och undersöka nya platser och livsbetingelser – är filmernas grundton ofta mer dystopisk med annalkande katastrofer och hotfulla främlingar.
Inte så konstigt, enligt Anna Åberg. Medielogiken fungerar så, våld och konflikt säljer bättre.
– Att måla upp pessimistiska scenarier fungerar som ett sätt att bearbeta våra rädslor och göra oss rustade inför vad som kan komma att hända i framtiden, säger hon.
Viktig roll för demokratin
Filmernas avancerade, fantasifulla teknologier influerar både lekmän och experter på högst påtagliga sätt. Exempelvis har mänskliga robotar, cyborg-figurer som Terminator, påverkan på allmänhetens attityder till proteser inom sjukvården, enligt undersökningar som Anna Åberg gjort. Å andra sidan vittnar både protesforskare, astronauter och rymdforskare i allmänhet att sci-fi-filmer varit avgörande för deras yrkesval, konstaterar hon.
Hur brukar påverkan se ut – går filmerna först och vetenskapen efter?
– Nej, det är snarare en växelverkan som kan vara svår att reda ut. Båda tjänar på och har nytta av varandra. Dessutom finns det forskare som även är science fiction-författare, och det kanske är en bra bild av hur sambanden ser ut, säger Anna Åberg.
Filmerna fyller också en viktig funktion som katalysator i samhällsdiskussionen menar hon. I kölvattnet av cyborgfilmer har det ofta startats forskningskritiska debatter kring exempelvis farhågan med robotar som supersoldater i framtida krig.
– Högteknologiska lösningar är en del av samhällsutvecklingen, men teknik både löser och skapar problem. Fiktionen utgår från det som redan finns och skruvar upp tonläget. Om det kan inbjuda till en diskussion om framtidens teknikanvändning spelar filmerna en viktig roll i det demokratiska samtalet.
För några år sedan startade Anna Åberg KTH-kursen ”Science goes fiction”, om fiktionens betydelse för teknikvetenskapen.
– Fiktionen är en av de viktigaste plattformarna för interaktion mellan forskare och allmänhet, därför är det också viktigt för studenterna att få inblick i den frågan.
Text: Christer Gummeson