Snabbare och trevligare virusdiagnoser

NYHET

Publicerad 2017-03-29

Den som någonsin fått en provtagningspinne upptryckt i näsan eller ned i svalget vet. Det måste rimligtvis finnas trevligare sätt att få diagnosen influensa fastställd. Forskare vid KTH jobbar nu med en ny diagnosteknik i form av en behållare som du andas ut i. Några minuter senare ska provsvaret anlända.

Så här lyder provtagningsanvisningen för influensa A/B och RS-virus: För provtagningspinnen horisontellt utmed näshålans botten mot bakre näshålan. Rotera pinnen mot näsväggen i 10-15 sekunder. Det vill säga tryck in pinnen långt in i näsan snurra den obehagligt länge. Framstår allt annat än skönt, eller hur.

Det finns fler kanske än mer viktiga nackdelar med dagens konventionella testteknik. Till exempel att provsvar kan dröja från timmar upp till dagar. Dessutom är det viktig att prov lämnas så tidigt som möjligt i sjukdomsförloppet då koncentrationen av virus är hög. Ju längre tid som går från själva insjuknandet, desto större risk att provsvaret är negativt trots att patienten drabbats av virus. Det krävs nämligen en mängd viruspartiklar för att tekniken ska ge utslag.

KTH-forskarnas nya lösning är tänkt att vara betydligt mer känslig då redan en väldigt liten mängd viruspartiklar behövs för att kunna ställa diagnos. Exakt hur många viruspartklar som krävs för att influensainfektion ska kunna fastställas återstår dock att undersöka.

– Vår forskning är tänkt att användas både i forskningssyfte, och för diagnoser, säger Wouter van der Wijngaart, professor i mikro- och nanosystem vid KTH.

Det Laila Ladhani, Gaspard Pardon, Wouter van der Wijngaart och de andra forskarna åstadkommit är främst två saker. Dels har de utvecklat en metod för att samla in viruspartiklar vilket görs i en behållare som patienten andas i. Denna metod har ingått i prekliniska studier vid sjukhus i Belgien. Dels har KTH-forskarna utvecklat en så kallad "femtoliter well array biosensor", en väldigt finkänslig sensor som ska klara av att upptäcka enstaka viruspariklar.

Forskningen har precis resultaterat i två vetenskapliga artiklar som publicerats i American Chemical Society vetenskapliga tidskrift samt PLOS One (Public Library of Science).

– För att vara tydlig så har vi med behållaren för att testa metoden att samla in virus använt en vanlig detektionsmetod. Vår egenutvecklade sensor har hittills använts tillsammans med modellproteiner, inte riktiga viruspartiklar. Det som återstår att göra är att placera vår egen sensor i behållaren och konstatera att de båda fungerar ihop. Så ytterligare något eller några års arbete återstår, säger Laila Ladhani, forskare på avdelningen för mikro- och nanosystem vid KTH.

Forskarna är dock mycket hoppfulla. Gjorda insatser är två viktiga steg mot en slutgiltig virusdetektor. Wouter van der Wijngaart berättar att tillverkningstekniken för diagnosverktyget har potential att vara billig. Prislappen kan dessutom minska ytterligare om exempelvis en stor pandemi utbryter och diagnostekniken kommer till användning då.

– Vid pandemier med hög dödlighet behövs flera miljoner tester. Exempelvis skulle testet kunna användas på större företag där personalen diagnosticeras innan arbetsdagen för att på det sättet hindra smittspridningen, säger Wouter Van Der Wijngaart.

Han tror däremot inte att testet i sin nuvarande utformning, en låg prislapp till trots, är aktuell i hemmen likt exempelvis graviditetstest.

Forskningsprojektet är ett svenskt-belgiskt samarbete som finansierats av EU. På KTH har doktoranderna Laila Ladhani och Reza Shafagh, Gaspard Pardon (postdoc) samt Wouter van der Wijngaart (professor) varit involverade i arbetet.

Här är ACS-artikel  och här finner du PLOS One-artikel.

Här presenterar Wouter Van Der Wijngaart tekniken på TEDxKTH talk.

Text: Peter Ardell

För mer information, kontakta Wouter van der Wijngaart på 073 - 325 40 21 eller wouter@kth.se.

Till sidans topp