In English further down.
Var allt bättre förr?
Jag får ofta höra ”Allt var bättre förr”. Speciellt när det kommer till administrationen av KTH. Det här är påståenden jag tror att vi kastar ur oss när vi inte har i balans i vardagen. Visst kan även jag med nostalgi se tillbaka på mina år på KTH och tänka ”Nog var det bättre förr”. Men jag kommer också ihåg min första tid här på KTH, då som ung kvinna. Den värld jag mötte var inte riktigt verklig för mig. Jag kom hem och sa ”Det är som att vara på ett studiebesök dag efter dag”. Men snart vände det och studiebesöket blev vardag. Snabbt insåg jag att om jag skulle vara kvar måste jag bestämma mig för att inte känna ängslan för den hierarki jag mötte. Där och då bestämde jag mig för att människor är människor och jag kommer att möta mina medarbetare som just människor. Det är nog det ställningstagandet som format mig under åren på KTH (det är trots allt väldigt många år som förflutit).
Mina medarbetare säger att jag är ”rak”. Det kan skrämma mig lite, för ibland används det även för en omskrivning för ”sanningssägare” eller ”dominant”. Inom stödverksamheten arbetar vi med JML-frågor (Jämställdhet, Mångfald och Lika villkor), precis som kärnverksamheten gör. När jag pratar med mina medarbetare så upplever jag att vi ser L:et som en större fråga än J och M. Troligen är det mycket lättare att i vardagen lägga märke till ojämlika villkor. Att möta någon som tycker sig ha rätt att uttala vad som helst på vilket sätt som helst är ju helt oacceptabelt. Troligen anser sig personen vara ”rak” men i själva verket är hen dominant. Det är i dessa situationer som varje åskådare borde vara rak och ge direkt feedback på vad som händer i exempelvis mötet eller hur ett mail är formulerat. För om vi inte gör det bidrar vi till en tystnadskultur där vi accepterar att vi inte är jämställda, där mångfalden glöms bort och likaberättigandet inte existerar.
Att det finns en organisatorisk hierarki är nog självklart för oss alla, men det betyder inte att vi inte ska försöka leva upp till den värdegrund som finns på KTH.
Och naturligtvis finns dessa problem även inom stödverksamheten. Därför startar vi nu grupputvecklingsaktiviteter under hösten med temat JML. Vi anser att verksamheter fungerar väl med hjälp av tydliga strukturer och funktioner, klara förväntningar och ett aktivt ledarskap. Så nu tar vi nästa steg och undersöker hur den sociala arbetsmiljön kan utvecklas. Tanken är att skapa en riktigt attraktiv arbetsplats präglad av öppenhet, tillit och ansvarstagande med möjlighet till fördjupade samarbetsrelationer, ömsesidigt stöd och personlig utveckling.
Det ska bli spännande att följa detta under hösten och förhoppningsvis kommer vi att få igång ett riktigt bra samtal kring hur vi upplever och ser på jämställdhet, mångfald och lika villkor.
/Christina Carlsson, Administrativ chef på ITM-skolan
Was everything better before?
It happens that I hear, “Everything was better before”, especially when it comes to the administration of KTH. I think we make such statements when our lives are not balanced. And of course, I can nostalgically look back on my years at KTH and think, “It was probably better before”. But I also remember my first time here at KTH as a young woman at that time. The world I met did not seem real to me. I came home and said, “It’s like being on a study visit” day after day. But soon, it turned around, and the study visit became the new normal. I quickly realized that I would have to decide not to feel anxious about the hierarchy I encountered if I were to stay. Right then, I said to myself that people are people, and I will meet my employees as people. It is probably that statement that shaped me during the years at KTH (after all, many, many years have passed). My co-workers say that I am “direct”. That in itself can scare me a little because when someone tells me that the person is “direct”, I always think about what that statement stands for. Direct, truth-teller or dominant?
We work with JML issues in the professional support and the core business (J=Gender equality, M=diversity and L=equal conditions). When I talk to my employees, I experience that we see the L as larger than J and M. It is probably much easier to see the L in everyday life. To be faced by someone who thinks they can say anything in any case just because they give themselves the right to do so is unacceptable. We then quickly return to the fact that the person probably thinks they are direct but, in fact, is dominant. In these situations, each bystander should be straightforward and give immediate feedback on what happens during the meeting, how the email is phrased, etc. Because if we do not, we contribute to a culture of silence, where we accept that we are not equal, where diversity is forgotten, and equality does not exist. That there is an organizational hierarchy is probably obvious to all of us, but saying that does not mean that we should not try living the values of KTH.
And of course, these problems also exist in the professional support teams. That’s why we are starting group development activities during autumn with the theme JML. We believe that operations work well with the help of distinct structures and functions, clear expectations and active leadership. So now we take the next step and investigate how the social work environment can be developed. The idea is to create an attractive workplace characterized by openness, trust and responsibility with the opportunity for in-depth collaborative relationships, mutual support and personal development.
It will be exciting to follow these activities during the autumn. Hopefully, we will start a really good conversation about how we experience and think of gender equality, diversity and equal conditions.
/ Christina Carlsson, Head of Administration at the ITM School