Det förändrade och i många avseenden mer komplexa omvärldsläget påverkar också universitetens verksamhet. Vi behöver vara mer omdömesgilla och vara än mer noga när vi värderar universitetssamarbeten, internationella rekryteringar och industrisamverkan.

Det kan vara kontroller i förhållande till säkerhetsskyddslagstiftningen eller formella exportkontroller och sedvanliga bakgrundskontroller. Det handlar också om att i vardagen upprätthålla ett gott omdöme om vad som är förenligt med lagar och regler samt vad som är lämpligt och förenligt med våra grundläggande värderingar om akademisk frihet och öppen vetenskap. Det kan ibland leda till att sådant som i och för sig är förenligt med regelverken ändå kan vara olämpligt av andra orsaker.

KTH har byggt upp ett system för ansvarsfull internationalisering som omfattar både det formella och det omdömesgilla.  Ansvariga chefer som till exempel har att fatta beslut om internationella samarbeten ska kunna få stöd i komplicerade avväganden liksom för det mer reglerade kontrollerna som är befogade.

Men geopolitiken påverkar oss på flera sätt. Universiteten är en del av samhällets motståndskraft och en del av vår gemensamma totalförsvarsförmåga. Det är viktigt att vi i förväg har analyserna klara för hur vi ska agera i situationer av kris eller beredskap, vilka samhällsuppgifter som måste fortsätta att utföras och vilka som kan tillkomma när samhället utsätts för olika utmanande prövningar.

KTH har också många forskningsområden som karaktäriseras av tänkbar så kallad dubbel användning och forskning som är av högsta relevans för försvarsförmågan. Det leder i sin tur till ibland mycket komplicerade avväganden om viss forskning ska genomföras eller hur forskning med speciella skyddsvärden ska hanteras på bästa sätt.

Jag vill hävda att vi har en bra organisation för det som brukar kallas ansvarsfull internationalisering och att vår förmåga ständigt utvecklas och idag kan möta de behov som finns för att å ena sidan vara så öppna som möjligt men samtidigt så stängda som nödvändigt.

Vi har också etablerat ett centrum för totalförsvar för att än bättre ta vår roll som en del av samhällets totalförsvar och ta vara på vår breda kompetens av för totalförsvaret viktiga områden. Det innebär att vi också ska definiera samhälls- och totalförsvarsviktig verksamhet. Vi säkerställer att vi följer regler på det breda områden som definieras av säkerhetsskyddslagstiftningen och regler kring exportkontroll och analyserar centrala sårbarheter och skyddsvärden.

Situationen i dag är långt ifrån vad vi stod inför för bara fyra-fem år sedan. Utvecklingen har gått snabbt. Även om det finns arbete kvar att göra så har vi kommit en bra bit på väg.

Jag har nyligen avslutat en nästan två veckor lång resa till Östasien – Kina, Sydkorea och Japan. Totalt besökte vi elva universitet och ett forskningsinstitut och träffade också representanter för de svenska beskickningarna i respektive land.

Det är en kraftfull utveckling i alla tre länderna när det gäller stora, strategiska och riktade satsningar inom teknisk och naturvetenskaplig forskning. Det tycks ligga en stor sanning i de olika analyser som visar på hur universiteten i Asien, inte minst i Kina, klättrar i rankinglistor och kraftfullt ökar sitt vetenskapliga genomslag.

Den nya, om man får kalla det så, globala världsordningen där USA över tiden riskerar att bli allt mindre tillgängligt för vetenskapligt samarbete över Atlanten såväl som över Stilla Havet gör att länken och kontakterna mellan Europa och Asien blir viktigare. Man kan tänka sig att den globala mobiliteten med tiden ändrar karaktär så att strömmarna av studenter och forskare mellan Europa och Asien ökar jämfört med dagens situation. Med tanke på att Sydkorea, och inom kort förhoppningsvis även Japan, blir partners inom Horizon Europe så ökar möjligheterna till vetenskapligt samarbete mellan Asien och Europa.

Vi reste tillsammans med andra universitet under delar av resan och jag tror mig kunna säga att vi delar den grundläggande analysen av varför det är nödvändigt att stärka banden mellan vår del av världen och våra kollegor vid asiatiska universitet. Vår resa sammanföll också med utrikesministerns besök i Kina och Sydkorea och även från regeringen uttrycks samma behov av att hitta sätt för samverkan och samarbete.

Jag är förstås väl medveten om de säkerhetspolitiska utmaningarna som omgärdar internationella samarbeten och som gör att varje universitet måste jobba ansvarsfullt med internationalisering. Det är en utveckling som förstärkts under senare år och där jag vill hävda att vi idag har både verktyg, förståelse och kultur för att kunna hantera de utmaningar som följer av det nya geopolitiska läget.

Omvärlden är alltmer orolig och oförutsägbar. Det som nu händer i USA, i Kina och i andra delar av världen är i många fall inte riktigt den utveckling som förutspåddes för några år sedan. Det gör omvärlden mer komplicerad och mer komplex att hantera också för universiteten. Det gör stabila och förutsägbara internationella universitetssamarbeten kanske extra viktiga för oss just nu.

Den nordiska gemenskapen som ligger KTH närmast är Nordic 5 Tech eller N5T som är en allians mellan KTH och Chalmers i Sverige, NTNU i Norge, DTU i Danmark och Aalto i Finland. Våra länder liknar varandra och universitetssystemen är likartade. Vi har på många sätt sedan länge täta kontakter med våra nordiska partneruniversitet. Det gäller utbyten inom forskning och utbildning såväl som en del gemensamma program.

Inom Europa så är European Universities Initiative ett av Europakommissionens flaggskeppsprojekt på vårt område. Tillsammans med åtta andra universitet ingår KTH i University Network for Innovation, Technology and Engineering, Unite!. Det är ett samarbete som tar fasta på behovet av en bättre och mer långsiktig europeisk integration inom högre utbildning och forskning. Det svarar också mot det mer allmänna behovet av att stärka Europa i en tid när andra världsdelar tar för sig i form av kunskapsutveckling och konkurrenskraft.

N5T och Unite! är synliga för medarbetare och studenter på lite olika sätt. Det kan vara studentutbyten, forskarutbyten eller startkapital, samverkan kring doktorsprogram eller gemensamma kurser och program. Genom ett nära samarbete så skapar vi också en gemensam kultur och närmar oss varandra i olika policyfrågor. Det bästa sättet att överbrygga gränser är att människor umgås och det gör vi alltmer inom de olika allianserna!

Internationella samarbeten inom forskning och utbildning samt utbyte av kunskap över såväl nations- som disciplingränserna är inte bara oerhört stimulerande och spännande – de är nödvändiga.

Men det är viktigt att inte vara blåögd inför auktoritära regimers maktfullkomlighet eller blunda för det spända geopolitiska läget i världen. Kunskap och forskning kan hamna i fel händer eller användas med andra, till exempel militära, avsikter. Botemedlet mot detta är kunskap om landet och regionen, en omsorgsfull kontroll av eventuella risker och ett gott omdöme vilket underlättar analys och avväganden kring olika internationella samarbeten.

Balansgången är inte enkel och aspekterna av det vi kallar ansvarsfull internationalisering är viktiga att hela tiden ha med sig i arbetet på alla nivåer inom ett universitet.

Ska vi samarbeta eller ha utbyte med det landet eller den regimen? Ibland är det rimligt att stoppa samarbeten men ofta kan också öppenhet kanske stärka demokratin på lång sikt i ett land där det är en bristvara. Eller i alla fall öppna för det på individnivå – där vi har mycket att lära av varandra med olika utgångspunkter och ibland också världsbild. Här är det också viktigt att skilja på nation och individ. Den forskarstudent som kommer hit kan inte lastas för vilken regim hon eller han vuxit upp i. Ansvarsfull internationalisering innebär därför också att stötta forskare i länder där det är svårt att bedriva fri och oberoende forskning och utbildning.

Lika självklart är det för KTH att vi värnar alla våra studenter, forskare och medarbetare oavsett vilket land eller bakgrund de kommer ifrån.