150 år av Blandat Bludder

Blandaren, tidningen med det opraktiska formatet som brukar säljas av unga män och kvinnor i knasiga overaller, fyller alltså 150 år. Och har hunnit utvecklas till något alldeles speciellt.

"Man börjar som arbetande redaktör, det finns ingen annan väg in."

– Blandaren är Sveriges äldsta – och bästa – humortidning, hävdar Magnus Westlund bestämt. Han är en av de Blandaren-medarbetare som den här onsdagskvällen samlats till ett traditionsenligt Bludder – Blandarens livsnerv.

Runt ett bord dukat med mat, dryck, skissblock, pennor, och två mobiltelefoner med inspelningsfunktion bänkar sig sju män och två kvinnor för att låta infall, hugskott och fria associationer löpa amok.

– Innebandy och utebandy, innegolf och utegolf? Jag tycker bättre om goodmington än badmington. Allt det som sägs under kvällen kommer att spelas in och transkriberas. Utskrifterna från årets alla Bludder, 10-15 stycken, utgör det råmaterial ur vilket godbitarna till nästa nummer av Blandaren plockas. Urvalet, liksom merparten av arbetet med tidningen, görs av de färskaste Blandar-redaktörerna.

– Man börjar som arbetande redaktör, det finns ingen annan väg in, förklarar Daniel Zellin, en av årets färskingar.

Av nykomlingarna i den arbetande redaktionen är även Tone Winqvist och Pontus Restadh på plats. Men – en gång blandarredaktör, alltid blandarredaktör – flera tidigare redaktörer finns också med runt bordet. Magnus Westlund och Pelle Berglund, som var arbetande redaktörer 1961 respektive 63, Alf Högberg och Rickard Sundholm i början av 1970-talet, Christoffer Grate 1989, Anders Jonsson år 2000 och Maja Säfström, 2012.

– Vi äldre kommer till Bludder och bidrar med texter och bilder. Men det är de yngre som bestämmer vad som får komma med i tidningen. Det är mycket av Blandarens styrka, skulle vi äldre välja skulle ju tidningen se ut på samma sätt som på 30-talet, säger Magnus Westlund.

När bluddrandet tar fart avhandlas bland annat Nobelpriset i fysik, ”Man kallar den Higgspartikeln, finns det bara en? Himla tur att han hittade den då” och olika tidsuppfattningar, ”Flugor har en helt annan tidsuppfattning, det är därför det är så svårt att fånga dem”.

Somliga uppslag faller platt, andra snurrar runt en stund utan att ge så mycket, men då och då glimrar det till.

Från Tone Winqvists händer flyter en jämn ström av skisser och bild-uppslag. De flesta av redaktörerna är eller har varit arkitektstuderande men i kvällens sällskap finns också en beteendevetare, en konsthistoriker och två tidigare elever från Konstfack.

Blandaren föddes som en kårtidning bland andra, men utvecklade snart sin särart av halsbrytande ordvrängeri och formexperiment.

Bland de mer namnkunniga redaktörerna finns till exempel, Bengt Lindroos, arkitekten som ritade KaknäsMan tornet och Pontus Hultén, sedermera chef för Moderna Museet.

Hulténs Blandare från 1954 bestod av en kartong med 36 olika lösa bitar och finns representerad på Moderna Museet som ett uttryck för senmodernism.

Fram till slutet av 1960-talet sorterade Blandaren under KTH:s studentkår, stod för en betydande del av kårens inkomster och huserade i lokaler på campus. Men med 68-andan började Blandaren betraktas som mindre rumsren och ungefär samtidigt minskade också intäkterna från tidningsförsäljningen.

Då åkte tidningen ut och från 1969 är Blandaren en fristående, ideell organisation. Fast relationen till studentkåren har sedan länge normaliserats och de overallklädda teknologerna är fortfarande Blandarens bästa säljare.
 

Text Ursula Stigzelius

KTH Magazine 01 DECEMBER, 2013

Först publicerad i tidningen KTH&Co 4, 2013