Den svenska matematik-maskinen
När den svenska ”matematikmaskinen BESK” blev klar 1953 var den världens snabbaste dator. På en sekund klarade BESK av beräkningar som tidigare skulle ha tagit ett år att utföra.
Vid andra världskrigets slut blev nya typer av räknemaskiner, framtagna för militära ändamål, tillgängliga för en bredare användning. Med de elektromekaniska maskinerna som byggde på så kallad reläteknik inleddes utvecklingen av det som senare skulle komma att kallas datorer. Sverige var tidigt med i leken.
En svensk relämaskin, BARK, Binär Automatisk Relä-Kalkylator, stod färdig 1950. Tre år senare var det dags för nästa kapitel i svensk datorhistoria. Då presenterades en svenskkonstruerad elektronisk räknemaskin, BESK, Binär Elektronisk SekvensKalkylator, baserad på radiorör istället för reläer.
”Matematikmaskinen BESK” (ordet dator var inte uppfunnet ännu) klarade av en multiplikation på 364 mikrosekunder och en addition eller en subtraktion på 56 mikrosekunder.
Dagens datorer är ungefär tusen gånger snabbare, men mätt med den tidens mått höll BESK en imponerande hastighet.
– Maskinen gjorde på en sekund vad jag kunde göra på ett år! förklarar Hans Riesel, universitetslektor emeritus vid KTH, vid den här tiden en ung matematiker som knöts till staben kring BESK.
När BESK stod färdig i november 1953, var den i själva verket världens snabbaste dator – i tre veckor. Sedan övertogs tätpositionen av SWAC, en dator på University of California.
Både BESK och BARK byggdes på uppdrag av Matematikmaskinsnämnden och placerades i nämndens lokaler på Drottninggatan 71B. Dit vallfärdade kunderna, stora företag, statliga verk och organisationer, för att hyra in sig på maskinen. När BESK var ny kostade det 240 kronor per timme.
– Det var en spännande tid, fylld av pionjäranda. Allt vi gjorde var ju nytt och oprövat, minns Hans Riesel.
Som konsult åt DeLaval, nuvarande Alfa Laval, använde han själv BESK för dimensionering av stora ångturbiner för fartyg och elkraftverk. Saab (som beräknade dimensionering av vingprofiler med hjälp av maskinen), kärnkraftsindustrin och Televerket var andra beskanvändare.
Några som uppskattade matematikmaskinens kapacitet var också meteorologerna. En dag när Hans Riesel kom till Drottninggatan möttes han av champagne och jubel.
– Det var SMHIs meteorologer som firade att de med hjälp av BESK lyckats göra en 24-timmars väderprognos som faktiskt bara tog 23 timmar att få fram!
Nattetid, och i pauser mellan de uthyrda timmarna, utnyttjade staben kring BESK också maskinen för egna beräkningar och forskning. 1957 lyckades Hans Riesel med hjälp av BESK upptäcka det dittills största kända primtalet, ett tal med 969 siffror. Det rekordet höll i sig till 1961, då en amerikansk matematiker upptäckte ett större primtal.
Men bland matematikerna på dåvarande Stockholms högskola var Hans Riesel ganska ensam om att anamma det nya räknehjälpmedlet. För att syssla med matematik skulle man endast behöva ”papper, penna och vissa personliga kvalifikationer”, tyckte en kollega på matematiska institutionen. Och när Hans Riesel erbjöd några kamrater ett BESK-program för beräkningar till en licentiat-uppsats vågade kamraterna inte tacka ja. ”Professorn godkänner säkert inte om vi blir licentiater på en kvart”, förklarade de.
Även om BESK var tekniskt avancerad för sin tid hade maskinen förstås sina begränsningar. Framförallt var minnet alldeles för litet, påpekar Hans Riesel.
– Radiorören var också väldigt känsliga, varje gång maskinen stängdes av var det några rör som gick sönder. Och programmeringen var superkrånglig, allting måste skrivas direkt i maskinkod.
Minneskapaciteten och driftssäkerheten förbättrades när radiorören efter två år ersattes av ett kärnminne. Men 1966 hade BESK tjänat ut och togs ur drift. Maskinen monterades ner, men kontrollpanelen finns bevarad på Tekniska museet i Stockholm.
FAKTA
ARKIV 1953. Den svenska matematikmaskinen Besk på Drottninggatan i Stockholm.
Från början hade BESK ett så kallat Williamsminne som bestod av 40 katodstrålerör. Inmatningen av data skedde via en hålremsläsare och utmatningsenheten var en upptrimmad skrivmaskin. Williamsminnet ersattes 1956 av ett kärnminne.
Text Ursula Stigzelius
KTH Magazine 01 JANUARI, 2014
Först publicerad i tidningen KTH&Co 1, 2014