Till innehåll på sidan

Jordens mittpunkt kastar ljus över vulkanutbrott

Genomskärning av jorden. I den sfäriska innersta kärnan
Genomskärning av jorden. I den sfäriska innersta kärnan
Publicerad 2010-05-18

Forskare vid KTH har lyckats verifiera tidigare forskning rörande jordklotets allra innersta del vad beträffar utseende och uppbyggnad. Detta får konsekvenser för kunskapen om hur hela jorden är uppbyggd, och kan i förlängningen ge bättre förståelse för till exempel jordbävningar.

– När våra forskningsresultat släpptes första gången var det en stor överraskning och möttes av lika stor misstro. Men nu har även våra nya resultat visat sig vara så värdefulla att vi har lyckats peta in en artikel om det i PNAS, en av de spetsigaste forskningstidskrifterna i världen, säger Börje Johansson, professor i tillämpad materialfysik vid KTH.

Forskningen som Börje Johansson är involverad i tillsammans med Wei Luo och Rajeev Ahuja på materialvetenskap på KTH och forskare från Ångströmlaboratoriet på Uppsala universitet beskriver jordens innersta del. Extremt enkelt förklarat har KTH-gruppens forskare tidigare kommit fram till att jordens kärna är en järnkula som består av kristallstruktur av BCC-typ och inte HCP-typ som de flesta forskare trott. HCP-strukturen är sådan att atomerna ligger tätt packade med varandra medan atomerna i BCC-strukturen är mer glest fördelade. I den nu aktiuella artikeln framläggs nya resultat som ytterligare stärker teorin att jordens innersta kärna består av järnatomer arrangerade i BCC-struktur.

– Det här är väldigt intressanta resultat för geologer att arbeta vidare med, säger Börje Johansson.

Anatoly Belonoshko, universitetslektor i kondenserade materiens teori på KTH, håller med.

– Forskningsresultatet ger oss en bättre bild av jordens kärna, men också nya möjligheter till en större förståelse om jordbävningar och vulkanutbrott. Forskningsresultatet visar också att om temperaturen i jordens kärna sjunker så avtar också jordens magnetfält, säger Anatoly Belonoshko.

Jordens magnetfält skyddar jorden från strålningen från solen, men någon akut situation handlar det inte om enligt Anatoly Belonoshko.

– Däremot är forskningsresultatet ett paradigmskifte i forskningen om jorden. BCC-strukturer har helt andra egenskaper än HCP-strukturer, säger Anatoly Belonoshko.

Forskningen har krävt tillgång till ytterst kraftiga datorreserser vid datorcentrerna NSC och Uppmax.

För mer information, kontakta Börje Johansson på 08 - 790 88 23 eller borje@mse.kth.se.

Här hittar du artikeln i PNAS

Peter Larsson