Malariamyggor går igång på en mix av dofter

De kontrollmetoder av malariamyggor som finns idag och som minskat antalet fall av malaria med hälften de senaste 15 åren bygger på mygghonornas blodletarbeteende.  Det är den ena av två starka drivkrafter för malariamyggorna. Den andra starka drivkraften är honorna äggläggningsbeteende.

– Honorna behöver blod för att kunna utveckla sina ägg. Sedan behöver de hitta någonstans att lägga äggen, säger Jenny Lindh, forskare inom organisk kemi på KTH med särskilt intresse för miljövänliga kontrollmetoder av insekter.

Miljövänliga kontrollmetoder, som hon jobbar med i gruppen för ekologisk kemi, handlar om att man byter ut insekticider (kemiska insektsgifter) mot andra kontrollmetoder som inte bygger på gifter. Alternativt använder man mer miljövänliga gifter, till exempel sådana som kommer från naturen.

– På senare tid har bara jobbat med malariamyggor. Men tidigare har jag jobbat med tsetseflugor. Mina kollegor jobbar med granbarkborren och snytbaggen som orsakar skador på tall och gran.

I forskningsprojektet OviART har Jenny Lindh, tillsammans med sina kollegor, studerat malariamyggornas äggläggningsbeteende för att se om det är möjligt att ta fram en kontrollmetod som bygger på detta beteende. Syn och doft är avgörande faktorer för var malariamyggorna väljer att lägga sina ägg, har forskargruppen kunnat påvisa genom fältförsök i Kenya.

Att synen är en viktig faktor visar sig genom vilken typ av vatten honorna väljer att lägga sina ägg i.

– De gillar grumligare vatten mer än klart vatten, säger Jenny Lindh.

När det gäller doft har Jenny Lindh och hennes kollegor identifierat en kemisk substans som attraherar mygghonorna. Den kemiska substansen är cedrol, ett ämne som doftar cederträ och som drar mygghonorna till sig.

– Vi har alltså identifierat den första kemiska substansen som vi vet kan attrahera mygghonorna. Det var första gången någon kunde visa att ett specifikt ämne attraherar malariamyggor till en äggläggningsplats.

Resultaten publicerades förra våren i tidskriften Malaria Journal.

Men för att få fram en fungerande kontrollmetod räcker det inte med att ha identifierat ett ämne, en kemisk substans, som lockar till sig mygghonorna. Data från de försök som forskargruppen har gjort tyder på att honorna använder sig av en mängd olika dofter, en mängd olika attrahenter. För att kunna få fram en metod som konkurrerar ut honornas naturliga äggläggningsplatser behöver man identifiera fler attrahenter.

– Vi behöver hitta en blandning, en mix av dofter, som kan locka till sig honorna. Vi har ett tiotal kandidater. Det är vissa ämnen som bara finns där honorna lägger ägg men som aldrig finns där de inte lägger ägg. Dessa är klart värda att testa, Jenny Lindh.

Skulle man få fram en mix av dofter som lockar till sig mygghonorna i kombination med vad man vet om vilken typ av vatten honorna föredrar skulle det vara möjligt att ta fram effektiva myggfällor som bygger på malariamygghonornas äggläggningsbeteende, menar Jenny Lindh. Fällor finns och har testats med framgång. De består av en behållare som innehåller vatten och attrahenten. Det finns också en fläkt som sprider doften, men som också suger in myggorna i buren. Men för att metoden ska fungera fullt ut krävs, som sagt, att man identifierar den mix av doftämnen som malariahonorna går igång på.

Projektet är avslutat, men man söker nu pengar för vidare studier där man ska testa och verifiera det tiotal kandidater av attrahenter man har identifierat. Målet är att få fram en ny fungerande kontrollmetod av malariamyggornas äggläggningsbeteende. Jenny Lindh konstaterar dock att denna metod inte ersätter de metoder som redan finns och som fungerar utmärkt på myggor som söker sig inomhus för att suga blod. 

– Men de myggor som biter utomhus på natten, de kontrollerar du över huvud taget inte med befintliga metoder. Så det finns absolut utrymme för fler kontrollmetoder. Men jag tror inte man kan ersätta de metoder som finns idag. Och de bör man inte göra. Vi är noga med att säga att vår metod är ett komplement, säger Jenny Lindh.

Text: Håkan Soold

Fakta malariamyggor/malaria
Malaria orsakas av en parasit i släktet Plasmodium som malariamyggan sprider. Myggan plockar upp parasiten från en infekterad människa och efter ett tag när parasiten har gått igenom flera lika livsstadier i myggan kommer den till spottkörtlarna och kan då spridas vidare nästa gång myggan suger blod. Myggan sprutar in ett ämne i blodet för att förhindra att det koagulerar och då hänger parasiten med. Det är bara honmyggor som suger blod (de behöver näringen i blodet för att utveckla sina ägg) så det är bara honmyggor som sprider parasiten. De myggor som är ”bäst” på att sprida malaria finns i Afrika söder om Sahara. En anledning till att de sprider parasiterna så ”bra” är att de föredrar att bita människor framför andra djur. Parasiterna som orsakar sjukdom hos oss människor överlever inte i andra djur (förutom stora apor).