Så kan Sveriges tågtrafik planeras
Nu har forskare vid KTH tagit fram en modell för att i förväg kunna se vad en utbyggnad av tåginfrastrukturen i Sverige får för konsekvenser vad gäller kapacitet och punktlighet. Det handlar om en utökad möjlighet att planera tågtrafiken i Sverige, helt enkelt.
Tågtrafiken har ökat snabbt de senaste åren som följd av satsningar på nya banor, nya tåg och avregleringen. Infrastrukturen är ofta begränsande för järnvägstrafikens utveckling. Både banor och tåg är fulla på de mest belastade sträckorna och det finns behov av att bygga ut kapaciteten.
Att bygga ny infrastruktur tar lång tid och kostar mycket pengar. Det är också svårt att förutse hur den framtida trafiken kommer att se ut. Efterfrågan ökar, det kommer nya tågtyper och nya operatörer. För att klara detta är det viktigt att infrastrukturens förmåga att hantera olika typer av trafik analyseras redan innan den byggs.
Därför har KTH Järnvägsgrupp i samarbete med Trafikverket utarbetat forskningsprogrammet "Infrastruktur och kvalitet i tågföringen". Syftet är att ta fram modeller och metoder för att analysera en robust infrastruktur för flexibel tågföring och en trafikplanering som medger både hög kapacitet och kvalitet.
Resultatet visar att man kan köra 2-3 gånger så många godståg på stambanorna under dagtid om snabbtågen går på en egen bana.
Olov Lindfeldt är den första KTH-forskaren som disputerar inom detta program. Hans forskning har bland annat lett fram till olika modeller för analys av infrastrukturens inverkan på framtida möjligheter att utveckla och ändra trafiken.
På enkelspåriga järnvägar är tågmötena helt avgörande för kapacitet och punktlighet. En modell har utvecklats som analyserar hur infrastruktur, tidtabell och förseningar påverkar tågtrafiken i samband med tågmöten. Modellen kan användas för att avgöra om man ska bygga fler mötesstationer eller kortare dubbelspårsträckor.
En annan modell analyserar kapaciteten på dubbelspåriga järnvägar. Här är det blandningen av snabba och långsamma tåg som begränsar kapaciteten. Modellen har använts när effekten av separata höghastighetsbanor har analyserats av KTH. Resultatet visar att man kan köra 2-3 gånger så många godståg på stambanorna under dagtid om snabbtågen går på en egen bana. Den kan då också göras rakare så att tågen kan köra i över 300 km/h och med bättre punktlighet.
Avhandling om kapacitet på järnvägar vid KTH läggs fram i dag, fredag, klockan 10:00. För mer information, kontakta Olov Lindfeldt på 070 - 219 71 16 / olov.lindfeldt@abe.kth.se eller handledare, professor Bo-Lennart Nelldal på 070 - 762 30 56 / bo-lennart.nelldal@abe.kth.se.
Peter Larsson