Cyberaktivism och SMS-propaganda: Möjligheter och begränsningar med att utnyttja Internet och mobilt

Ett politiskt, ekonomiskt och kulturellt perspektiv

Hon har fokuserat på politiska och civila rättigheter, såsom rättigheter till yttrandefrihet och föreningsfrihet, men också tittat på ekonomiska och kulturella rättigheter. Hon har gjort en tvärvetenskaplig studie och har studerat ämnet utifrån ett politiskt, ett ekonomiskt liksom ett kulturellt perspektiv.

Rapporten är baserad på en litteraturstudie, som omfattar böcker, nyhetsartiklar och diverse akademiska uppsatser och rapporter från människorättsorganisationer. Diverse webb-baserat material, såsom bloggar om ämnet, har också använts. Detta har kompletterats med en intervju med en professor som specialiserar sig på kinesisk politik och samhällsfrågor.

Betydelsen av internet i Kina

På grund av att tidigare forskning kring de politiska och sociala effekterna av mobiltelefoni i Kina är begränsad, har rapporten främst kommit att behandla betydelsen av internet i landet. Studien visar att internet har haft betydelse för säkrandet av mänskliga rättigheter i Kina, både direkt och indirekt. Mediet har erbjudit såväl privatpersoner som organisationer nya möjligheter att utöva och främja rätten till yttrandefrihet, föreningssfrihet och mötesfrihet - så kallade civila och politiska rättigheter. Det har också stärkt möjligheterna för minoritetsgrupper att utöva sina kulturella rättigheter. En växande medieteknikindustri har även ekonomiska följder, som kan betyda en förbättrad levnadsstandard, åtminstone för delar av den kinesiska populationen.

Men trots möjligheterna med internet och mobiltelefonitekniker, utnyttjas inte dessa mediers potential fullt ut. Anledningarna är flera: andelen internetanvändare i landet är relativt liten; viljan att deltaga i politiska aktiviteter är begränsad; och självcensuren är utspridd. Carolin drar också slutsatsen att de möjliga fördelarna med dessa nya medietekniker för närvarande är begränsade till att endast beröra vissa specifika grupper av befolkningen, främst den välutbildade, teknikintresserade och unga medelklassen i urbana områden. Hon föreslår även att användningen av dessa medier för politiska ändamål främst utförs av aktivister som skulle ha utmanat det politiska systemet och propagerat för mänskliga rättigheter, även om dessa medietekniker inte varit tillgängliga. Vidare drar hon slutsatsen att protestaktioner som utförs genom nya medietekniker främst utgör isolerade aktiviteter relaterade till lokala frågor. De utgör inte en reflektion av någon större, enhetlig, nationell rörelse som arbetar för mänskliga rättigheter och demokrati per se.